Granen står så grön och grann i stugan… Kunde inte låta bli att ha gran, även om jag bara kommer se den en vecka. Granar är magiska till jul. Jag blir varm och stilla.
Nu har jag jullov. Lov från skolan i alla fall. Inte än lov från alla viktiga åtaganden som bara måste göras. Jag ska göra en ny sov- och andningskontroll i natt. På med en massa mätapparater; runt handleden, på halsen, på bröstet, på två av fingrarna. Och så på med andningsmasken dessutom. Inte blir det så mycket sova av i natt. Men skönt att bli kontrollerad och genomgången. Tanten börjar bli gammal!
Och i morgon ska bilen få nya bromsar i bak med, plus ok, som är dåliga. Bilen börjar också bli gammal.
Vad kul det är med julkort som börjar komma i brevlådan! Dags att skriva mina! Jag är lite sent ute. Men hej, vaddå, bättre sent än aldrig.

Det är hög tid att skriva önskelistan till Tomten! Och jag får önska mig vad som helst.
Har jag varit snäll, kanske jag får det jag önskar mig….
1. Mingelkväll med gestaltare.
Den julklappen får jag faktiskt öppna redan i morgon kväll!
2. Sjunga i min gamla kyrkokör till julnattsmässa och julotta.
Ja, minsann! Det går att ordna! Bara jag kommer och övar på tisdag kväll. Jag kommer!
3. Ett härligt jullov!
Om det blir härligt eller ej, vet inte tomten än, men han ger mig jullov på onsdag!
4. En julgran.
5. En bil med nya bromsar i bak, bromsskivor, belägg och ok.
Tomten säger att jag kan få det ordnat redan före jul.
6. En fin julafton.
7. En bra resa norrut efter jul.
8. Lycka.
9. Glädje.
10. Frid.
11. Vänskap.
12. Samhörighet.

Snöblask och regn. Grått och vått. Jag tyckte jag hörde åska igår med. Först blixt, sedan buller. Var det verkligen åska? I december?
Jag har varit ute på en biltur i blasket med mitt barnbarn och hennes föräldrar. Tuva anar inte att hon ska få ett syskon i vår. Första barnet ska bli storasyster. Jag vet hur det var för min syster att bli det. Inte kul. Men sånt är livet. Och jag själv är andrabarn, så det är bara att ta plats. Jag är både lillasyster och storasyster. Mellanbarn. Hur kul är det?
Nå, livet är inte bara kul! Men julen då? Den närmar sig. Jag har pepparkaksdegen i kylskåpet. Har jag lugn och ro i mig för att baka i kväll kanske. Lyssna på julmusik och känna julstämning. Jag längtar. Granlängtan finns med. Men är det någon idé att köpa gran i år? Jag ska ju åka norrut efter jul.
En jul utan julgran är ingen riktig jul. Kan onsdag bli en julgransdag? Kanske. Får se vad jag förmår.

Jag har B12-brist. Och jag är inte vegetarian. Jag dricker mjölk varje dag. Men när värdet är i botten, räcker det inte att äta som vanligt. Botas med sprutor, fem stycken, en varannan dag ungefär och sen piller varje morgon.
Och så får jag goda råd om andra sätt. Ja, det är möjligt det finns. Men jag har inte bett om råd. Jag blir trilsk. Trotsig. Ja, den sidan av mig känner jag gott. De vill ju bara väl, varför hör jag inte det? För det är inte råd jag vill ha. Jag vill ha sympati hellre, lite tycka synd om mig, bekräftelse, förståelse. Sånt.

