Jaha… alone again… eller själv igen. Besöket har åkt hem. Tomheten är alltid ett stadium att ta sig igenom. Eller låta den vara, tills jag finner en ny riktning att gå i. Bara att stå ut att vara i den nollpunkten, i tomrummet.
Idag är det minsann varmt och solen gör sitt bästa för att komma igenom alla tunga moln som är. Var är katten? Han sover länge oftast. Gammal katt. Han börjar vingla mer och mer och är en tunnis. Men än så länge hänger han med, trots vissa nedåtgående skov. Och nu kommer han upphoppandes i sängen och vill att jag ska vakna och gå upp. Det ska jag. Gå upp alltså.
Frukosten får intagas i trädgården. Söndag betyder vilodag. I alla fall tills någon lust möjligen kan falla på. Måla om byrån till exempel. Från skärt och grått till kalkvitt. Och sen på med några detaljer, som ännu är opåhittade.
Juli varar ännu ett par dagar. Skönt det.

Lönedag. Betala räkningar. Pengarna kommer in och flyger ut! Som svalor. Och det gör mitt besök här också. Flyger in och flyger snart ut. Men vi har det bra i dagarna som är. Lugnt och skönt på stenstranden i solen. Gungande i hammocken. Vid middagsbordet. Å vad jag lagar god mat! Oftast. Jag vet ju vid det här laget vad jag gillar och inte. Och vad jag har svårt för och lätt för. Roligaste matlagningen är att ta vad som finns och komponera ihop en middag utifrån det. Man tar vad man har. Ungefär som tv-programmet om kocken som kommer hem till någons kylskåp. Och så ska det vara enkelt och gå ganska snabbt med. Utifrån råvaror, inte halvfabrikat eller färdigköpt mat. Det gillar jag inte! Bara ibland går det an.
Dags att gå upp nu. Duscha. Äta frukost. Läsa tidningen. Klippa gräset. Åka på utflykt. Det blir bra det! Den trettionionde dagen. Kanske efter en lista med trettionio steg att följa.

Solen skiner! Fönstren kan stå öppna! Det blir en dag vid havet! Matsäck och solkläder. Men jag tror inte jag kommer bada. Knappast troligt. Möjligen blåser det också en del. Men det är helt ok. Solen skiner! Hurra!

Hoppas att mina läsare också är nöjda med sina dagar. Lite bekymrad är jag dock, när jag ser att någon går in här väldigt många gånger varje dag och jag vet inte vad som kan vara så himla intressant här, så ofta.
Kanske är det en missnöjdhet med sitt eget liv. Eller en nyfikenhet som blivit till ett beroende. Jag känner igen mig. Men jag är bekymrad. Också. Jag får fundera på det, vad som gör mig så bekymrad…

Har slitit som en hund idag och hittade en sten, precis där jag skulle plantera en buske. Trots två spett kunde jag inte få upp den, men jag lovar att det var första dagen i sommar som jag var både varm och svettig! Snälla grannar fick upp stenen och jag kunde plantera min sorgliga schersmin, som väntat lång tid på att komma ner i jorden. Sten upp. Buske ner.

Och vad kan väl sen vara bästa belöningen? Att rafsa omkring i jordgubbssnåret, som doftar ljuvligt av go’myntan som också växer där… Skörden är inte stor, men bäst! Mina jordgubbar, från mitt gamla hus. På min gamla bröllopsdag… passande!

Vad är det med denna morgon? Inte bara jag är vaken tidigt…

Slår upp ögonen kl 6 och kisse sitter 10 cm framför mig och väntar på att jag ska vakna. Vaknar nästa gång kl 6.45 av att han puttar ner mina saker från sängen… Nu sitter han och spinner högt bredvid mig och väntar på att jag ska gå upp och det är jag himla glad för!
I torsdags andades han tungt och pipande. Jag trodde han var döende. Idag är han precis som han brukade vara i sina bästa dagar. Krävande. Hungrig. Spinnande. Han kan jama igen och vill bli klappad och gossad med. Han har helt klart tagit i bruk ett nytt liv av sina nio. Det skulle jag också behöva göra. Och vara krävande och hungrig och gossad med och spinna och jama nöjt igen.

