Här är framsidan på diktboken! Min bok! Mina dikter. Utkommer 14 augusti om allt går som det ska, på Bella Förlag! Hurra, hurra! Bilden är från Skagens nordstrand för fem dagar sedan.

Vad härligt det är att vara ledig! Även om jag inte gör så mycket aktivt, är jag nöjd. Har det lugnt och skönt här i min oas. Äter när jag är hungrig. Sover när jag vill. Går upp när jag vill. Klär på mig vad jag vill. Lite konstigt kan det bli ibland med det. Jag skulle kanske inte ha på mig i sånt hemma eller på jobbet. Gamla avlagda kläder blir som nya. Och vill jag inte ha dem på mig mer, så kastar jag dem bara.
Och avloppet fungerar som det aldrig gjort förr. Jag förväntar mig stopp, men det bara rusar på. In emellan lägger jag patience och löser sudoku. Då kopplar hjärnan av. Jag ser väldigt lite och väldigt distraherat på tv. Städar då och då. Planerna jag hade om att sy, baka, fixa, skrapa, måla har gått i stå. Glömmer bort att lyssna på sommarprogrammen på radio och allt jag tänkt. Jag har semester.

Idag är jag igång med att skriva ut och spara boksidorna en och en. Puh! Jag blir trött på att göra om flera gånger, men det är ju därför jag tittar igenom allt om och om igen. Färgen i skrivaren tar snart slut med. Tur att jag har nya patroner hemma.
Så ska beslut tas om layout och stilar och storlekar och allt och det är verkligen tråkigt att inte ha någon här som kan tycka med mig, någon att bolla idéerna med, som kan säga ja eller nja eller nej. Och ingen kokar te och passar upp den hårt arbetande copywritern, korrekturläsaren, poeten, ja allt vad jag nu tar på mig rollerna som. Jag skiftar snabbt i mina roller med. Trådarna ska knytas samman allihopa. Jag får vara min egen ompysslare samtidigt också med andra ord. Katten är mitt ordlösa sällskap, som inte stör på något sätt, som ger mig välbehövliga pauser ibland.
Jag behöver inte hänga upp någon ”Var god stör ej-skylt” på dörren i alla fall. Här är tyst och stilla nästan jämt. Jag VILL hellre bli störd med jämna mellanrum, annars glömmer jag bort att ta pauser, äta och handla. Tänk på mig. Kom hit och stör!

Senaste nytt om myrorna i huset:
Myrorna som myllrade upp ur marken på hörnet av huset var HÄSTMYROR! Jag fångade en alldeles nyss, som kröp på husgrunden.
Anticimex har sprutat. I bästa fall är myrorna borta nu. Annars fortsätter jag med klorinet. Och så ska jag leta efter bon i närheten. Jag ska banka på alla gamla stubbar jag kan hitta och se om de myllrar. Myrdrottningen kan ha sitt huvudsäte upp till 200 meter härifrån. Mitt hus är förhoppningsvis nu ett dött satellit-samhälle. Och så läser jag om hästmyror, efter devisen: Lär känna din fiende!

I natt sov jag på soffan. Det var ju inte riktigt så jag skulle göra. En gång gick jag upp för att lägga mig i sängen. På vägen upp såg jag utanför, på min cykel, en fågel som var lysande röd, en rödhake eller domherre? Hm… Sen kunde jag inte sova, så jag gick ner igen för att se klart på videon. Morden i Midsommer har jag somnat ifrån minst tio gånger. På samma ställe. Och spolat tillbaka. Och nu, när jag är mer vaken kanske jag äntligen kan få se vem mördaren är. Först duscha bara.

Det är en ny dag med sol och värme. Jag vaknar tidigt och sätter genast igång med att fundera på beslut som ska tas och gör en ”vad-tycker-du?enkät” medan jag har viktiga människor runtom här hemma.

Jag har också fått hjälp med olika saker. Att flytta tunga saker. Fått middag. Fått hjälp med att installera en nyare tjock-tv. Nu har jag också kanal 6 och Axess. Vilken lyx! Och så kan jag erbjuda gäster en egen tv på rummet. Japp!
Omslaget till boken är i stort sett klart. Micke arbetar snabbt, lyhört och kunnigt. Det är detaljer kvar att ordna. Nu kan jag gå vidare med att redigera texten och göra i ordning sidorna till tryckeriet.

Mina kattvakter har åkt. Allt får stå kvar som det är ett tag. Jag är ensam hemma igen.

Har varit på kurs och njutningsfull arbetssemester. Så här:
Bil, buss, tåg, tågbyte, tågbyte, båt, tåg.
Bil, s-tåg, buss, båt, buss, bil, bilfärja, bil, bilfärja, bil, cykel.
Gå, tåg, båt, spårvagn, tåg, tågbyte, buss, bil. Hemma!

