Jag var på konstutställning idag. 3 x Nordenfelt på Galleri 40 på Hornsgatan. Jag blev genast gripen av Ulla Nordenfelts bilder, de utstrålade harmoni och vila. Den här akvarellen ställde till det för mig. Ha-begäret vaknade. Jag är där just nu, på vägen som leder… ja, vart?
Tack för att jag fick se den och visa den här.

Jag var på utflykt med en vän i fredags, till strandängarna vid Sandemar. Det är ett paradis på våren med massor av orkideér, gullvivor och annat. Och nu? Vackert vid ån med hösten i träden, vattenblänket och i ögonen.

Vi gick förbi en orm, som ännu inte hittat sin vinterboning. Är det en huggorm? Eller snok? Det är frågan. Svart huggorm, säger flera. Jag tror på dem.

Korna går fritt på strandängarna. Jag är rädd för dem, om de kommer nära, vad gör jag då? Springer? Tur jag har en vän med mig, som kan skrämma iväg dem.

Tallen växer ut i vattnet och de torra grenarna håller upp den. Märkligt. Och så är det i naturen. Naturens under.
Och undrar gör jag! Hur kommer det sig att jag inte är ute varje dag i skogen? Den finns ju där varje dag. Bara att gå till. Eller åka ut till med bilen. Lätt som en plätt…

Hösten är här och alla fina färger lyser på träden. Här är röda blad. Firar hösten med att Gullefjun har fått en egen sida, äntligen! Han har gått utanför staketet igen, till Facebook och hoppas att få många nya vänner där.
Annars händer inte så mycket. Rubriker i DN:
AIK deppar. Höstmys på landet. Mayadrottnings grav uppgrävd. Jordens vackra sång har en mörk baksida. Etiknämnd ska undersökas. Romney gör en pudel.
Ja ja…. det finns mycket att skriva om. Eller inte.

Äntligen har jag fått hem ”Svag doft av skymning” med Peter LeMarc. Hans röst är som balsam för sårade själar. Han skriver sina sånger med både ärlighet och sårbarhet. Jag gillar musiken med. Den är både vilsam och lagom svängig. Jag kan lyssna länge på den här, det känner jag direkt!

På gatan bredvid min, sitter pilfinkarna i flockar i häcken och kvittrar i solen när jag går förbi. Gamla minnen vaknar. De har alltid suttit där och sjungit i solen. Och kommer jag för nära, då kryper de in i buskarna och blir som osynliga där.
Den här bilden är från en solig dag i september. Sedan dess har det väl varit mest grått och regnigt, vad jag kan komma minnas. Långtidsminnet kanske fungerar, men inte korttidsminnet! Håll till godo med det, tills jag minns att skriva något till nästa gång.

Föreningen håller på att byta rör i kulvertarna ute. Idag är det strömavbrott inne hela förmiddagen och mörkt i trappan på eftermiddagen.
Hur planerar jag dagen då? Ska jag gå ut på fm och vara inne på em? Eller göra tvärtom?
Jag har kokat en hel kanna vatten, utifall att jag blir sugen på en liter te. Det händer ju… aldrig. Men just frånvaron av något, brukar trigga mig till att vilja ha det jag inte kan få. Känner fler igen sig kanske? Ja visst!
Och inte öppna kyl och frys heller och släppa ut kylan. Är det precis då jag vill ha allt som finns där med? Antagligen.
Bäst att tänka på annat ett tag. Tv:n fungerar inte. Datorn går på batterier. Hm… Läsa? Sova? Gå ut? Ja vad vill jag? Har ingen aning! Dricka mer te blir en bra början!

Nu är krukan fylld med massor av olika lökar. Hoppas det blir en ordentlig blomsterexplosion till våren, som varar länge. Det är i alla fall ett experiment. Håll tummarna för att det lyckas! I love flowers!