Nu är i stort sett hela ytan som jag planerat att grovrensa klar. Två svartvinbärsbuskar är kvar. Under den ena bor jordhumlor. Antingen stenhumlor eller möjligen tjuvhumlor, säger humleexperten Björn Cederberg. De får bo kvar där. Jag ska inte störa dem mer nu.
Dags att gå ut och gräva i jorden efter rötter från nässlor, vildhallon och hundkex. De har alla tre helt olika rotsystem och olika strategier krävs. De värsta tror jag hallonen är. De kan sitta fast ordentligt. Och att dra i dem är inte bra för min rygg. Nässlorna är enklare om jag får tag i en rot, så kan mycket mer komma upp i samma tag. Hundkexen ligger neråt. Behöver en spade för att göra jorden luckrare, då är det lättare att få upp dem djupt ur jorden.
Sedan ska jorden jämnas till. Bra att jag köpte en ordentlig kratta förra sommaren. Den kommer jag ha nytta av. Och så har jag nog gräsmattefrön kvar. De får duga. Så är det bara att vattna, så och vattna och vattna. Lätt som en plätt!
Nja… vägen dit är hård. Och ryggen ska hålla. Bäst att ta en bit i taget och vila och ligga i hammocken emellanåt. Äntligen sol och lagom värme!

Lugnt och metodiskt gräver jag marken och rensar ut ogräsrötter. I dag är det här meningen med livet. Mitt eget retreat. Bara jobba på.

Nu har jag rivit och grävt bort hälften av det område med vildhallon, nässlor, hundkex och svartvinbär i en salig blandning, som jag bestämt mig för att ta bort i år. Jag orkar lite då och då. Viktigt nu att känna efter vad min kropp tål och inte.
Det här buskaget har funnits där i alla år som jag haft huset. Ibland har jag rivit i kanten av det. Det syns, för där är mer gräs. Men sen har det återigen vuxit igen. Nu hoppas jag kunna hålla det öppet. Det blir mer att klippa. Nästa år behöver jag investera i en självgående gräsklippare.
Äntligen är det två dagar med sol och mer värme. Jag är nöjd om temperaturen kommer upp till 20. Men att bada? Nej, inte på långa vägar är vattnet tillräckligt varmt för mig.
Det här är en del av sommarlivet. Att röja. Att rensa rabatter. Att njuta mina blommor.

Dagarna de går och går, efter varann… sommar’n försvann…
Ja det är väl så, inte bara här i norr. Det är mulet, regnar, blåser, är dimmigt och kallt och ingen sommarkänsla än… Den kommer inte nästa vecka heller. Först visar DN:s väder solar = det finns hopp. Och så dagen före soldagen, ändras det till mörkgråa regnmoln. Ungefär som när SJ säger att tågen kommer om en kvart, och så kommer inga tåg förrän efter en till kvart osv.
Armen är lite lite bättre. Gör inte riktigt lika ont. Men ont fortfarande. Jag gör mina övningar och tror faktiskt de hjälper på lång sikt i alla fall.
Lusten att måla kommer korta stunder. Men beslut om vilken färg jag ska välja på dörrfoder är inte här än. Jag går och velar. Gräddvitt eller grått. Golvlisten ska i alla fall vara beige, som väggarna. Men så måste jag såga och mäta och det orkar jag inte.
Skrivarmen är då alltså inte heller i ordning. Och inte heller läsningen. Att hålla i en bok är också tungt. Vad mycket en högerarm är bra till! Bara att vila och träna med rätt saker då.

Förra veckan gästades allsången i Härnösand av FJK. Min favorit där är Christer Jonasson, som jag lärde känna när jag var ung och grön. Jag fick vara med då och sjunga in en skiva tillsammans med Christer och några andra och jag fick också vara med och sjunga i Konserthuset. Det var tider det!
Här är förra veckans bästa allsångslåt:

Mitt bästa för dig
text och musik: Pugh Rogefeldt

Du har ett sätt som jag inte har.
Du har en blick som dröjer sig kvar.
Vad dom än säger, ja eller nej,
sätter mitt allt, mitt bästa för dej.
Skuggorna ljuger och går förbi
möter sitt eget tyranneri.
Dom kan du glömma, lyssna på mej,
sätter mitt liv, mitt bästa för dej.

Kärleken är en annorlunda lek
ett spel vi kan spela för dom som tror på den.
Finns det en med lite solidaritet
går dagen att leva, natten att sova.

Jag har sovit en orolig sömn,
jagad av tanken ”du har ingen vän”.
Känner en smak av förlorar´n i mej,
sätter mitt hopp, mitt bästa för dej.
Turen har ordnat allt jag vill ha,
blänkande bitar att spara till vad?
Det får va´ nå´n sorts ängel i mej,
sätter en slant, min sista för dej.

Kärleken är en annorlunda lek
ett spel vi kan spela för dom som tror på den.
Finns det en med lite solidaritet
går dagen att leva, natten att sova.

Bara den tanken är inte snygg,
att smyga sig upp där bakom min rygg.
Dom kan få smila, gärna för mig
sätter mitt allt, mitt bästa för dig.

Kärleken är som ingen annan lek,
ett spel vi kan spela för dom som tror på den.
Finns det en med lite solidaritet
går dagen att leva, natten att sova.

