Oj, nu har det gått lång tid igen, innan jag skriver något. Vart tar tiden vägen? Vart tar energin vägen? Kreativiteten? Aptiten? Längtan?
Inte vet jag. Huvudet snurrar, till och med när jag sitter ner. Hostan är kvar. Andfådd av inget. Blodtrycket går uppåt och neråt. Hälsan är skruttig och orken låg. Jag går mest ner till rehabgymmet och tränar, för annars skulle jag såsa igen helt. Bilen står mest. Inga längre resor, bara till affären och handla ibland. Har inte tankat sedan 28 november. Det har nog aldrig hänt förut, ett så långt tankningsuppehåll.

Januari har gått, februari är i sluttampen. Snart mars och vår. Jag går efter den gamla uppdelningen av årstiderna runt mellansverige alltså, även om årstiderna till tider är ur led. Såklart kommer våren i februari i söder och vet inte när den kommer i norr, helt olika antar jag.
Ett år har gått sedan mamma lämnade tillvaron på jorden. Minnena är kvar.
Georg Riedel har dött. Sångerna lever vidare.
Sverige har fått alla medlemsländernas tillstånd att gå med i NATO idag.
Jag säger NjA… TjO? Förstår inte hur Sverige kan ge tillstånd till USA att få åtkomst till Sverige i denna omfattning som det blir.

Händer det annat? Kriget i Ukraina fortsätter. Jag fortsätter träna på rehab. Hoppas min läkare kommer fram till vad jag lider av, om det är mer än järnbrist och har en bot för alla symptom.
Framtiden? Snart blir det vår och varmare.
Jag ser fram emot att resa norrut och inviga nya båten, så fort det blir båtväder.
Jag vill hälsa på vänner jag ser mer sällan. Överhuvudtaget ser jag sällan någon.
Besvärligt läge att inte orka vara mer på. Emellanåt gör jag något, tömmer frysen på bär, så att jag kanske kommer kunna fylla på med nytt i sommar och hösten. Och så har jag beställt en ny dator. Kan prata och skriva. Tur det!