Carole King har varit en av mina tidiga favoritsångerskor. Nu har hon skrivit en bok med. Här är en av hennes sånger spelad tillsammans med gitarristen Danny Kootch.

http://youtu.be/E5TxpJVKKQ8

It´s too late
Stayed in bed all morning just to pass the time
There´s something wrong here, there can be no denying
One of us is changing or maybe we just stopped trying

And it´s too late, baby, now it´s too late
Though we really did try to make it
Something inside has died
And I can´t hide and I just can´t fake it

It used to be so easy living here with you
You were light and breezy and I knew just what to do
Now you look so unhappy and I feel like a fool

And it´s too late, baby, now it´s too late
Though we really did try to make it
Something inside has died
And I can´t hide and I just can´t fake it

There´ll be good times again for me and you
But we just can´t stay together, don´t you feel it, too
Still I´m glad for what we had and how I once loved you

But it´s too late, baby, now it´s too late
Though we really did try to make it
Something inside has died
And I can´t hide and I just can´t fake it

… hållit i det finaste lilla gossebarnet som finns! Lille Alfred är bara en vecka gammal och kom hem från sjukhuset i går. Idag fick farmor hålla honom, denna varma, mjuka, lilla sötnos! Vi ska nog bli goda vänner vi också!

Jag har drömt om London och Cornish pasties i natt. Och ja, det regnar ute… Men om två veckor kommer det vara strålande vackert väder där i weekenden. Annars får jag buy me an umbrella there. Eller ta med ett.
Om precis två veckor kommer jag och min dotter vara på flygplatsen i ottan. Undrar om kroppen kommer vilja vakna kl 4.30 då. Antagligen inte. Men det är bara att stå upp och köra dit. Bilen får följa med till Arlanda. Och då har jag bara två arbetsdagar i kroppen. Idag har jag fyra. Inte konstigt att det är svårt att vakna och gå upp idag, den femte arbetsdagen i rad.
Jag kan inte förstå att det var påsklov nyss. Den här veckan har känts oändlig. Men idag är det äntligen fredag. Kroppen behöver vila nu. Få sovmorgon och leva kravlöst.
Nej visst ja, denna kropp ska bokföra på skatteverkets sidor på nätet och deklarera sin näringsverksamhet. Hoppla! Oj oj oj, hur ska det gå?

Jaha… så är det dags att sjunga den gamla slagdängan från Kamomillas visor:
Var är byxan min? Var är knappen min? Var är munspelet mitt med fyra toner i? och så vidare…
Var är bilnyckeln min? Var är pennan min? Var är allt som är borta som jag saknar?
Det var länge sen jag såg bilnyckeln. Den hänger inte på sin plats. Och jag vill veta var den är. Inte för att jag behöver den, men för att jag kanske skulle behöva den. Jag beställde en ny bilnyckel så sent som i somras om jag inte missminner mig. Den var dyr! Det kommer jag ihåg! Och jag hinner glömma bort att den är borta med mellan varven. Bäst att skriva upp det så jag vet att jag saknar den. Hoppas jag bara har förlagt den hemma i någon ficka och att den snart dyker upp igen.

v 16 jobba
v 17 jobba
v 18 vara ledig två dagar, jobba två dagar, sen till London
v 19 jobba
v 20 jobba tre dagar, sedan ledig två dagar
v 21 jobba
v 22 jobba 2,5 dag, sen till Danmark
v 23 jobba två dagar, vara ledig en, jobba två dagar
v 24 jobba två dagar, sedan avslutning! Jobba två dagar till
v 25 jobba x antal dagar, sedan sommarlov!

Det är alltså väldigt splittrade veckor som kommer. Så verkar jag splittrad och inte riktigt med i ledigheterna, så förstår alla varför!

Välkommen till världen, lille Alfred, född idag, lördagen 14 april 2012.
Idag har jag fått ett till barnbarn. Då är jag en tvåbarnsfarmor, tror jag visst! Eller dubbelfarmor. Det är en stor gåva att få barnbarn, precis som det också var en gåva att få sina barn.
Idag har jag passat mitt första lilla barnbarn. Först fick jag åka hem från landet bara. I rekordfart packade jag och fixade med vattnet och elen och all mat. Kisse var snäll och kom in när jag ropade. Resan gick bra. Inte särskilt mycket trafik. Tur att jag blev förvarnad om snön. Konstigt att åka från nästan snöfri tomt i Norrland och bli mött av jättemycket snö och modd i Stockholm.
Tur att faster kunde komma och passa Tuva först. Tuva och jag gick ut i snön och gungade – ungade – vilt och hälsade på kisse hemma hos mig och köpte en docka i leksaksaffären. Hoppas den passar. Kanske behöver storasyster en egen bebis att passa på. En vante försvann på vägen. Jag får gå samma väg tillbaka, med omvägen förbi kvartersbutiken. Att jag är trött betyder bara att jag kommer njuta sängen bättre i natt hoppas jag.
Tänk att jag är farmor igen. Till en alldeles ny liten pojke. Å, vad roligt! Grattis till föräldrarna. Hurra vad de är bra!