Går också att skriva att jag åkt från Ångermanland, till Sundsvall, Stockholm, Hässleholm, Helsingborg, Helsingör, Fredensborg.
Köpenhamn, Sjellands odde, Århus, Grenå, Skagen. Mitt älskade Skagen, i mitt hjärta.
Fredrikshamn, Göteborg, Stockholm, Sundsvall, Ångermanland.

Sitter på tåget ner till Stockholm, där jag ska byta tåg och fortsätta ner till Danmark och gestaltutbildningen. Kunde inte titta ut, för sätet var placerat vid en vägg, mellan fönstren. Bakom mig satt en tant som pratar i mobilen mest. Jag bytte plats och har nu två platser i solen att bre ut mig på. Skönt. Mobiltanten sitter bredvid nu på andra sidan. Nå, det kan jag nog klara. Bättre att kunna se henne prata, än att ha hennes röst i nacken. Jag får väl se till att låta jag med, istället för att bli irriterad på henne. Och ta tillfället i akt att tjuvlyssna med. Hon ber andra om olika tjänster i alla samtal. Jag kan öva mig på att byta fokus här.
Konstigt att åka söderut på kurs mitt i sommaren. Jag är orolig och då är väl något på gång. Bättre orolig än ko-lugn.
I öronen lyssnar jag på blandad kompott, klassiskt, danskt, ABBA, Beatles och annat. Hellre min egen musik i öronen än andras.
Bettskenan ligger kvar hemma. Den passar inte efter sista tandläkarbesöket. Klarar jag mig utan den i tio dagar?
Jag är på väg. På väg. Väg.
Min väg. Den väg jag har valt för det kommande året i alla fall. Mitt sällskap på vägen är mina kurskamrater och lärare. Jag är nog mest orolig för att möta dem igen. Och kommer jag ihåg danskan? Kommer jag fram ordentligt? Framtidsoro. Närhetsoro. Duger-jag-som jag är?-oro. Duger-de?-oro. Närhet och gränser. Känslor och djup. Eller avstånd, yta och avstängdhet.

Dagens hjerteblad skriver paradoxen:

Kære Dana
Accepter dine dårlige/negative sider. De er også en del af dig.
Erkend at du ind imellem sikkert kan være rædselsfuld eller umulig.
Og accepter dig selv som du er lige nu.
Kærlig hilsen
din hjerteven

Lycka är att vara nära sina barn och laga middag ihop, umgås och sova under samma tak, i alla fall en natt. Sen reser jag söderut. Varför det? kan jag undra nu. Hur tänkte jag egentligen? Jag vill ju vara här med mina barn! Men de är ju här för att jag ska vara borta. Hm… det går inte ihop.

Medan jag sitter och njuter irländsk folkmusik från gamla tider i mitt liv, funderar jag på om jag någonsin kommer att kunna dela det här huset med någon, i sorg och glädje, oro och ro. Jag undrar jag…
Jag sitter i takrummet och tittar ut på nejderna omkring. Lägger patiens som oftast inte går ut. Dricker te. Har det bra i vetskap om att avloppet är fixat ute. Nu har jag jord som ska bli gräsmatta igen och en kulle som kan planteras med något annat än gräs, vad? Hm… Jag är fri att hitta på något där. Bara det inte har djupa rötter. Inga träd och buskar.
Och i morgon, bäst av allt kommer mina barn hit. De ska passa kisse och huset. Innan dess har jag resten av måndagslistan att ordna med. Och packa, till kursvecka i Danmark.
Om någon vill träffa mig mellan tågbyten i Stockholm på onsdag, så går det bra. Förutsatt att tåget kommer in i tid, annars blir det jäktigt. Det blir konstigt att bara byta tåg hemma så där. En anhalt på vägen söderut. Kanske är det så allt är, anhalter på vägen fram. Visst. Vi möts och vi skils. Nej, jag är inget bra på att skiljas. Jag vill hålla fast och hålla kvar, i alla fall en del människor och saker.
Holken i hängbjörken, är bebodd av flugsnappare i år. Det tycker jag om, fåglar. Jag är som en stannfågel. Jag var kär i en flyttfågel. Såna fåglar går aldrig att förena.

