Fem dagar kvar att jobba innan jag äntligen kan ta mig en riktig rejäl lat sovmorgon! Sov inte särskilt mycket i natt, men sov gott den tid som var. Och nu…. upp igen!
I eftermiddag hämtar jag kisse och sen ska vi njuta av att vara hemma igen, i vardagen. Nej, inte i vardagen förresten. I adventstiden! Något har hänt! Det har varit första advent!

Jag vaknar i Danmark och förhoppningsvis kommer jag somna i Sverige. Jag gör väl det bara jag kommer över Öresundsbron. Var annars kan jag sova? På tåget? Om det finns ett tåg som står inne och kommit hit över bron. Annars är det kört.

Stormväder närmar sig Danmark, Skåne och mellansverige. Precis där jag är. Och den kommer till eftermiddagen och kvällen. Fast det blåser redan nu rätt så bra.

Jag känner spänningen i kroppen breda ut sig. Kommer jag hem i natt eller inte? Jag är liten i världen. Vädret bestämmer. Tur att jag inte skulle flyga hem i alla fall.

Hemma, hemma, hemma. Sköööönt!

Jag drömmer mycket på nätterna. Det tycker jag om. Som att ha ett hemligt liv och inte veta vad jag gör då. Jag har samma personlighet känns det som, men det jag är med om växlar. I natt var jag på ett föredrag med en man som hade skrivit en liten bok. Sista kapitlet handlade om mig. Det var en märklig känsla att sitta där och läsa och höra om författarens möte med mig. Jag förstod att jag var viktig.
Att vara viktig. Det hör jag då och då att jag är. Men vad som ligger i det hela är som förborgat för mig. Jag förstår det inte riktigt. Men jag behöver inte förstå allt heller.
I eftermiddag åker jag iväg söderut med tåget till Köpenhamn. Tåget är viktigt, för att komma fram ordentligt och kunna ha lugn och ro på resan. Danmark är viktigt av flera anledningar. Min utbildning är viktig. Så viktig att jag tar ledigt från jobbet under flera år, för att kunna göra den här resan till att bli gestaltterapeut. Många resor blir det. Hit och dit. Inåt, bort och hem. Till okända platser och till välkända. Det är bara att åka och följa med i svängarna och ha det så bra som jag kan ha det på vägen. Först jobba i skolan bara. Också viktigt. För mig.

THANK YOU FOR HEARING ME

Thank you for hearing me…

Thank you for loving me…

Thank you for seeing me…

And for not leaving me…

Thank you for staying with me…

Thanks for not hurting me…

You are gentle with me…

Thanks for silence with me…

Thank you for holding me
And saying ”I could be”
Thank you for saying ”Baby”
Thank you for holding me

Thank you for helping me…

Thank you for breaking my heart
Thank you for tearing me apart
Now I’ve a strong, strong heart
Thank you for breaking my heart

Thank you for hearing me…

Vem skrev den? Det är frågan. Fin.
Och jag är tio år äldre än henne. Prick på dagen!

14 november: jobbat
15: jobbat
16: jobbat
17: jobbat
18: jobbat
19: jobbat
20: ledig söndag
21: jobbat, puh!
22: jobbat
23: jobbat och rest till Danmark
24: jobbat
25: jobbat
26: jobbat
27: jobbat och rest hem
28: jobbat
29: jobbat
30: jobbat
1 december: jobbat
2: jobbar
3: LEDIG LÖRDAG!!!
4: LEDIG SÖNDAG!!!
En dag i taget. En utmaning i taget. En timme i taget. En natt åt gången. Ja, vad annat är att göra. Hoppas jag håller ihop och kan ha det bra på vägen. Livet är inte bara jobb. Och ibland fyller jobbet/livet väldigt mycket.

Tänk dig scenen:
Du kommer hem trött efter en superlång arbetsdag. Du förbereder mys-te med scones. Du lägger dig i varmt skumbad. Katten jamar. Instängd? Instängd!
Vad gör du då?
1: Tänker ”knaskatt”, går upp, blöter ner hela hallen, öppnar klädkammaren, klafsar tillbaka till badet och badar färdigt i lugn och ro den här gången.
X: Du struntar i att katten jamar och krafsar på dörren och vill ut. Du ligger kvar i badet och löser ett sudoku. Du är nummer ett och katten nummer två. Så är det bara!
3: Du känner absolut ingen vila i badet, tar handduken och går upp och släpper ut katten, struntar i badet, suckar; nå, du ska ju ändå mysa med te och scones.