Där jag hämtade ut medicinen idag, står det på en lapp vid receptdiskarna: Bla… bla.. bla… ”säg till i receptkanalen. ” ??? Vad?
Vad sjutton är en receptkanal? Recept vet jag vad det är, en kanal med. Men tillsammans? Jag frågade receptmannen. Han skrattade och skyllde på folk som inte kan svenska särskilt bra. Men jag vet många som kan svenska bra ändå, sa jag. Han tog upp en diskussion om det svenska ordet prestigelös. Svårt ord att förklara… Han kunde inte förstå ordet på svenska, men på latin, spanska, engelska osv.
Jag frågade:
– Är du gift?
– Nej.
Vi ska ses, bestämde vi. Vi ska dansa tango.
Det låter bra. Jag vill gärna dansa tango. Jag kan det inte. Men jag vill gärna kunna. Det kändes roligt att skratta tillsammans. Jag behöver skratta mera. Men är han tillräckligt lång för mig?
– Ställ dig upp, sa jag. Hur lång är du?
Suck! Sån här är jag. Rätt så hopplös.
Och inte är jag prestigelös heller. Jag önskar jag var, sa hon ödmjukt. Men ack nej. Det finns mycket jag kan arbeta med.

Så himla bokstavligt behövde jag väl inte tolka den sången… Ta mitt hjärta… Men ont i bröstet hade jag i morse, som jag har haft då och då den sista månaden och ringde vårdcentralen från jobbet för råd. Jag fick komma ett par timmar senare och ta EKG och blodprover.
Det gäller att utesluta vad det kan vara, allt från stress och sömnapné till blodbrist och halsbränna. Jag ska få göra ett arbetsekg också, eller vad det nu kan heta. Blodtrycket var en aning högt, jag som alltid brukar ha ett lågt tryck. Ja ja… Läkaren var omsorgsfull och frågade sånt hon måste fråga. Första frågan var: Är du stressad? Tja, heltidsjobb, bil som behöver byta bromsar och utbildning kan ju räcka. Andra frågan var: Är du hypokondriker? Tja igen… inte mår jag bra. Frågorna som INTE kom var: Röker du? Dricker du? Vad väger du?
Nu ska jag ta en medicin för magen en vecka. Vänta på svar på blodproven. Vänta på en kallelse till en hjärtmottagning i Globen.
Gestaltterapeut, känn din kropp! Jätteskönt att bli ordentligt utredd. Jag är så tacksam för det.

Här är en fin sång, som jag fick som födelsedagspresent av en av mina trogna läsare av bloggen. Tack John!
Texten är skriven av en av mina danska favoritdiktare Tove Ditlevsen. Den känns julig och passar nu i adventstid. Danmarks Radios Pigekor har ingen motsvarighet i Sverige. Så där är också en anledning att njuta av sången.

http://youtu.be/mtrnWx4HLXw

Du är det finaste jag vet!

Javisst ja, det är ju bara att kasta sig ut i det hela… Och det var kul. Och blev gott! Mumsimumsi!
Anne Linnet sjunger för mig här i köket och jag hoppas bli en av de hundra som får ett signerat exemplar av hennes sångbok som kommer ut nästa vecka.

Julen står för dörren. Jag tycker om julen. Men var är julkänslan? Inte här! Har inte kommit än. Lite har jag pyntat, men inte med själ och hjärta. Inte har jag bakat, har inte haft lust än. Kanske kommer den. Behöver nog en till frys, så jag får plats med både bullar och bär. Det kan nog gå att ordna.
Jag har tänkt baka pepparkakor. Elsies recept är bäst. Får göra det nästa helg.
Idag vill jag njuta ledigheten. Det får räcka. Jag sätter min ribba lågt i dag. Nästa helg då…. är jag säkert mer igång!

Nobeldagen. Hälsa på mamma-dagen. Lasta ur sommardäcken-dagen. Sätta in barnstolenibilen-dagen. Och köpa lök. Jag ska väl för sjutton ha någon mat idag med. Baka? Jag vet inte. Så länge jag inte vet hur julen blir, så länge har jag ingen lust att göra något till jul. Inte än. Jo, jag vill i teorin. Men sen orkar jag inte. Jag har tanken i huvudet och blir trött av det.
Så skulle jag kunna göra med godis med. Tänka tanken att jag äter godiset och sen bli mätt, i tanken alltså. Varför inte!

