Paus – publicerad i tidningen Lugnviksbilder nr 1/24.

Jag har tagit en paus från skrivandet och mycket annat. Min mamma dog för ett drygt år sedan och det har varit mycket att bearbeta och göra. Orken har inte funnits till annat. Kroppen ville inte fungera sen. Jag gick liksom i baklås. Kanske tog jag också en paus i livet, en paus från livet.

Paus. Pauser behövs oavsett vad som än händer. Och ändå lever man i pausen, även om det inte alltid känns så för mig i alla fall. Jag har levt i en bubbla liksom och stängt dörren ut till världen.
Paus: Ta en time-out.
Paus: Ta en kafferast.
Paus: Lös ett korsord.
Paus: Läs en bok.
Paus: Fundera.
Paus: Reflektera.
Paus: Vara tom och våga ta tid till det.

Ja, det går att fylla på med ännu mera pauser. Pausmusik. Veckans pausfågel, minns ni det programmet på radion? Pausgymnastik. Ingen paus direkt, men ett avbrott från stillasittandet. Pausprogram på tv. Eller var det bara ett tv-avbrott månne? Paus, från sociala medier.
Påminner mig om en historia från skogen: Två sågarlag jobbade på ackord. Det ena laget slet och tog aldrig paus. Det andra verkade sitta mest runt kaffepannan. De som slet mest, tjänade minst. De som tog paus, tjänade mycket mer. Varför? undrade till sist en. Jo, vi passar på och slipar kedjan då, blev svaret.

Sakta börjar det kännas bättre för mig. Tiden i vinter-idet börjar gå mot sitt slut. Min längtan börjar vakna, blir glad att se solen igen och alla färgglada vårblommor. Har en reslängtan, men den får vänta tills jag mår bättre. Kroppen är inte klar för påfrestningar än och att resa är inte helt lätt alltid. Orken är inte där riktigt än.

Längtar efter att släktforska mer, träffa okända släktingar och se platserna som mina förfäder kom ifrån, alltifrån Svartbjörnsbyn och Buddbyn utanför Boden, Karlsmyran utanför Graninge, till Altenkirchen i Braunfels, Tyskland, inte så långt från franska gränsen. Och allt där emellan, som Småland och trakterna runt Hamburg. Och så vill jag sitta i min båt och driva nerför älven och bara sitta och ta in naturen, himlen, molnen som drar förbi, bada och äta min matsäck. Ja, det är mycket jag vill göra, snart!

Kanske har världen också gått i baklås, tänker jag ibland. Kan världen ta en paus, en time out? Fundera och reflektera? Nej, inte barnen, som drabbas av krig och umbäranden. Inte alla oskyldiga, som drabbas av kriminalitet, maktmissbruk och krig. De behöver trygghet nu. Mat. Rent vatten. Fred. Omsorg. Skola. Tak över huvudet. Basbehoven uppfyllda.
Det är som om balansen, både i mitt liv och i världen har rasat på ända. Vi får se vad som händer framöver, om det blir lugnare eller inte. Jag behöver paus från nyhetsflödet emellanåt, samtidigt som jag inte vill sticka huvudet i sanden. Det är ett dilemma att både vilja göra mer och bättre och samtidigt behöva ta hand om sig. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, vill jag tro.
Till sist några ord från Rumi, som levde för 800 år sedan, översatt av mig, från en dansk tolkning av Folmer Blume Leide.

Idag, liksom vilken annan dag som helst,
vaknar vi upp tomma och skrämda.

Låt bli att öppna dörren till studiekammaren och börja läsa.

Ta istället fram ett musikinstrument.

Låt den skönhet vi älskar, vara det vi gör.

Det finns hundratals sätt att böja sig ner på knä och kyssa jorden på.

Dana Jergefelt 1 april 2024