Det är hög tid att sätta P för all plastförbrukning här i världen. Jag tror inte det finns någon annan förbrukningsartikel än plast, som har ökat så mycket i omfång de senaste fyrtio åren. Jag kan ha fel såklart, men det är ok.

Idag när jag var ute och shoppade, sa jag nej tack till fem plastpåsar. Jag hade med mig en enkel tygkasse istället. Och varje gång förklarade jag att vi använder för mycket plastpåsar. Alla försäljare höll med.

Vi är omgivna av plast, mer än vi någonsin kan tro, i saker, förpackningar och till och med i skönhetsmedel, kosmetika och tandkräm. Vad gör den med oss inuti egentligen? Nerbrytningstid för en plastpåse kan vara 10-15 år. Annat kan ta 500 år. Men vem vet? Vi har bara haft plast i 70 år och det räcker nu.
Jag samlar in mer plast numera, än jag slänger sopor till brännbara sopor. Sen lämnar jag plasten på återvinningsstationen i containern för plast. Numera behöver det inte delas upp i mjuk- och hårdplast. Allt går i samma. Det förenklar insamlandet.
Undrar vad som händer med det sen? Hm…

Hur kommer det sig att jag nu har blivit så besatt av detta med plastanvändandet? Jag kan bara komma på en viktig sak; i våras såg jag en trailer till en film som ska komma om plast. Djur äter plast, i tron att det är mat. De svälter sedan ihjäl. Andra djur fastnar i plasten och kommer inte loss. Det finns fasansfulla bilder som visar sånt på internet.
Det är inte så vi ska ha det här på vår planet Jorden. Det finns ingen framtid i det.
Det flyter omkring kvadratkilometer av plastsopor i haven, utan att något land tar ansvar för det. En del människor bor redan vid soptippar. Det är dags att börja städa efter oss nu.

19 augusti tog jordens resurser slut för i år. Vi använder nästa års resurser redan nu. Om alla människor skulle ha basbehoven tillgodosedda, behövs ett och ett halvt jordklot. Om alla skulle leva som vi gör i Sverige behövs tre. 3!

Här är förfilmen som gjorde mig både bedrövad, fylld av sorg och bestämd att jag ska förändra mitt sätt att leva och gå mot ett liv utan plast. Det går inte på en gång. Steg för steg kan vi förändra det här och leva mer i harmoni och balans med jordens tillgångar.
Ingen kan göra allt. Alla kan göra något!

http://youtu.be/YhXurJFdG-o

Det finns också en film på svt play som handlar om sköldpaddor som äter plastpåsar, i tron att det är maneter. Här är länken till den:

http://www.svtplay.se/video/1559208/djuren-som-nastan-dog-ut/avsnitt-6

– Nä, du Dana, nu får du verkligen ta och skriva någonting här snart!!!
– Men jag har annat att göra…
– Det STRUNTAR vi i! Skriv!
– ….

Idag är det 100 år sedan Tove Jansson föddes. Underbara muminvärld med alla berättelser och bilder och så fina tavlor hon målade. Vilken konstnär! Jag skulle inte ha något emot att äga en tavla av henne.
Nya muggar med Mumin kan väl passa att titta på idag då. Båten, som jag aldrig köpte, får duga på en mugg. Och så en mugg, utgiven till 100-årsåret.
Sommarminnen! Härliga sommar! Härliga bad. Härliga utflykter.
Dags att packa och stänga huset, mitt törnrosaslott. Nu kommer häcken – läs ogräset – växa sig kämpahög igen. Och om tio månader ungefär börjar sommaren om igen.

Sommar – vilken värme det har varit,

sommar – njuter av min trädgård från hammocken,

sommar – med bad varje dag,

sommar – med årets loppisfynd.