Kärleken är en annorlunda lek,
ett spel vi kan spela för dom som tror på den.
Finns det en med lite solidaritet
går dagen att leva, natten att sova.

Du har ett sätt som jag inte har.
Du har en blick som dröjer sig kvar.
Vad dom än säger, ja eller nej,
sätter mitt allt, mitt bästa för dej.

Marie Bergman var inbjuden att sjunga på allsången på Murberget i Härnösand och det gjorde hon himla bra! Vi var inte många som kommit, i dimma och regn. Det var verkligen värsta sommavädret ever! Kanske blev stämningen ändå precis rätt, med sångerna, toningen och hennes röst och gitarr. Hon är hur bra som helst! Vad är lite kyla och regn utanpå, när hjärtat inuti är alldeles varmt! ♥
Och vi i publiken var himla bra på att sjunga den här som allsång:

Håll Mitt Hjärta
text: Björn Skifs musik: Lasse Andersson och Peter Hallström

Håll mitt hjärta, håll min själ.
Lägg mitt huvud i ditt knä.
Säg att du menar och vill mig väl.
Håll mitt hjärta, håll min själ.

Som jag väntat alla år.
Du kan läka mina sår.
Ta mina händer och gör mig hel.
Ta mitt hjärta, ta min själ.

Håll mitt hjärta, håll min själ.
Låt mig bara stanna här.
Så allt jag ber dig, allt jag begär:
Håll mitt hjärta, håll min själ.
Håll min själ.

Semestern har varat i tjugofyra dagar nu och ännu har ingen stadig sommarkänsla infunnit sig. Stunder av sommar har funnits, fragment, men inget mer.
Regn och kyla, blåst och dis. Det är vad som är som oftast. Jag har satt på element och är inlindad i filtar. Att äta glass är inte till att tänka på. Fast jag tänker på det. Längtar efter sommaren och värme! Jag brukar inte bry mig så mycket om vädret, men nu gör jag det.
Besökare har kommit och åkt. Och nu vill jag ha lugn och ro ett tag. Bara bilen ska tillbaka hem från servicen. Sen kan jag boa och dra mig tillbaka från världen igen. Har inga planer direkt. Bara vara i mitt varande. Drömma lite. Skriva lite. Läsa lite. Och häcka i soffan och göra inget särskilt.

Kalasdag! Huset fyller 80 år!
Firar det med Öppet Hus. Smörgåstårta. Kasslerpaj. Blåbärstårta. Rabarberkaka. Bullar. Porslin och bestick. Glas och koppar. Massor att ordna med. Och nu kommer solen fram! Toppen! Och stort tack och ♥ till min hjälparvän. Du är guld värd! Och jag med!

Och Huset fick fyra finfina blombuketter, choklad och en ångermanlandsflagga!
Huset tackar så mycket för presenterna!
Dessutom blev allt ätbart uppskattat. Jätteroligt det också!

Jag har fullt upp med att ordna ett kalas. Huset fyller 80 år på måndag. Det vet jag för att jag hittade en blyertsanteckning om det under nocken, under fasaden. ”Detta hus brädades 9/7 1932.”
Så nu har jag bjudit in grannarna på gatan och några exgrannar och en från tidningen som dokumenterar byn i bilder.
Jag ser fram emot att ha Öppet Hus och visa upp huset som det ser ut just nu. Inte är det klart. Och inte ser det ut som för 12 år sedan när jag och Leffe köpte huset. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Idag ska jag baka bullar. I morgon kommer en vän från Göteborg. Jag har handlat allt jag behöver inför kalaset. Men hela tiden behöver jag nya saker. Roligaste inköpet är en fasadflagga med Ångermanlands flagga. Den ska också sättas upp. Men var? Hm…

Dagarna går i sin stilla lunk…nej, förresten det gör de inte. Jag har besök av min son och äldsta lilla barnbarn. Det är bara att gå upp vid sju. Äta frukost. Hitta på något att göra. Idag bakade vi bullar och diskade. Sedan planterade vi om en gräslöksplanta. Gott med gräslök! Vi har suttit i hammocken och ätit bulle och ätit saft. Och sen gjort pannkakssmet tillsammans. ”Gå farmor” säger Tuva. ”Nej” säger jag, ”jag måste vakta.” När hon blir fyra kanske hon kan få stå och vispa smeten själv… ungefär då.
Det är ganska kallt ute. Det blåser. Soligt. Efter middagssömnen åker vi till havet och tar med fika. Det blir lagom så.
Och så har barnbarnet börjat sjunga för sig själv, i bilen och i hammocken. Jag njutningslyssnar. Och så trallar jag. ”Farmor lallar”, får jag höra. Mysigt!