Jag tar mig tid att vara med mina böcker i dag, skriver ner alla viktiga böcker jag har, såna som ger mig mening. Jag ska ju skriva ett examensarbete inför gestaltterapeutexamen och sedan gå vidare med diplomeringsskrivandet. Det är helt otroligt vad många böcker jag har, om gestalt, psykologi, filosofi, tro, drömmar, självutveckling, mystik, meditation och utvecklingspsykologi. 250 st. Ett helt referensbibliotek. Och mitt i allt hittar jag Paulines bok, Om ett missfoster.

Här är en ung kvinna, som helt öppet skriver om hur hon har haft det i livet i skolan. Hur ensam och utsatt hon var där och hur hon blev bemött.
Pauline har autism och selektiv mutism. Hon är som fångad i sig själv. Hon både vill vara med och vara som andra och samtidigt förmår hon inte det. Och mitt i det hela är hon smärtsamt medveten och frustrerad över det. Hon verkar inte ha fått vara med och bestämma sin skolgång. Hon har haft plågoandar. Vem har egentligen pratat med henne? Hon har blivit glad för det lilla. Att bli sedd har varit en plåga, samtidigt som längtan och glädjen efter att någon hälsar på henne var stor.
Har det funnits vägar in till henne som ingen har sett? Vem har verkligen brytt sig? Jag vet inte. Jag blir så berörd av att läsa boken. Och det gör ont att se titeln på boken.
Som Pauline skriver, så har hon inte valt att ha dessa funktionshinder. Men hur kan hon behöva ha haft det så här i skolan, i så många år? Rädsla, tystnad, vrede, tvång, självdestruktivitet har blandats med hennes vilja till att vara som andra. Hon kämpar på och tar ställning för sin rätt att vara den hon är. Med sina funktionshinder och allt. Hon kämpar för allas vår rätt att vara som vi är. Accepterade. Sedda. Omtyckta.
Heja Pauline! Du är värd ALLT gott!

Nog märks det att skolan har börjat, jo jo! Inte eleverna, men alla andra. Möten och planeringar och mejl och felaktiga mejl och nya scheman och ändrade tider och nya arbetskamrater och ny rektor och samma gamla tanter och tja… listan kan göras lång…. Mycket att göra är det.

Och idag ska jag fortsätta läsa. Igår började jag att beta av mina bokhögar. Överst ligger Kärlekens bödel av Irvin D Yalom. Sedan kommer en annan om selektiv mutism och ADHD.
Många böcker är det. Spännande läsning. Jag myser i sköna stolen på inglasade balkongen och har läslampan tänd i varma skymningen. Det gäller att ordna det fint för sig.

Nu har jag börjat på tredje året av gestaltterapeututbildningen på Nordisk Gestalt Institut.
Nu är det möjligt för mig att gå vidare med att ha egna klienter. Jag får handledning av erfarna gestaltterapeuter med på vägen, det är en grundförutsättning så här under utbildningen. I gengäld betalar du en mindre summa.

Vill du prova på gestaltterapi? Ta tillfället i akt och våga pröva nya vägar. Lär känna dig själv mera.
Vem är du? Vad vill du? Vart är du på väg? Hur blev du den du är?
Vad finns i ditt liv som inte känns färdigt, som kanske ligger och mal.
Vad håller dig kvar i gamla mönster när du egentligen skulle vilja pröva nya saker?
Eller är det annat som du behöver hjälp med?

Eftersom jag har min grund i skolan är du också välkommen att ta kontakt med mig för tal/skolrelaterade ämnen t ex mobbning, selektiv mutism, talsvårigheter, sånt som har funnits eller finns. Eller annat som du varit med om i barndomen eller skolan och som lämnat ohälsosamma spår.

Som klient hos mig får du min uppmärksamhet Här och Nu.
Hör av dig! Mejla eller ring, så berättar jag mer.
Välkommen!