Sommaren fortsätter ett tag till…

Samtidigt som jag är i mitt paradis, läser jag i tidningen om barn och deras familjer som är fast mitt i krig. Vi lever på samma jord, samma sol och måne lyser över oss, dag och natt, klockan går och vi har samma behov av mat, skydd och omsorg. Det är olika världar vi lever i, fast det är samma. Olika villkor för liv.
Jag är verkligen tacksam för att leva där jag lever, i fred och ro. Sen kan ju mitt paradis ändå skakas av frustrationer och oenighet, men det är inte alls samma sak som att leva mitt i ett krig, där bomber och kulor utplånar liv och skapar sår och smärta för så många, stora som små. Outhärdligt att läsa om det och se bilder. Och att vara där, vänjer sig människorna vid sin livsvillkor? Hur kan de stå ut? Vad är en bra dag där? Språket kan spegla sig i sina olika nyanser. Att leva eller överleva. Ett gott liv eller liv.

Varje sommar köper jag en klänning på sommarrean. Än så länge har jag inte letat efter någon, för jag har redan köpt två i år.
De sista åren har jag ofta använt en av min mammas avlagda klänningar, en gul, lätt att dra på och av till och från badet. Den blev sliten till sist och jag klippte till tyg till en ny förra sommaren. Och nu i sommar har jag sytt på den.
Först sydde jag på nederdelen på fel ledd. Jag kom inte ihåg hur det var tänkt att vara med rynkningen. Bara att sprätta upp. Idag köpte jag snedremsa till fållningen upptill. Och vad gör jag då? Syr fast snedremsan i halsen på fel sida. Medan jag tittar på Project Runway dessutom. I morgon får jag ta och sprätta upp det. Vad kan sen gå fel? Att tyget har krympt, så den sitter väldigt tight. Att jag har lagt på mig några kilon till. Att jag glömt att klippa ut sömsmån från mallen.
Nå… jag får ta det som ett slags terapiarbete, en meditation, att sitta och sy och vara borta i tankarna… kanske bra det.
Men nästa gång jag ger mig i kast med det hela, så är det nog bättre om jag är mer uppmärksam på vad jag gör… och att jag gör den tillräckligt stor, för jag vill gärna ha en sommarklänning som jag kan använda.

Det är så härligt att se solen och känna värmen direkt på morgonen. Äntligen kommer sommaren med stabilare värme, prognosen säger över 20 grader hela veckan!

Och härligt är det också att känna lusten att vilja jobba på mitt lilla hus och fortsätta renovera det, om än sakta, sakta. Nu börjar mina blickar falla på hallen…

För länge, länge sen målade jag panelen och skar av kanten mot fönstret. Jag har alltid undrat varför sedan dess… Men nu börjar jag skönja svaret. Jag kommer ta bort pappen och måla brädorna bakom istället.

Det kommer att bli jättefint. Bara jag pillar bort all pappspik och pappersrester. Alternativet är att ta hit en hantverkare som måttanpassar en ny vägg med masonite eller annat. Men det kostar pengar. Och de behöver jag till att renovera den sista delen av elen.
Det är härligt att ha planer. Härligt att vilja. Härligt med lust.
Sen gör det inget om det tar tid att fixa. Bara jag är på banan och gör något istället för inget. Kreativiteten är viktigast av allt här i livet, för mig. Och barnen. Och barnbarnen. Och vännerna. Och skrivandet. Och kärleken. Och värmen. Och solen. Och blommorna. Och sommarlovet. Och…

Ett gammalt hus behöver skötas om, precis som en gammal människa. Och hela tiden från början till slut förresten. Förfallet startar efter en tio år sådär…
Här är ett fönster som brukar sitta i takkupan, många meter upp. En ruta var trasig. Det var bara att se till att det blev bytt.
Glasmästarna var här och skruvade ut det och lyfte in det. Tungt och åbäkigt. Sedan tog de med sig fönstret och bytte glas och kittade om det. Jag hämtade det hos dem.
Därefter tar mitt jobb vid:
1. Skrapa fönstret på båda sidorna och olja in trärena ytor.
2. Måla med utegrund. En sida i taget. Än har jag bara målat utsidan, som är mest bråttom.
3. Måla med linoljefärg. Det är bästa färgen för fönster på gamla hus, i alla fall på utsidorna. Färgen jag hade, hade gulnat. Bara att ta en tur till stan och köpa nytt. Penslarna har stått i kokt linolja i flera år. De klarar sig ganska bra där faktiskt. Bara jag fyller på linolja då och då. När man målar med linolja ska det finnas mer kvar i burken efteråt, än i starten… då kan du vara säker på att ha tagit lagom mycket. Färgen ska gnidas in.
4. Måla en gång till. Tunt och fint. Annars torkar det inte, utan skinnar sig.
5. Vänd och gör likadant på insidan av fönstret.
6. Ja just det, fönsterkarmen ska också målas om i rummet. Oljas, skrapas, tvättas, målas. Puh!