Sting och Stevie Wonder

Fragile

If blood will flow when flesh and steel are one
Drying in the colour of the evening sun
Tomorrow’s rain will wash the stains away
But something in our minds will always stay

Perhaps this final act was meant
To clinch a lifetime’s argument
That nothing comes from violence and nothing ever could
For all those born beneath an angry star
Lest we forget how fragile we are

On and on the rain will fall
Like tears from a star, like tears from a star
On and on the rain will say
How fragile we are, how fragile we are

On and on the rain will fall
Like tears from a star, like tears from a star
On and on the rain will say
How fragile we are, how fragile we are……

Bilden kommer från facebook:
https://www.facebook.com/pages/Its-So-Dumb-and-Stupid-Its-Funny/337541338604

Solregn och regnbågar syns runtom i hela stan.

Visdomsord angående att passa in eller höra till:

”If I get to be me, I belong.
If I have to be like you, it’s fitting in.”

Brené Brown

Jag älskar att skriva. Jag har fått höra sedan jag gick på gymnasiet, att jag skriver bra. Jag vill tro på det. Och om jag inte skriver på ett tag, känns det som jag har mist något, kontakten med mitt skrivande jag, mitt inres spegling.
Jag är inte bara i mina roller som barn, mamma, vän, lärare, sångare, gestaltterapeut osv. Jag är också Dana, jag som skriver.

Jag har bloggat i mer än åtta år. Det är lång tid och många blogginlägg. Ibland har jag glömt bort vad jag skrivit och kan nöjd återupptäcka det och tänka: ”Va! Har jag skrivit det här?” Och ibland tänker jag: ”Hur kunde jag skriva så där?” Men det var ju så då, i den stunden.
Oftast är det en mening med att skriva. Jag får syn på något medan jag skriver. Och ibland är jag som blind för det jag skriver. Och faktiskt, ibland skriver jag något riktigt bra. Jag skapar något som ger mig en enorm glädje.

Jag är här på min hemsida, jämfört med andra, öppen med vissa delar av mig själv. Och jämfört åter med andra, är jag inte det. Jag vill tro att jag är mer än det jag skriver här. Kom ihåg det!
Och tyvärr glömmer jag bort det själv emellanåt och lever ut någon sida av mig som inte har fått plats i mitt vardagsliv ute i världen. Då har jag gjort fel. Det vill jag be om ursäkt för. Jag har skrivit av mig och sedan gått vidare här och inte tänkt på att det jag skriver här når ut till en offentlighet. Fast jag ju vet det egentligen. Och jag har tänkt att jag skriver för vänner. Så är det inte, har jag nu smärtsamt fått erfara. Den som vill, kan läsa det jag skrivit och tja, ta det som bevis för att jag är någonting som jag kanske inte är. Vad vet jag?

Nå, nu är hemsidan och bloggen tillbaka i världen. Fantastiskt att kunna nå ut med den så här. Gullefjun och mina vänner är glada också. Det är bättre att vara glad för att jag skriver, än att jag slutar skriva. Så är det med det!

Kom gärna med synpunkter direkt till mig. Jag gillar yttrandefrihet och tyckandefrihet och kontakt. Att prata bakom ryggen om någon är dåligt, men mänskligt. Alla kan göra fel.
Där slutar jag för i dag!

Jag uppdaterar länksidan i kväll. Det var verkligen länge sen jag höll på med det. Oj, vad mycket som har förändrats. Men nu är i alla fall språklänkarna hyfsat ok igen.
Tipsa mig gärna om bra bloggar och hemsidor.

Jag har handlat lökar för första gången på länge. Det är sex olika sorter. Jag ska plantera dem i lager på lager i krukan på balkongen. Och så får jag se vad som kommer upp till våren. Ett lökexperiment! Jag har aldrig testat det tidigare. Nu är det dags.
Jag mäter jorddjupet, gödslar och vattnar. Tre lager idag och tre lager till i morgon. Tur att solen skiner. Jag behöver värmen. Och skapandet. Och det gör inget att jag är långsam, jag har hela dagen på mig.

Liten Tuva och jag var ute förra veckan och plockade kastanjer i parken. Nu ligger de i en skål på balkongen och väntar på att torka och spricka.
Igår var jag i stan och gick under kastanjeträden på en gata på Söder. Det kändes som om det var en allé. Men en rad med kastanjer är ju ingen allé.
Jag gillar att gå under träden och se taket som sträcker sig mot himlen. Solen, ljuset och känslan är god. Och det är det viktiga. Goda känslor. Goda miljöer. Gott ljus. Sånt jag behöver. Kanske du med?