Hur är det med snödjupen ute i landet? Bäst att se efter och ta mig en tur norrut innan snön smälter. Det verkar bli varmare nästa vecka. Typiskt, just till sportlovsveckan. Kanske dags att flytta sportlovet ett par veckor mot januari till? För meningen med sportlovet är väl ändå att kunna vara ute och åka skridskor, skidor och kälke? Som i gamla tider. Då hade föreningarna i kommunen ett program skolbarnen kunde anmäla sig till. Jag var ute och åkte skridskor vid Ältasjön, bussning dit och hem. Och så var jag nere i en källare i en skola och sköt med luftgevär. Hm, konstig vintersport då…
Jag kommer alltid tänka på sportlov och skytte tillsammans. Det var roliga, aktiva lov. I alla fall i mitt minne.

Idag fick jag besked att jag har fått tillstånd från förlaget Warner/Chappell Music Scandinavia AB och rättshavarna att ha min sida om Gullefjun och det känns jätteroligt! Stort tack ska ni ha! Jag blev jätteglad för det!
Gullefjun har följt mig i många år och kommer fortsätta att finnas här och förhoppningsvis glädja barn och vuxna i många år framöver.
Gullefjun finns också på Facebook. Gå in här och gilla sidan!

Vad jag är glad över vintern och sällskap ut på skridskoisen. Idag åkte vi på sjön, jättebra plogat och bänkar att sitta på och byta till skridskor nära isen.
Jag lärde mig simma i den här sjön. Och elefantberget är fint att titta på både på sommaren och vintern. När jag var liten pratades det mycket om att det fanns fladdermöss i grottan. Jag har aldrig sett något där. Men läskigt var det att komma nära simmandes. Ibland simmade jag rätt över sjön. Det var simtävlingar där med. Och hopptävlingar när det fanns ett hopptorn på gamla badplatsen, där bakom mig på bilden. Jag vågade aldrig hoppa från femman. Från trean hoppade jag nog ett par gånger. Läskigt var det. Jag var nog en hoppkruka. Men aldrig en badkruka.

Plötsligt dök en tanke upp i huvudet. Samtidigt började snålvattnet rinna. Kroppen samalade energi att gå till köket. Det var enkelt ska jag säga. Färska ekologiska ägg i kylen och choklad, vad blir det? Chokladsockerkaka! Länge sen sist. Dags att baka!
Nu står den i ugnen och doften av choklad sprider sig vilt här hemma. Mmmmmmmmmmmmmmmmmm!

Jag läste i en tidning att det här är singlarnas värsta dag. Jag kan faktiskt hålla med om det! Och jag kan vara glad ändå för alla hjärtan som finns att hålla av här i världen, inte bara en partners sällskap räknas. Nej, alla i min närmaste familj och mina kära vänner. Ni gör mig så glad och jag är tacksam för att ni finns. Hoppas ni får en fin dag i dag och alla andra dagar. Och ni andra, som jag ännu inte känner och håller av, ha det bra ni med! Kram!

Trött så in i vassen, men fastnade för lite musik med The Beatles ikväll. Och att sen välja ”den rätta” versionen och få till allt på facebook tog en bra stund. Här är den också, The Long And Winding Road:

Jag älskar blommor. Och ett sätt att hålla hoppet om en vår igång, är att njuta blommor. De här har öppnat sig så vackert och spretar med yttersta spetsarna på blombladen. Så fint!

Isen ligger i Saltsjöbaden. Tänk att ett islagt vatten vid ångbåtsbrygga är så orört i vintern. Och så välbesökt på sommaren. När jag var liten var jag på Gåsö. Där fick jag vara underbara sommarveckor och höra klucket mot stranden, fiska, ro, vara i ett båthus med alla dofter av trä. Jag var där i vuxen ålder för flera år sedan. Det var inte samma sak. Barndomens somrar försvinner och lever bara kvar i minnet sen.

Huset där tåget kraschade i Saltsjöbaden, är nu stöttat och tåget borta. Jag förstår fortfarande inte att man får bygga hus så nära ett stopp. Undrar om någon vill bo där igen.