Jag är nyfiken och undrar idag:
Vilka är mina läsare?
Det vore roligt att få höra av er ibland.
Jag vet varifrån ni kommer:
Sverige, Danmark, Finland och Norge mest. Men sen vet jag inget mer.
Och så får jag sökningar på Gullefjun från mest hela världen. Bra att finnas till hands då. Och så är det Blått band-sökningar förstås. Och selektiv mutism. Jag väntar på en gästblogg från det hållet, hoppas jag. Ibland något om gestaltteori. Hittar ni något om det? Jag skriver ju inte teoretiskt. Men inbakat i upplevelsen. Precis som gestalt är upplevelsebaserat. Och jag vill gärna ha en gestaltterapeut som skriver en gästblogg. Tre har blivit erbjudna det, ingen har nappat, än.
Sedan är det renoveringstapet och sticka i fingret som öppnar vägen hit. Men det är flyktiga besök. De måste ju sätta upp tapeten och dra ut stickan.
Jag är nyfiken nu. Kanske mer än förr med vissa saker. Curiosity killed the cat, sägs det. Nå, katten har i alla fall nio liv då. Kanske jag med. Och katter är nyfikna oavsett vad. De räknar nog inte liven. Jag får lära av dem. Men att börja jaga möss, där går gränsen.

Jag känner mig mycket hedrad av att vara länkad till Föreningen Selektiv mutism. Deras hemsida är verkligen fin och stöttande till både tysta och anhöriga. Föreningen sprider kunskap om selektiv mutism, ger stöd och bygger upp ett nätverk mellan människor.
Jag hoppas att i en framtid lära mig mer om selektiv mutism och arbeta med det genom gestaltterapi. Finns det någon med erfarenhet av det eller av kontakt med talpedagog, kontakta mig gärna och berätta.

I min bokhög finns:
* Språkutveckling och språkstörning hos barn, Ulrika Nettelbladt & Eva-Kristina Salameh, Studentlitteratur 2007
* Det hänger på språket! Red. Louise Bjar, Studentlitteratur, 2006
* en Karin Wahlberg-deckare
* Moderne dansk prosa, R. Zola Christensen och Gorm Larsen, Studentlitteratur, 1997
* Den stille pige av Peter Hà¸eg, kommer jag någonsin komma vidare i den?
* Air Mail, brevväxling mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly, om vänskap, översättningar, våndor och överväganden
* Selektiv mutism och dess behandling med familjeorienterad familjeterapi, Jan Ringler, Stockholms läns landsting Bup, 2005
* Gestalt 2007, red. Ulf Grundel, Mareld, 2007
* Dansk litteratur – fra runer til graffiti, av Bryld m fl

En del böcker kommer jag inte igenom alls. Andra läser jag eftertänksamt och noggrant. Ibland undrar jag varför en bok har blivit tryckt utan att jag har fått korrekturläsa den först… Tja, en vacker dag kanske jag kommer få något sånt uppdrag.
Ur Moderne dansk prosa ska jag läsa tre danska noveller till på tisdag, av vardera Tove Ditlevsen, H C Branner och Karen Blixen. De får jag börja att läsa i morgon. Läxor är viktiga saker.
Ikväll blir ingenting läst. Jag har planerat matsedeln för lördagskvällen. Jag får middagsgäster. Städar. Tvättar. Ingen gin. Har haft huvudvärk efter dagens ikeabesök. Jag handlade hyllor till arbetsrummet på jobbet, en uppgift jag tog på mig och förträngde tills idag. Och bildspelet, till onsdagens informationsmöte, blev klart idag med. Å, vad jag är duktig!!!

