Så är det hemresedag. Igen. Idag tar jag det lugnt. Sist rusade jag iväg tidigt på morgonen och kom i och för sig hem tidigt med. Men idag vill jag vara och göra allt i min egen rytm. Och den är långsam. Kanske blir det en promenad om det slutar regna. Eller läsa mer. Och inte behöver jag tömma vattensystemet, bara stänga av huvudkranen. Smutstvätten kan ligga kvar. Jag kommer ju strax tillbaka! Gräsmattan är klippt i morse igen. Sen kommer en vän klippa den några gånger. Skönt att slippa börja om från början. Och smart!
Här är en bild från igår kväll, med en spegling i kaminens glas. Vilken lördagsnjutning! Jag älskar att elda i kaminen och titta på flammorna och glöden och känna värmen sprida sig i kroppen och rummet.

Det regnar idag. Kanske är det lättare att åka hem då. Kanske, bara kanske. Och nästa gång jag kommer är det sommarlov. Rain or shine!

Jag gjorde en smulpaj på ny rabarber igår kväll och den blev jättegod! Ännu en lördagsnjutning. Mmmmmmm! Våren. Vårblommorna. Huset. Kisse. Varmt vatten. Läsning. Det finns mycket att njuta av.

Som små stolta soldater sticker de upp ur underjorden i hundratal, i tusental, över den vilda delen av tomten. Hoppas få se blommorna när jag kommer tillbaka! Ibland har de blommat över. Sommarlovet skulle gå efter blomkalendern egentligen… och då betyder det: ingen skola i maj, juni, juli, augusti och september.

Vad gör jag idag då? Går på grannens loppis. Handlar i affären. Sen hem och tvätta. Såga ved.
Tänk om jag kom fram till böckerna med? Det vore himla bra!
Vädret är mulet. 12 grader. Får duga. Det är vad som är. Kanske, kanske kommer solen sticka fram mellan molnen. Och vips lyser solen!

Vaknar upp till ett regnigt Norrland. Det är varmt i sovrummet och kallt i resten av huset. Bäst att elda! Men jag har ingen ved sågad. Det får bli dagens ansträngningsjobb.
Men var är veden som jag skulle såga i år? Trädstammarna jag sågade ner i somras är borta. Borta! Vem har tagit dem? Det var riset som skulle bort, inte veden… Just nu är jag irriterad och sur över det här. Allt jobb jag gjorde med att såga ner grannskogen och så är veden borta. Så snopet det känns! Inte har det hamnat på majbrasan. Det var riset som skulle dit och det ligger kvar… Morr!!!
Här har våren inte kommit igång riktigt som hemma. Vitsipporna står i full blom. Björken börjar se grön ut med musöronstora blad.
Kisse klarade resan upp ganska bra. Mer orolig än tidigare. Han fick en ”gå ut ur buren-stund” halvvägs upp. Efter det blev han lugnare. Bra att jag kan göra så om jag behöver stanna någonstans på vägen. Och nu är han nöjd med att vara här. Fast han är nog helst inne han med idag.
Jag har sju-åtta kanaler på tv:n. Det får räcka. Jag måste väl inte se på tv hela dagarna… jag har böcker att läsa inför nästa resa ner till Danmark. Nu har jag tid till det. Men inom mig är jag tidvis inte riktigt här och nu. Kisse som sitter bredvid mig och spinner till exempel. Fina, fina kisse!
Jag var hos doktorn igår och fick ett batteri med piller att stoppa i mig. Är verkligen B12-brist ett livslångt tillstånd? Med piller slipper jag göra livsstilsförändringar. Så skönt! Eller?
Och med inflammationsdämpande piller kanske jag kan bli lite mer rörlig och vilja träna lite. Eller?
Och med magnetröntgen kanske doktorn kan se om en nerv är i kläm i ryggen. Och sen då? Vad hjälper det? Mer piller? Eller annat? En ny ryggkota istället för den som är sliten?
Och nu, in i duschen. Jag fryser! Brrrrr!

Börja i gestaltterapi hos mig!

Jag söker nya klienter och väntar otåligt och med spänning på att du hör av dig.
Mejla mig på adress danagestalt@gmail.com
Första gången utan kostnad. Sedan till ett förmånligt pris.
Jag går sista året på utbildningen till gestaltpsykoterapeut och har handledare med gedigen erfarenhet bakom mig.
Varmt välkommen!
Dana

Jag tycker om att titta ut på himlen, molnen och jorden. Tänk om det fanns en karta vid varje fönstersäte. Det skulle jag uppskatta. Kom ihåg att packa ner en karta nästa flygresa!

Framme på Victoria Station. Äntligen i London! Long time no see.

Fantastisk ”busy” utsikt mot stationsbrådskan. Huvudingången är nedanför oss.

Smakar Cornish Pasties fortfarande gott? Nja… nästa gång tar jag en vegetariskt sån.

Fast English Breakfast Tea smakar gott i England. Hoppsan, det gör cidern med!

Fish&Chips! Mums!

Vem ringer från en telefonkiosk numera? Här står tre på rad.

Är det här alla är? På Apple Store.

Vem är i fängelse här då? Jag var i England samma år hon hade suttit där 25 år. Och i år är det 60 år. En livstidsdom!

Englandskrimkrams säljs överallt. Jag köpte ingenting nästan. Två t-tröjor, en burk med chokladpulver, lite barnkläder, en present till kattmataren, två Mars bars. Inget mer. Hm… Inte likt mig. Men alla pengar tog slut, till sista pundet!