Det är meditativt att måla. Att skrapa är värst. Och slipa. Inte alls kul. Och jag hade inte brytt mig så mycket om det här fönstret i år heller, om inte rutan hade varit trasig. Där går min gräns numera. Trasigt.
Huset har tjugoen fönster. 21! Med spröjs på alla utom på källarplanet. Alla utåtgående. Innanfönster till alla, oräkneligt många, 32 stycken, på ett ungefär… Gammalt draget, ojämt glas på de flesta. En del är fastmålade av någon målarnitisk typ på sjuttiotalet. Det skulle bara gå att öppna den ena sidan förr i tiden, den andra var fastskruvad.
Livet är mer än att måla fönster numera. Men skönt att det blir gjort. Det är hög tid att göra klart dem som är kvar, innan det är dags för nästa renovering. Men det blir inte så. Inte av mig i alla fall. Om inte glaset är trasigt…

När jag ser rubriken på förra blogginlägget, flyger ordet avspänning in i medvetandet. Ytspänning och avspänning. Medspänning finns inte vad jag vet. Förspänning, eller att ha det förspänt. Bespänning. Påspänning. Rundspänning. Lekspänning. Nerspänning. Uppspänning. Klarspänning. Jordspänning. Ledspännning. Snörspänning. Luftspänning. Godspänning. Trådspänning. Delspänning. Helspänning. Anspänning. Gladspänning.

Jag har ingen ordbok här. Men så kul att hitta på nya ord. Kanske finns de. Kanske inte. Jag tänker inte kolla upp det heller.

Idag är en spännande dag. Tapeter ska sättas upp på snedväggen i gästrummet. Äntligen! Ingen spännpapp. Men sätta upp lätt-tapet. Jag får hjälp av en målare. Han gör jobbet. Jag tittar på. Om jag vill.
Idag kan jag koppla av och bara skrapa fönster. Det regnar ute ändå. Jag kan stå i källaren och lyssna på sommar under tiden. Det blir bra det!
Konstigt att jag förknippar en ledig dag med att kunna skrapa fönster.
Ledig att göra vad jag vill… vilken motsägelse! Och frihet!

När jag gick ut för att titta på mina nyplanterade rosor ikväll, såg jag hur regnet samlat sig i dessa raka rader på plastduken. Bordet är platt. Det är pressvecken på duken som spelar ett spratt här. Vackert är det. Och speglingen.
Jag tänker på spänningen jag lever med här i huset. Jag vet aldrig hur en dag kommer bli. Vem vet det förresten? Jag kan planera vad jag ska göra, men sen händer annat, som spontana spratt, som jag låter ske. Allt för att få lite spänning i livet. Jag behöver inte mycket. Bara lite. Fast jag vill ständigt ha lite, lite mer. Ett bristsymptom.

I denna kalla sommar, som knappt kan kallas sommar, lägger jag mig ner i hammocken i eftermiddagssolen. Då känner jag värmen och när jag blundar då ÄR det sommar. Sen tittar jag ner på marken och ser det enda vettiga att ha på sig i min blöta trädgård. Då minns jag, javisst ja! Regn och kyla i en vecka till. Det känns hårt och trist. Då gäller det att uppskatta de små sakerna i livet och leva resten av kvällen på de tio minuterna av sol i hammocken. Och av rosorna. Och att se att jordgubbarna ändå växer och blir till. De trotsar kylan. Då kan jag väl också det. En dag i taget.