Hej Stig!
Jag har förstått nu att cykling är en liten sport i tidningarna utom vid skandaler då, var det inte nåt med danska cyklister tror jag. Simon får i alla fall erfarenhet av hur det går till i stora lopp, det är ju inte heller illa pinkat.
Pinka kan jag knappt själv här hemma. Har stora avloppsbekymmer. Spolbilen lyckades inte komma igenom stoppet. Har ordnat grävare och rörmokare hit på plats ca 14-14.30. Då är jag hos tandläkaren. Har tappat ännu en plomb igår kväll. Så mycket elände! Men kanske är rören ordnade till kvällen. Och tanden. Så kan tanten vara nöjd med dagen och att ordna allt som behövde ordnas. Bara kärleken skulle ordnas lika lätt va… (och då är jag att gratulera som fixat med rören med både rörmokare och grävmaskinen idag, det händer bara inte annars ens här i Norrland)
Kram
Dana

PS/ Nu är allt klart. Åtta års avloppsbekymmer av och till, kan de vara ur världen nu? Nu väntar en whiskey! En stor! Belöningen för att ha fixat och gått till tandläkaren. DS

Boka tandläkartid.
Beställa rörspolning.
Boka årets bilservice.
Boka danmarkståg.
Ringa tryckeriet.
Åka till soptippen.
Till apoteket.
Köpa mörkläggningsgardin.
Köpa scartkabel.
Vänta på låssmed.
Vänta på Anticimex.
Diska.
Tvätta.
Packa.

Det är en sak att ha planer. Sen kan vad som helst hända ändå. Tänk om…
– allt i livet blev bra?
– mina pengar räcker till allt jag behöver?
– jag blev klar med boken och den skulle bli en bästsäljare?
Bäst att inte drömma så himla mycket. Inget blir i alla fall som jag tänker. Sån är min erfarenhet i alla fall. Huvudsaken är att allt flyter på. I alla fall i avloppet. Då skulle jag vara nöjdare. Allt positivt utöver det, blir en bonus.

Vaknar med oro. Avloppet är mest i fokus. Måste nog ringa en annan rörmokare. Eller ställa krav på den som är. Så här blir inget gjort. Njutning av sommarnätterna grumlas för mig, när annat ligger i vägen. De basala behoven går före allt annat.
Jag måste lösa flera problem, inre och yttre. Att stoppa huvudet i sanden hjälper inte. Det är bara att sätta igång. En enkel söndagsfrid känns långt borta. Tur att det är friluftsgudstjänst här idag. Den behöver jag gå på.

Det regnar ute just nu. Sen kanske det blir sol igen. Allt skiftar.
Läser om gestaltterapins rötter. Min uppmärksamhet skiftar också. Fram och tillbaka. Är uppmärksam på det, på mig. Och så får det vara.
Jag både längtar till nästa gestaltkursomgång och inte. Hur kommer det bli? Vad får jag vara med om? Kommer jag förändra mig? Något har redan hänt, men jag kan inte sätta fingret på det riktigt.
Och i morse, på väg nerför trappan, märkte jag att något också har hänt med min kropp. Istället för denna stela kropp som har ont, gick jag ner utan svårighet och rörde mig som jag inte rört mig på lång tid. Är det tack vare nya medicinen? Undrar om det kommer vara så en gång till? Det kanske bara var en inbillning? Jag kan inte riktigt tro på det. Återigen denna vaga känsla av förändring. Jag brukar tänka om mänskliga beteenden och skeenden:
En gång är ingen gång. Två gånger… hm… då kan det vara något. Tre gånger kan det vara ett mönster.
Så nu väntar jag på tecken av en tredje förändring. Kan det vara något med förändringar i köket? Flyttade in kylskåpet mer mot hörnet. Flyttade bort saker som stör. Kastade gardiner som gjort sitt. Yttre förändringar, som tecken på inre förändringar. Möjligen. Kanske. Jag vill inte ta ut något i förskott märker jag. Det är väl heller inte subtila saker som sker, utan revolutionerande saker. Om det stämmer. Först regn. Sedan sol. Fantastiska skiften. Inget subtilt alls.

Dagens hjerteblad
Kære Dana
Når du forestiller dig dagens gang, skal du ikke lægge dig fast på et bestemt resultat, så risikerer du bare at blive skuffet.
Velsign i stedet på forhånd resultatet, uanset hvad det måtte blive, og se så hvad der sker.
Kærlig hilsen
Din hjerteven

Ja det är ett sätt att se dagen på. Jag brukar ju så lätt bli besviken (skuffet) så det här kan jag behöva höra. Och se, redan har dagen överraskat mig med sms från vänner som önskar mig en god midsommar. Jag blir både glad, rörd och tacksam för det, att andra tänker på mig.
Jag tittar på filmen ”Mannen utan öde”, gräver bort häggen som växte vilt i snåren i gamla övervuxna gräsmattan, diskar.
Lite arbete, mycket vila. Ångest inför framtiden med avloppet, myrorna och boken i en salig blandning. Håll fast i tron. Tro mycket.
Sommarnatten är ljus. Dagarna långa. Välsignade dag. God midsommar!