Och ja, jag hittade vanten trots att det var mörkt ute. Jag letade, precis som i sufihistorien om Nasrudin som tappat sin nyckel i ett mörkt hus, men som letade ute, i ljuset. Hoppades att det var i lampornas sken den skulle ligga, så jag skulle hitta den lätt. Och nej, den låg i skugga. Men jag hittade den ändå!

Idag är det fredagen den trettonde april och väntan på andra barnbarnet fortsätter. Kommer de åka in i dag eller hinner jag hem innan det är dags?
Jag vaknade tidigt kl 6 och gick upp och tittade på solen som smög sig över berget precis då. Lite tv och dusch. Kisse gick ut. Jag somnade om så småningom och sov en timme till. Men inte orkar jag gå upp för det. Jag känner mig som förlamad. Vill inte. Har jag ont i halsen? Är jag snuvig? Vad är fel? Är det för att det är sista hela dagen här på landet? Det är alltid svårt att vara här när det börjar bli dags att packa ihop trunken. Har jag gjort det jag ville? Vad mer ska göras? Jag har en lista på saker att göra. Men vad hjälper det, när jag inte vill gå upp.

Jag är uppe med tuppen. Går upp innan klockan ringer dessutom. Idag kommer en man från en fönsterfirma och ska titta på sovrumsfönstret och ge kostnadsförslag på vad det kostar att byta ut det. Trots att jag älskar mina fönster med sina innanfönster och dragna glas, är fönstret i sovrummet i såpass dåligt skick att jag inte kan njuta av det längre. Bara på sommaren fungerar det bra. Men jag bor ju här alla årstider och vill inte se det fara illa med ständig imma mellan rutorna. Men vad kan det kosta och till vilket besvär kan det bytas? Jag vill veta så att jag kan ta ställning. Hoppas det är överkomligt.
Jag dammsuger innan klockan ens är nio. Vad är det med mig? Ja ja… jag vill väl inte visa köket med all kattsand på golvet. Dessutom slog jag sönder två assietter i mitt blått band-porslin igår. Det ligger småflisor av det i halva köket. Bra att jag får undan det. Och så ska jag ju åka hem snart. Bara två dagar kvar här. Städa, städa, städa. Lagom mycket. Livet är mer än städning.

Jag säger bara det: 26.500 kr. Det blir inga nya fönster för det priset. Jag får undersöka saken vidare på andra sätt.

Alltså, även om klockan bara är sju på morgonen, är det lätt att vakna här på landet. Det känns inte konstigt alls. Jag kom hit igår eftermiddag, efter en resa med lite trafik på vägen norrut. Vem vill åka norrut mot kyla och snö mer än jag? Även om det mesta är snöfritt här, finns snön kvar i norrlägen och skugga. Isen ligger kvar på sjö och älv. Små, små knoppar av bellis och scilla är på väg upp.
Jag lyxar till mig och eldar i både element och kamin. Jag öppnar hela huset, även om jag bara ska vara här några dagar. Jag vill njuta av hela mitt hus. Vara i alla rum. Sova i min egen säng uppe i sovrummet.
Årets bekymmer med huset är att garaget behöver nytt tak och sista fasaden, norrgaveln, behöver målas och det ruttna bytas ut, där hästmyrorna antagligen bor kvar. Trist. Fönstret i sovrummet behöver också bli utbytt. Tre stora kostnader. Hur ska jag klara det? Jag vet inte. Jag kan tyvärr inte göra så mycket själv. Och jag behöver hjälp med att skrapa färg och måla, för jag har fortfarande ont i armarna. Bara att komma hit alltså!
Jag är här nu för att få ordning på det hela. Hoppas takläggaren och fönsterfirman kommer. Hantverkaren som kan sätta upp en byggnadsställning, får jag själv gå till.
Idag ska jag åka till stan och handla. Det blir kul att se förändringarna där. Snart kommer tågen köra, det blir enklare att komma på besök då.

Det är både påskafton och födelsedagslördag och utsatt dag för nya barnbarnet att komma. Vi får väl se vad som händer idag då.
Våren kom av sig eller så är det såna här dagar i vanliga fall. Det är bara det att vi glömmer bort det år från år.
Dagen kan räcka till mer än tårta. Men till vad? Har jag städat? Deklarerat? Promenerat? Nej. Får se vad jag vill göra. Skönt att bara vara ledig med.

