Just nu funderar jag mycket på vilka spår som andra människor varit med och ristat i mig. Inser att det är många jag mött på vägen, som krattade för mitt beslut att bli döpt. Och just idag har jag varit döpt i halva mitt liv.
33 år var jag då och nu har ytterligare 33 år gått sedan den dagen i Skagen, Danmark.
Var det ett infall? Både ja och nej. Vad var det som ledde fram till det beslutet?
Jag var på kurs och med i en guidning i fantasin en tid innan. I guidningen skulle vi upp på ett berg och se någonting. Jag såg ett altare och blev mycket förvånad. Det var helt oväntat. Eller var det inte? Det var i alla fall den utlösande faktorn till att vilja en andlig förändring i mitt liv.
Jag kom också i en process att byta förnamn. I mina officiella papper stod andra namn än det jag kallades för. Mitt namn var annorlunda. Jag var annorlunda.
Så här var det från början, när jag följer spåren:
Min farmor Klara tog mig och min syster i varsin hand och gick till kapellet i Handen för att vi i alla fall en gång skulle ha varit på gudstjänst. Jag var kanske 4-5 år. Farmor gav mig ett silverkors senare, möjligen till min 10-årsdag. Det var nog bara jag av mina syskon som fick det. Jag vet inte vad hon såg i mig.
Mina fröknar på låg- och mellanstadiet Gunvor och Barbro lärde mig morgonbön, bön inför maten och efter maten och psalmer. Jag trodde dock inte på annat än på människornas utveckling från aporna. Ibland fick vi på mellanstadiet sjunga med skolkören i kyrkan. Också på en barnbegravning, med två barn som dött när ett hus brann ner. Det var så sorgligt.
Jag med på en gudstjänst i Brandbergen med en präst som hette Henrik. USA ut ur Vietnam var temat.
Jag kom med i en uppsättning av Jesus Christ Superstar i Vendelsö kyrka med prästen Lars-Åke Lundberg. Jag sjöng Maria Magdalenas roll där. Det var tack vare att jag hade lärt känna Benke, som spelade fantastiskt på gitarr, ihop med andra väldigt begåvade musiker. Jag älskade den musikalen och kunde hela utantill. Var jag 16 år då? Eller 15?
Sen kom åren med familj och barn. Ingen döpt och endast en borglig vigsel.
Gick på gestaltkurs 1988-89 och där var guidningen upp på berget. Jag var i samma veva på en annan gestaltkurs med Lars Berg och gjorde en övning med namn där och Ami som var med, berättade hur lätt det var att byta namn. Inte lättvindigt, men enkelt. Jag funderade på nya namn.
Jag skulle resa till Skagen i Danmark och min farbror Tage i Göteborg sa att jag skulle hälsa till prästen Orvar Carlsson i Svenska sjömanskyrkan i Skagen. Ok, jag gjorde som Tage sa och kom dit på skärtorsdagsgudstjänst. Frågade efteråt hur man skulle göra för att bli döpt: ”Det ordnar vi här,” sa Orvar. ”Idag eller imorgon?” Jag sa imorgon. Då var det långfredag. Ingen dopdag egentligen, mer för nöddop, men så blev det. Jag badade tre gånger i haven med, i både Kattegatt och Skagerack, före och efter.
Så blev mina namn inristade i dopskålen i Svenska sjömanskyrkan i Skagen, tack vare farmor, Gunvor, Barbro, Henrik, Benke, Lars-Åke, JCS, Monica & Folmer, Lars, Ami, Tage och Orvar. Och så jag!
Lyckans Stjärna
text: Dana Jergefelt musik: Leif Jergefelt
För 33 år sedan, skrev jag den här texten och min dåvarande man Leif komponerade och spelade in en testversion av sången på digitalpianot. Nu har jag sjungit in den igen till Leffes piano. Sången är inte perfekt. Men det vill jag ju inte heller vara. Good enough räcker.
Texten finns i min diktbok ”FRÅN ETT HJÄRTA TILL ETT ANNAT” utgiven i augusti 2009.
Inspelad 2004 och 2016.