Jag ser på tv både mycket och lite. De serier jag följer, vill jag verkligen se och inte missa något avsnitt av. Jag spelar oftast in på videon för att inte missa programmen, för jag somnar ofta i soffan. Resten av tv-utbudet struntar jag mycket i.
Fredag: Vita huset. Sista avsnittet kommer nu på fredag. Å så trist.
Hjälp En rolig komediserie. Jag skrattar faktiskt.
Lördag: Nej, inget jag hade större lust att se något igår i alla fall. Zappar mest. Igår blev det dansk melodifestivalfinal. Drama Queen vann. Grattis! Den var helt ok.
Söndag: Dharma och Greg-repriser, går att se om.
Möjligen Antikdeckarna och något på Kunskapskanalen. Missar såna program oftast. De är inte helt viktiga då.
Forbrydelsen på DR1. Spännande serie i för många avsnitt.
Måndag: Fråga doktorn, just denna veckan, inte annars, ska handla om energitjuvar. Finns en bok om detta. Det är alltid bara andra som är såna energitjuvar, aldrig man själv. En projicering.
Saltön. Jag bara måste se den. En lustfylld plåga.
Poirot. På dansk tv. Dansktextat! Bra för mig att öva språket med.
Outsiders. Bra serie just nu på tv5. Där har varit program om stamning och selektiv mutism, denna vecka om anorexia.
Genbruksguld. Danskt fixarprogram av sånt som folk slänger på tippen. Jättefina saker gör de.
Tisdag: Hvad er det vaerd? Danskt antikprogram.
Kender du typen? Tävling mellan två, att gissa i vems hem de är.
Onsdag: På jakt efter lyckan. Sista delen.
Poirot. Jag har alltid gillat Agatha Christie-mysterierna.
Maggies nya liv.
Torsdag: Antikrundan. I år har jag inte somnat en enda gång, vad än tyckarna på Antikprat säger om serien!
Medium. Jag bara gillar den serien.
Övrigt: Jag ser sporadiskt, väldigt sällan numera på Dr Phil. Christine är en kul serie med.
Nu är det uppehåll med Ugly Betty och Sjunde himlen. Annars vill jag se de serierna med. Tur att allt inte går jämt. Jag har säkert glömt en del med. Eller blivit klar med tex Nanny, Mash, Tredje klotet och That `70s Show. Gamla favoriter.
Och nu ser jag att jag lever mitt liv framför datorn och tv:n. Hm…. Hur hinner jag jobba?

Idag fick jag ett julkort. Det var från en gammal, long time no see-vän. Jag blev så himla glad att få det kortet. Och så med stor förvåning ser jag att du, ja just du, har hittat hit och läser vad jag skriver! Jag är utan ord. Speechless! I huvudet flyger engelska orden fritt nu. Du läste engelska och jag blev så intresserad av det och inspirerad att jag t o m vill översätta ”Dibs, in search of self. ” Fast jag upptäckte rätt snart att den redan var översatt. Och du tog hem Hair-skivan på svenska. Och Jan Johanssons Musik genom fyra sekler. Ja, du har betytt en hel del bra saker för mig i min ungdom. Du var som en storebror kan man kanske säga. Och du bjöd mig på en fin middag en gång. Det är kanske dags att jag får återgälda den! Vi har säkert en hel del att prata om öga mot öga. Vem ringer först?
Och vilka fler läser min sida? Jag vet att många gör sökningar på selektiv mutism och hittar hit. Jag ska göra något med det om ett tag. Selektiv mutism brer ut sig som en farsot bland yngre barn tror jag ibland. Kanske bland oss vuxna med?
Några jag känner läser sidan ofta. En på jobbet. De flesta jag känner och de andra på jobbet läser den inte. De får väl nog av mig i det riktiga livet. Ha ha ha! Ett par inom den nära familjen är trogna läsare. Men de flesta känner jag inte. Ni känner mig något, för några återkommer. Och jag har ingen aning om vilka ni är! Det är riktigt spännande!
Så varför skriver jag? Varför gör så många det idag? Nej, jag har inga svar riktigt på det. Bloggandet ligger så rätt i tiden. Det är ett sätt att bearbeta mina tankar. Sortera. Utveckla mitt skrivande. Beroendeframkallande, ja! Ett annat sätt att kommunicera. Oftast envägs och ibland faktiskt med svar. Kanske jag utvecklar en social fobi här? För att slippa gå ut och träffa andra människor? Ja, det har jag faktiskt tänkt. Mest av allt för att jag gillar att skriva.
En fråga väcker en annan:
Varför läser du det jag skriver? Vågar du svara på det? Jag blir nyfiken nu! Du behöver inte lämna epostadress i kommentaren. Du kan skriva en signatur bara.