Nu har jag varit med på facebook i två år. Det är fantastiskt emellanåt. Som till födelsedagen. Att ha så många goda vänner som tänker goda tankar och förmedlar dem i text och någongång med musik och bild. Ett samtal som för människor närmare varandra, oavsett om det är från andra sidan jordklotet eller människor på samma arbetsplats. Till och med då får jag en känsla av att vara närmare andra, än utan facebook. Andra blir tydligare och mera. Jag blir tydligare och mera.
Att skicka ut en vänförfrågan är lätt för en del och svårare för andra. Eller båda delar. En del säger ja direkt till alla. En del svarar inte ens. Pratar inte om det. Eller säger: ”Jag vill inte vara vän med dig på facebook”. Nå, det sista har hänt en gång. Och tagit bort en del, som jag inte längre vill dela uppdateringar med. Är det för vänner eller för bekanta? Kontaktnät, bra att ha? Kontroll? Överblick? Delande? Antagligen allt. Samtidigt kan facebook ora också. Vad är facebook bra för då? Självkänslan kan få sig en knäck här. Varför duger inte jag till att vara vän med den? Insynen i andras liv kan vara osund med. Inte bara till godo. Skönt att kunna sätta upp insynsgränser då.
En del delar ingenting, bara tittar på andras. Ofta eller sällan. Andra delar väldigt mycket. Och allt är ok.
Jag funderar mer på numera om det är här jag vill dela saker om mitt liv eller på facebook. Här är det jag som bestämmer. Där är jag ett flarn i universum. Ja ja, det är jag oavsett förresten. Bra att veta sin plats och inte överdriva sin betydelse!
Just nu är jag mest glad i facebook. Den har ökat min känsla av att höra till och duga, bli bekräftad. Samtidigt som jag också tydligt får veta ibland att jag inte får höra till, jag duger inte, av olika anledningar, en existentialistisk osäkerhet blottas i detta, finns jag, syns jag, duger jag? Dubbla budskap. Helt klart så.

Å så skönt att vara hemma fredag kväll och njuta! Njuta lugnet. Kravlösheten. Rena diskbänken. Avklarad arbetsvecka. Godis. Alla gratulationer. Presenterna. Samvaron. Ja, igår lyste både solen och månen från klar himmel.
Idag kom regn och ruskvädret med kyla och svårkörd väg i morgonmörkret. Skönt att vara hemma i värmen nu, som sagt var med te och mums. Mmmmmmm!

Jag öppnade paketet nyss och det var en fin…… telåda! TEA TIME! Den kommer jag använda helt klart. Jag är ju en stadig, ständig tedrickare. Tack raringar!

Vintern är på väg. Tur att vinterdäcken sitter på nu. Och sommardäcken ligger i bilen i väntan på att komma in i källarförrådet. Jag måste byta bromsar och bromsbelägg innan jag åker norrut. Som bilen mår, mår jag. Jag är nog inte helt fräsch, oklippt och grå. Och jag kan slira lätt om jag inte sänker farten. En ordentlig biltvätt och nya bromsar, betyder…. hm… ja vad? Att jag ska ta hand om mig! Vara ren och fin. Både inuti och utanpå. Och kunna bromsa, stanna upp, när jag behöver. Som nu till exempel. Idag har jag sovmorgon! Och snart är det jullov.

Vad kan det finnas i det här paketet då? Det ligger och väntar på att bli öppnat. Några dagar till får det ligga. Jag klappar på det varje gång jag går förbi. Spännande att inte veta. På torsdag uppenbaras innehållet. Då öppnar jag det.

Jag köpte en ny ängel i Danmark sist. Så letade jag i måndags efter en plats att hänga upp den på. Jag såg min andra ängel hänga på väggen och tänkte: ”Tänk att den har hållit så här länge, undrar hur länge till den kommer hålla?”
Nu vet jag. Tills idag.

Jag skulle ringa på kvällen och flytta ner telefonen från byrån. Så fastnade jag med telefonen i en videkvist från Danmark, som stod i hörnet på byrån. Och när jag drog tillbaka armen, rev kvisten ner ängeln, som föll ner från väggen, ner i golvet och tappade huvudet. Jag med på sätt och vis. I alla fall hakan. Å så trist. Och vad märkligt.

Jag skulle inte ha haft den tanken om att ängeln skulle gå sönder. Det var dumt. Och så trist. Min fina ängel från Prag. Får se om den går att limma ihop i morgon. Eller nu. Helst nu.