Ute är det snöigt och runt noll eller några minusgrader. Igår var jag ute på stan och gick på café. Fastlagstisdag. Jag har ätit alldeles för många semlor i år och liknar en semla nu. Annars brukar det högst bli en.

Tittar på ett amerikanskt program om mobbning i skolan. Jag har ont när jag ser plågade barn och deras föräldrar. Skulden läggs på barnen själva. Det är ett sätt att hantera det på. Men det duger inte. Inte alls.

”Så fortsätt längta, hitta mod. Våga hoppas, våga tro. Tro på drömmar, ta ett kliv, vält den värld du lever i. Och var en galning, var naiv – det är det som håller oss vid liv.”
Peter LeMarc

Ja just det ja!

I går firad med blommor, till frukost bubbeldricka och danska wienerbröd tillsammans med min syster.

Och i dag, vad? Antagligen det vanliga. Speciella dagar är bara speciella när de står i sin egen klass. Idag fortsätter livet med mer vardag igen, även om livet aldrig mer blir detsamma som före helgen. Så är det bara. En ny dag börjar.

Idag är första dagen i resten av mitt liv.
Verkligen så.
Ingen annan dag kan fylla den klassiska meningen så mycket som nu idag.
Ingen annan mening kan fylla dagen så mycket som den.
Det fanns ett före. Nu finns ett efter.
När allt är sagt och gjort, som det blev sagt och gjort. En stor dag. Min dag.
Trots allt! Tack vare allt? blir som en pendang, med ett frågetecken.
Och jag är här nu. Framme. Den här riktigt långa resan har tagit slut. Nu är tid för vila.
Vila i mig. Andas. Vara. Ta hand om mig.
Jag är examinerad gestaltterapeut.
When All Is Said And Done, får symbolisera känslan så här på förmiddagen.

Det är konstigt att höra regnet falla mitt i vintern. Och tallarna står avklädda från snö och rimfrost. Kala och smala är de. Regndropparna lyser som pärlor i förmiddagens mulna ljus. Det blåser med.
Nedanför mitt fönster går gångvägen. Isig och hal. Inget promenadväder alls. Tja, nu var det ju i alla fall länge sen jag var ute och gick för nöjes skull. Och det blir inte idag. Kanske bara ut en kortare sväng.

Nya kameran känns ovan, trots att det bara är en senare modell än den jag hade. En svart Casio Exilim. En kamera som blev återköpt. Någon har tagit 300 bilder med den innan. Räkneverket säger det. Skönt att ha en kamera som fungerar. Sen ska jag bli vän med den med. Känns inte riktigt som min än. Men nu har jag en kamera.

Jag var i kyrkan i går och fick en påminnelse om vad livet kan handla om. Nåd och tjänst. Prästen pratade om Jona och valfisken och att det inte hjälper att fly från nåd och sin tjänst. ”Gå och gör det du är satt att göra.” Och det handlar inte om att vara tacksam för allt. Ja, jag kan inte återupprepa det som var så tydligt sagt av prästen, men jag kände att det precis var det här jag behövde höra.
Psalmerna 778, 90 och 217 kändes också sanna för mig. Sen var det två psalmer till som jag varken hade hört tidigare eller som väckte något i mig. Kanske var de viktiga för någon annan då?

Kameran är trasig. Hur många pengar kostar det att köpa en ny? Jag får undersöka det idag. Jag, utan kamera, är som en fattig lus. Kameran fattas mig. Och med en kamera är jag kanske inte rik på pengar och välstånd, men mer tillfreds. Ja, det får bli dagens uppgift. Att rekognosera marknadens kameror. Det är jag också satt att göra. Jag tycker inte om att gå i affärer. Och det är dags nu.

Jo, det hade verkligen hänt! Nu har jag sett det med mina egna ögon. Helt surrealistiskt! Tåget kom körande 500 meter därifrån ungefär, körde förbi stoppet vid Saltsjöbadens station och körde en kort sträcka på backen och rände in i huset. Måste ha varit en mardrömsfärd. Hur kunde de få bygga ett hus, så nära spåren? Jag bara undrar…
De andra tre vagnarna är borta nu. Huset ska stagas innan vagnen tas bort.