Och så skrattar jag återigen åt detta, lättroad som jag är:
När jag skulle till jobbet i torsdags, satt jag i tankar om dagen där och glömde svänga av i rondellen. Plötsligt körde jag runt där och sjöng: Här är karusellen, som ska gå till kvällen….

Å, så det kan gå ibland. Fast det är första gången för mig. Jag har varit ordentlig tidigare, men nu är det slut med det! Jag har blivit riktigt SLARVIG!
Det är kanske ingen nyhet, tycker en del, men jag har aldrig varit SÅ HÄR slarvig förut.
Först skulle jag hämta mitt nya pass hos polisen. Men nej, de hade stängt en timme tidigare. Sen skulle jag låna om en bok på biblioteket. Det gick bra. Sen fick jag ett infall att handla, trots att jag egentligen inte behövde. Tomater, bröd, godis och glass. Ska precis ta upp mitt betalkort. Var är det? Hemma? Va?
Jag lägger tillbaka glassen, går hem, letar. Inget kort. Inser att jag måste ha glömt mitt betalkort i en parkeringsautomat på Söder. Så trist!
Nu, efter fyra dagar, är kortet spärrat. Jag ska få ett nytt. Ny kod. Oj oj oj, att behöva minnas nya siffror. Tur att jag hade ett annat kort hemma. Med en kod jag glömmer bort hela tiden. Jag lär mig väl så småningom. Jag behöver ju kunna ta ut pengar.

Det är kallt ute och det snöar emellanåt. Jag ligger kvar i sängen. Har inget särskilt att gå upp till idag och inte heller lockar lördagsstädningen. Men Gud vet att den behöver göras.
Igår kom jag hem proppmätt, efter en jättetrevlig eftermiddag i stan, på Berns salonger. En asiatisk afternoon tea. Lapsang för hela slanten, dumplings och kakabuffé. Mums.
Och idag, vad vill jag göra? Förbereda lite inför skrivandet blir nog bra. Och jag har tittat efter flygtider i höst, jag har anmält mig till handledningsgrupp i Danmark på fem tillfällen. Susa ner på morgonen och komma hem på kvällen. Det kan gå.
Just nu är det handledningen som är viktig. Och att få klienter. Villiga och modiga människor. Var är ni? Jag är i alla fall här och väntar på er! Gå in på hemsidan danagestalt.se och ring! Första samtalet kostar inget.
Kära nån, vart tar tiden vägen? För tre månader sen var det nyårsafton. Och för en stund sen var det tidig morgon. Det är det inte längre. Och snart är det påsklov, bara fyra arbetsdagar kvar. Och sen, vips! är det vår och sommar.

Min bil är hemma igen, reparerad i fronten. Hyrbilen är återlämnad. Jag tog taxi mellan hyrbilsfirman och verkstaden. Taxin löste logistikproblemet. Och jag ska få räkning på en tredjedel av kilometerkostnaden och 450 kr för att ha haft den fina bilen helförsäkrad. Hoppas han som körde in i min bil betalar det. Plus taxin. Han är förvarnad. Han verkar vara en ärlig man. Det är jag tacksam för, att han tog på sig ansvaret ordentligt. Jag har ställt upp med tiden och besväret. Han får betala pengarna för kostnaderna.
Verkstaden fick hålla stånd mot försäkringsbolaget som ville skrota bilen. Synd att jag nyss hade betalat över 12.000 i reparationer på bromsar och ljuddämpare. Jag hade bara fått 30.000 för bilen. Och förlorat resten. Hade jag däremot blivit påbackad för en dryg månad sedan, då hade jag gladeligen tackat ja till 30.000 kr.
Nu har jag en nyreparerad bil, som jag vill sälja. Taxichauffören erbjöd mig 25.000. Och jag vill ha 40.000. Undrar om det kommer gå. Jag har aldrig varit bra på bilaffärer, så chansen är väl liten för det. Och så igen, jag har en bil som förhoppningsvis rullar snällt ett tag till. Tillbaka till ruta ett med andra ord, där jag var före påkörningen för nio dagar sedan.

I eftermiddags regnade det. Kanske nu med. Det är alltid något speciellt med årets första regn. Och just nu har jag det så inuti mig med: Regn ute, regn inne, regn i hjärtat, regn i sinnet.
Ja ja… det får väl finnas såna dagar med. Livet är inte bara sol. Utan regn blir det öken.
Det händer för mycket just nu att ta in. Jag orkar inte med allt. Och det jag vill, blir inte. Jag är känslig för förändringar helt enkelt.
Regn, regn, regn och regn. Låt vara att det regnar och plaskar. Bra att ha ett väder som stämmer överens med mitt inre. Det är helt ok.