I morgon bitti ska jag upp kl 04.00. Hur ska det gå? Hm… Sen kör jag och min dotter till Arlanda och flyger till London över helgen. Det låter så enkelt, eller hur. Men i själva verket har jag velat åka i säkert tio år vid det här laget och inte kommit iväg förrän nu. Förutsatt att jag vaknar. Och kommer fram till Arlanda. Och att planet landar på Gatwick. Och tåget kör in till Victoria Station. Sen är vi där!!!!! Hurra! Long time, no see.
Jag har nästan packat klart. Pengar är växlade. Kisse har en matvakt och en lekvakt ordnad. Vad kan jag ha missat att packa? Dags att gå och lägga mig strax. Ska bara diska. Och hänga upp tvätten. Och…. och… och….

Jag är helt borta i veckodagarna nu. Blir förvillad av ledigheten. Är det söndag idag? Så kändes det. Eller måndag? Tisdag? Onsdag? Fredag? Jag vaknade jättetidigt, före kl 6 och gick faktiskt upp med. Ovanligt för att vara jag.
Jag var ute med Tuvaliten på promenad i varma vårsolen. Hon vill gunga och gunga och gunga. Och varför inte? Klart hon får! Jag har inget bråttom. Det är som att återupptäcka mitt barndomssamhälle igen, att se lekplatserna. Och fontänen i parken, den vill hon titta på. Ligger och ser ner i vattnet. Vill känna och plaska. Tja. Det är också kul! Och jag håller i henne ordentligt, här ska inget barn trilla i!
Vi går hem till min lillebror och äter glass. Tuva sparkar boll och leker med pinnar. Vi ropar på katten och Tuva jagar bort Tarzan, så fort han kommer. Inget klapp där inte. Vi går hem till mig och kisse och lagar mat och diskar. Tuva hämtar mig i köket. Vad är det, undrar jag och sätter mig i soffan. Nej, fel menar Tuva. Öppa dörren. Därför hämtade hon mig. Hon vill ha sina böcker som ligger där inne. Så smart hon är! Och hon går i trappor med båda benen, höger och vänster, bara jag håller henne i båda händerna. Utvecklingen går så snabbt. Jag hinner inte riktigt med!
Och sen går vi hem. Pappa möter hemma i trappen. Tuva springer! Bråttom, bråttom! Kram och puss! Tack för idag, gullunge! Vilken toppendag!
Farmor är trött sedan och ska bara se lite på tv. Somnar. Vaknar upp till… vaddå? Är det nu söndag, måndag, tisdag, onsdag, fredag? Känner paniken att inte veta. Tänk om jag försovit mig och missat jobbet eller ännu värre.. missat flyget till London på fredag. Vilken mardröm det vore!
Nå, det är tisdag kväll. Och känns som söndag.

Solen skiner och det är varmt ute. Jag ler fortfarande vid tanken på den fina dagen jag hade igår.

Så härligt körsbärsträden blommar i Kungsträdgården. Folk vallfärdar dit för att titta på alléerna och fotografera blomsterprakten.

Att stå under träden är också en mäktig känsla. Att kunna se blommande träd efter träd efter träd är maffigt! Att himlen är rosablommande är njutbart.

När jag ser bilden med bara blommor mot himlen, glömmer jag världen runtomkring. Står jag verkligen på samma plats? Är det verkligen samma värld? Kanske inte.

Det är fredag och helgen stundar. Jag har inga särskilda planer mer än att gå på en konstutställning i Kungsträdgården. Handla. Städa. Börja packa lite. Läsa. Vara ute i solen. Ungefär så.
Jag ska jobba på Valborg. Jag har så mycket att göra, så jag kan lika gärna jobba då, eftersom jag ska vara i London nästa fredag. Helt märklig tanke. London. Om en vecka bara! Wow!
Och så ska jag vila. I morse var jag så trött så jag somnade om. Försov mig fyrtio minuter. Tur det inte var mer.
Och nu? Ge kisse mat. Göra ingenting en stund till. Vara ledig.

Aaaaaaah! Äntligen är deklarationen inskickad! Inte för att jag förstår hur det gick till och vad siffrorna betyder där de hamnade. Tack och lov, säger jag bara till Skatteverkets förenklade bokföringsprogram. Därifrån hämtades sedan siffrorna och landade på rätt plats i näringsdeklarationen. Och momsdeklarationen som jag svettats många timmar över, fick jag hjälp med på telefon, av en snäll kvinna på Skatteverket. Tusen tack för hjälpen, såger jag bara. Och jag behövde inte laga middag till er heller.
Så nu när jag kan andas ut, vad fyller då mitt liv? Ont i benet. Aj! Läkarbesök inbokat. Antagligen trokanteriten som spökar igen. ”Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin meddetsamma… ” sjöng Thore S. Och nu jag med.
Jag har gjort nya färgglada reklamaffischer för att söka fler klienter. De ska sättas upp och spridas. Jag sätter in en ny annons i lokaltidningen med. Även om våren är här och snart sommaren, kan det vara bra att synas utåt. Jag tycker att varenda dag utan terapier är förspillda dagar. Tänk att det är så viktigt för mig! Jag trodde inte det skulle kännas så meningsfullt som det gör. Och jag vet att jag är duktig och klarar det ganska bra, på det hela taget. Jag behöver bara massor av timmar, innan jag går upp till examen. Ju fler, desto bättre!