Idag var jag i kyrkan och sjöng i min kör. Verkligen roligt att sjunga där i min kyrka. Och dessutom på änglarnas dag, 29 september, Den helige Sankt Mikaels dag. Ängel = Angelas dag likaså.
Vi sjöng ”Änglarna sjunger i himlen” psalm 333. Den är verkligen fin och passande i kyrkan vars fönster ser ut som änglar.
Förr i tiden var just den här helgen den dagen då tjänstefolket kunde flytta, vara lediga och byta arbetsställe. En helg för fest och förlovningar. Nå, jag har varken flyttat eller förlovat mig. Jag bor kvar där jag bor ett tag till och jobbar kvar där jag jobbar med. Förlovningarnas tid är förbi för min del med.
Nu går vi in i hösten med alla fina färger och med fåglarna i mitt fönster, idag var både den enbente honan där och alla hennes talgoxevänner, en blåmes, en nötväcka och ett par hackspettar där. De är roliga att titta på. Det gäller att hitta det som lyser upp i tillvaron, i det kommande höstmörkret.

Änglarna sjunger i himlen. Halleluja.
Glädjen blir stor när Guds Ande väcker och styrker vår tro.
Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.

Text och musik av P D Sosa 1980. Översatt av Britt G Hallqvist 1984.

Idag är en helledig dag, helt utan planer och avtal. Ingen körhelg, ingen fikastund, inget jobb med att måla väggar. Bara vara ledig och glida runt i tillvaron som jag vill, om jag vill.
Vill jag det? Nå, något hade jag nog velat av annat. Men jag har inte planerat annat. Eller har jag det? Hm… Nej, inget bestämt helt och hållet.
I vilket fall som helst behöver jag tvätta. Kan behöva rota runt i mina saker jag har tagit hem från skolan med. Eftersom jag inte arbetar med lekarbete denna terminen, passar det bra att ha allt hemma och låta sakerna få bli tvättade och omskötta och vad som nu kan behövas. Och så rensa i målarskåpet och bära ner återvinningssaker till bilen. Ju mer jag slänger, desto lättare blir det. Och det är hög tid att göra det nu. Ut med det gamla och in med… ingenting. Bara en ny matta till mitt terapirum. Den är tjock och go.
Vad är att vara ledig förresten? Ledig från jobbet ja. Ledig från jobb hemma, nej.
Det finns alltid något att göra. Så är det. Men jag rår mig själv idag och det är himla skönt att känna den friheten. Bara göra det jag vill, om jag vill. Tack för såna dagar. Tack lördag.

Det har verkligen varit en fantastisk sommar. En riktig badsommar. Tänk att jag badade i sjön så sent som nionde september och det var en riktig långsimning jag gjorde då i nedre Rudan. Nu är höstregnet här och kylan börjar äga natten och morgonen. Tur att jag har min fleecetröja och jacka, stövlar och paraply. Inte vill jag frysa och bli blöt.

Utanför mitt fönster kommer varje morgon ett talgoxepar och vill ha mat. Honan tar mat ur min hand. Hon har också flugit in och satt sig på sängänden. Det är inte så bra kanske, men otroligt spännande. Hannen är räddare och kommer bara och hämtar mat när fönstret är stängt. Ryktet om mat har spritt sig bland fåglarna, nu kommer också en blåmes, några andra talgoxar och ett par pilfinkar. Men de vågar sig bara fram när jag inte syns till.

Idag är jag hemma och ska ner till en doktor på sjukhuset. Ska skrapa bort en liten hudförändring. Bara en leverfläck, något som kallas senil…någonting. Hahaha! inget annat. Och bara för att den kliar när jag blir varm. Jag är tacksam för sjukvården som bryr sig om mig för sånt. Dessutom har jag börjat i en artrosskola. Den är en del i ett forskningsprojekt som heter Bättre Omhändertagande av Artrospatienter, BOA. Efter introduktionen blir det träning tillsammans med gruppen jag går i. Det är precis vad jag behöver. Idag ska jag dit och få mitt träningsprogram. Två gånger i veckan går jag dit en period nu.
Gästrummet är färdigmålat, förutom fönstret och det får jag stå ut med. Det är för mycket som behöver fixas där. Bokhyllorna innehåller nu bara böcker, inga pärmar. Skönt. Jag älskar mina böcker, i alla fall de flesta. Nu vill jag ha tid och ork att läsa dem igen bara… på nya sommarlov och vinterlov, sportlov och påsklov. Och jag fortsätter med utrensningen. Inte är det lätt att kasta gamla papper. Jag är en ekorre ju! Och vid ytterdörren samlar jag det som ska slängas eller sparas i källaren.