Jag har handlat mig en ny Aà¯cha, för jag tror inte att det är den rätta rosen som kommer upp som jag satte för ca fem år sedan. Jag planterade den nog inte djupt nog och klippte inte av ymprosens skott som jag skulle ha gjort. Och var ska då den nya planteras? Det tål att tänkas på. I skyddat läge. Mot väggen?

Ny är också en polkagrisros, Rosa Mundi, en gallicaros. Jag såg en på Rosendals trädgård som var så vacker, men orkade inte bära den hem därifrån. Den skulle klara zon 6. Så handlade jag en på Zetas. De var ärligare och sa zon 4. Så nu gäller det att hitta ett verkligt skyddat läge. Jag VILL ha den här! De danska färgerna får gärna en plats här.

Gudhem verkar trivas bland jordgubbarna och myntan. Den köpte jag mest för härdighetens skull. Men vackra blommor som doftar, vad spelar det för roll var den kommer från…

Också den här Thérése Bugnet är härdig här i zon 6. Den har vackra blommor och doftar underbart! Rosa? Tja, mitt barnbarns älsklingsfärg ska också ha plats här, bredvid hammocken. Där kan vi sitta i sommar och njuta.

Ja, det här är en överväldigande Finlands vita ros, som får bre ut sig ohejdat mot staketet. Möjligen ska jag klippa ner den efter blomningen, det är dags nu.

En finstämd liten ros, som blommar i massor av buketter och i långa bågar, som jag nog får ta och fånga in i någon riktning. Kanske göra ett valv? Den har verkligen tagit sig och trivs så bra här vid gamla flaggstången. På andra sidan har jag satt en vit syrén. Myskmadran är också vit i botten. Men så satte jag ett ogräs som jag hittade i ogräsmattan, en rödblära, för den är så fin.

Den här kommer från granntomtens vilda. Något slags nypon, vildros, säger jag.

Och ja, nyponrosen är svår att tygla. Jag klipper den vid husets hörn varje år, för jag vill inte bli riven när jag går förbi uppför trappen där. Och den kommer alltid igen. Toppenblomma!

Jag vill ha fler vresrosor. De ska växa ut mot vägen, som häck. Det kan bli sommarens rosprojekt att hitta såna att sätta där.
Rosor kan absolut bli en passion. Nu har jag åtta, kanske nio. Och den tionde, Kinesisk gulros, växer på ett annat ställe.
Från knopp till blomning. Nu har jag tid att vara med mina blommor. Underbart. Njutningsfyllt. Meningsfullt samlande.

Så blev det då sommarlov till slut. Eller semester ska jag kalla det. Har ingen ferietjänst just nu. Ovan vid 40-timmarsvecka. Jag jobbar ju när jag vill, oavsett dag och tid annars. Nu ska jag strukturera mig och räkna tid. Inte riktigt passande för en sån som mig. Men skönt att inte vara tvungen att jobba hemma. Men det gör jag ändå.
Semester. Sommarlov. Ledig. Fri!
Fri att göra vad jag vill, när jag vill, var jag vill och hur jag vill. Och vad gör jag då första hela dagen i mitt paradis i norr? Jag storstädar! Jaha… jaja…. sånt är ju bra att göra ibland. Länge sen. Jag är i stort sett klar med det första rummet. Det har tagit i stort sett hela dagen. Kvar är fönsterbrädor och ta bort innanfönster. I år ska alla fönster putsas! Sån är i alla fall planen.. haha… än så länge.
Glasmästare har varit här och tagit med sig fönstret i gästrummet. Det var en trasig ruta, som måste bytas. Tyvärr räcker inte stegen upp. De skruvade av det och lyfte in det. På måndag ska jag hämta och måla det. Sen kommer de tillbaka och sätter tillbaka det. Så mycket jobb p g av en enda trasig ruta. En liten ruta av åtta i det spröjsade fönstret. Jag hade inte valt att göra allt kringjobb. Jag skulle hellre göra annat.

Städa. Rensa i trädgården. Plantera nya rosor.
Ibland kommer såna andra jobb bara flygande. Som jag inte vill ha. Och jag ska vara en duktig flicka och göra det jag måste göra. Ta ansvar för mitt hus. Ett tag till. Så länge jag klarar av det.