Nu är det dags att gå ner till sjukhuset. Är jag orolig? Lite spänning börjar kännas nu. Andas! Gå ner dit i regnet eller cykla? Ta bilen? Hoppas allt går bra vilket jag än gör. Jag gick ner i regnet. Och ingreppet var snabbt gjort och sprutan kändes bara lite.
Nu vila innan nästa punkt på dagsprogrammet. Och dags att äta frukost med. NU är jag hungrig!

Jag har börjat i kyrkokören igen. Inget inhopp. Inget tillfälligt. Nu är jag med helt och fullt. Men vad har jag gett mig in i? Inlärningstakten är hög och hahaha… noterna är som små myror i notboken. Vi ska sjunga Mozarts Requiem till allhelgonasöndag i november. Jag har ingen aning om hur det här ska gå till. Jag hinner inte både läsa noterna och sjunga latinet och hålla takten. Och allt ska in i kropp och huvud. Bara låta musiken skölja över mig. Och öva, öva, öva.

Det är dags att måla väggarna i gästrummet. Tapeten är ganska fin, men passar inte ihop med golvet och det är lite fläckar på den.
Nu vill jag ha en varmare ton i rummet och ska se om en beige färg kan bli bättre mot det vita taket och kastanjebruna golvet. Jag tänker måla en vit kant upp mot taket och ner i hörnen. Jag vill i alla fall testa och ser om det går.
Igår tömde jag en bokhylla och flyttade möbler. Idag har jag köpt färg och satt silikon i sprickor uppe i kanten mellan tak och vägg. Lös tapet har jag klistrat på igen. Det finns ingen garanti dock, för att tapeten ska klara en målning. Bara att hålla tummarna för att det ska gå!
Jag tar ett steg i taget. Bara att stå på stegen är en utmaning. Att måla tapet har jag nästan aldrig gjort. Måla har jag däremot gjort mycket. Men nu var det länge sen jag rollade. Bara att gå på. Ta ett steg i taget. Även små steg leder framåt, som tur är.
Tre av väggarna är ganska enkla att nå. Men den fjärde väggen är en utmaning. Så många böcker att flytta ur fyra bokhyllor. Oj oj oj. Får se om jag kommer dit. Det är inte helt säkert. Ingenting är säkert. Så mycket vet jag.

Jag var på en spelmansstämma en stund igår, med lilla barnbarnet. Vi gick till visstugan. Där ledde Monica Söderberg sångstunden. Flera av sångerna var nya för mig, men några väckte gamla minnen. Och så finns ju alla dessa varianter på samma tema och melodier…
Här är en som jag antagligen lärde mig som kanon i skolan på 1960-talet. Men vem har gjort den? Ingen av oss visste. Antagligen inte någon traditionell sång, vad jag tror.

Mamma jag är inte mätt! Vill du ge mig än en plätt?
Frasig plätt, frasig plätt, mamma jag är inte mätt.

Om du ger mig lite till, ska jag göra vad du vill.
Borsta skor, borsta skor. Sy en kolt åt lillebror.

Och så i variantversionen på andra versen, som Monica lärde ut:

Om du ger mig en plätt till, ska jag göra vad du vill!
Borsta skor, borsta skor. Vara snäll mot lillebror.

Och här på bilden är en spelman från Kalix, möjligen Överkalix. Han sa: ”Nu ska jag spela en låt söderifrån…” Och det är ju typ nästan alla.

Jag tittade på programmet om Kjell Alinge på tv ikväll och de spelade en snutt av den här låten där. Jag blev påmind om den och minns att jag gillar den suggestiva tonen i melodin, stämmorna och gitarrkompet. Bra låt, även om jag inte direkt är någon tekniknörd.

Blinkar Blå av Adolphson och Falk

På panelen ser jag lamporna som lyser.
Processens steg står under min kontroll.
Jag håller ögonen på datorns analyser.
Här har ovissheten spelat ut sin roll.

Kontrollen blinkar blå,
en signal för det säkra.
Kontrollen blinkar blå,
då är allt som det ska.
Om skärmen är normal
finns inga skäl att tveka.
När kontrollen blinkar blå,
då är allt som det ska.

Men i nattens tysta timmar har jag undrat
vad som händer där tekniken inte ser,
vad som döljer sig i tujaträdens skugga.
Och jag känner oron växa mer och mer.

Men kontrollen blinkar blå …

Men det finns frågor datorn inte kan besvara,
signaler som jag inte kan förstå.
Det finns så mycket som vi inte kan förklara.
Det finns krafter som vi aldrig kan rå på.

Kontrollen blinkar blå …

Är det inte konstigt?
– Jag kommer upp mycket lättare på morgonen om solen lyser!
– Jag svarar mycket bättre på beröm, än på klander!
– Jag älskar mitt norrländska hus.
– Jag tycker om värme, men älskar att bada i sjö, älv och hav – och tänk att vatten kan kännas så mjukt och lent och som en extra hud!
– Också på sommaren kan en brasa i kaminen vara så mysig att titta på.
– Kedjan på motorsågen behöver slipas ofta för att såga som smör i solsken.
– Jag trodde att en självgående gräsklippare skulle vara så mycket lättare att köra med, än en som jag själv puttar och drar i. Men ack nej.
– Sommaren börjar gå mot sitt slut och mörkret kommer tidigare på kvällarna.
– Det är en konst att kunna släppa taget om det som är. Vem kan? Inte jag. Sommaren får gärna fortsätta med bad, glass och lätta kläder ett bra tag till.
– Jag kan blunda och låtsas att jag är där jag vill vara. Till tröst ibland.
– Och det var bara jag som visste att det låg så många gatstenar nergrävda i gräsmattan.
Är det inte konstigt, säg? Jo!

En gång spelade jag den här tillsammans med en vän, på en avslutningskväll på en kurs. Den är så vacker, som droppar mot jorden. Spiegel im Spiegel av Arvo Pärt.

Jag tror jag aldrig har varit här på landet och plockat så mycket hallon som nu. Det bara dräller av dem. Och så fort jag har plockat dem och tittar dit igen, så finns det lika mycket där igen. Och ändå har jag tagit bort en massa vildhallonsnår förra året, så det är verkligen märkligt. Det kan ha att göra med värmeböljan i maj och den ganska soliga och varma sommaren, bären har mognat tidigare. Och på ett ställe växer hallonen ända uppe i träden. Jag fick sträcka mig uppåt för att plocka dem. Nu kokar jag sylt och bakar och äter hallon för fullt.
Flädern har blommat med ungefär 20 blommor, fast några i taget. Jag har samlat och lagt dem i en påse i frysen och igår gjorde jag en halv sats flädersaft. Hoppas det kommer smaka fläder och inte bara citron. Återstår att se om några dagar.
Krusbären är plockade, men vad ska jag göra med dem? Jag får fundera på saken.
Svarta vinbären likaså. Jag har så mycket sylt kvar från förra året. Det blir nog saft av dem vad det lider.
Blåbären blev tagna av någon innan jag hann plocka. Som tur är har jag ett till ställe, så jag fick en halvliter att äta till frukostfilen i alla fall. Men jag vill ut i skogen och plocka mer. Hittar jag något bra blåbärsställe månntro? Jodå! Blåbär är nog det godaste bäret av alla. Skvallerbär, säger min granne. Jag tar med lilla plastpallen till skogen nästa gång, att sitta på.
Kvar att plocka är röda och vita vinbär. Om nu inte de vita vinbärsbuskarna är nedtrampade vid trädfällningen.
Jordgubbar har jag ätit av allteftersom, inget är sparat. Helt okej med njutning i stunden av varma goda söta bär.
Rabarbern skördade jag redan i juni, de ska bli goda pajer till vintern.
Det har verkligen varit en fest att plocka allt i år. Jag har haft både tid och ork och ett lugn i mig. Jag har det som bäst när plockningen blir en meditation. Jag har inget bråttom med något husprojekt i år. Skönt att gå här och drälla och plocka mina bär. Det är en rikedom jag njuter av.