Ja, vad skulle du ha gjort? Och hur gjorde jag? Gissa på du bara!

Äntligen har jag köpt ett nytt kollegieblock att skriva i. Marimekkos fina blommiga linjerade block är omöjliga att få tag på. Bara att bita i gräset och köpa ett nytt annat. Och börja skriva igen. Jag är ovan.
Lördag. Gårdsstädning. Jag orkar inte tänka tanken ens att gå ut idag. Jag behöver vara hemma och boa. Städa. Hela höstens liv ligger i högar i sovrum, kök och pysselrum. Ingen flyttar på det om inte jag gör det. Det är dags snart att få undan högarna och dammet som lagt sig där och gå vidare med nya planer, nytt liv. Och stanna upp och göra lite bokslut över hösten:
* Jag är väldigt stolt över att artisten i mig har fått ta plats och att jag sjungit och spelat för andra. Jag vågade! Jag kunde! Jag ville!
* Jag har börjat arbeta som gestaltterapeut och det fyller mig med stor glädje. Om ett drygt år ska jag gå till examen på Nordisk Gestalt Institut. Jag ser fram mot det.
* Jag är farmor till Tuva och hon är ett stort ljus i tillvaron. Jag behöver bara tänka på henne, så blir jag glad. Vilken kraft i den kärleken och vilken lycka!
* Jag har en ny kamin i mitt hus i norr. Den fyller mig också med lycka.
Allt det här är jag djupt tacksam för. Ingenting är självklart. Livet lovar en ingenting. Det är bara att följa med i vågorna och flyta med bäst jag förmår. Och våga vara öppen för livets mysterier.

11 11 11 och fortfarande fullmåne.

11 11 10 och fullmåne.

Jag sov. Jag vaknade. Jag klippte gräset! Obs! Det är den femte november! I Norrland! Jag hade en middagsgäst. Jag hade en kvällsgäst. Jag har haft eld i kaminen. Fatta, jag behöver inte så mycket mer för att känna mig nöjd med det mesta. Läst framför brasan har jag också gjort. Mys, mys, mys!

I morgon är en annan dag. Hemresedag. Packa. Såga ved? Kanske det. Vedhögen behöver fyllas på. Jag längtar redan efter nästa gång jag kommer hit och får elda. Väsentligheten i livet hädanefter. Ja, och så Tuva förstås.

Vad jag har svårt för att vila. Och ändå tycker jag att jag är rätt så lat i soffan långa tider. Svårt med att hitta balans mellan det ena och det andra kanske?
Idag har jag sagt till mig själv: Gör det!
Jag åkte till Emma, som inte heller har lätt för att vila. Min lilla stol som ska få ny sits, är inte påbörjad och det är helt ok. Hon har en jättebeställning av andra stolar att göra klart först.
Jag åkte till brädgården och köpte plankor till nya vindbrädor på garaget. En vacker dag kommer takläggaren förbi och byter tak där och då är det en sak mindre att fixa. Och de är grundmålade nu. Tur att jag har min arbetsplats uppe i hallen. Skönt att stå där och måla i värmen.
Jag har skruvat ihop en nyköpt rullbänk, till köket med. Sådär ja!
Och diska och laga mat, har jag också gjort. Tja, det blir mer än jag hade tänkt, allt det här. Och så är jag fredagsledig och har myst framför brasan med. Tänk så bra jag har det! Och så kan jag sova om jag vill. Vad gör det att klockan bara är 21.30? Jag är trött nu.

Här är bildminnen från festen i lördags. Min grupp på institutet skulle arrangera Årets Fest. Det blev en vacker och fin fest. Jag spelade och sjöng en timme när gästerna kom. Jag ville ha roligt och det hade jag faktiskt också. Jag hade övat väl och gjorde mitt bästa. Jag vill gärna uppträda igen. Nu vet jag att jag kan övervinna hinder och få en inre säkerhet med hjälp av träning. Jag kan sjunga och spela gitarr helt proffsigt. Tack Marie Bergman för hjälpen!

Och här har jag en tecermoni. Jag älskar att dricka te. Te är inte bara att hälla på vatten över en tepåse. Det kan vara något mycket mer. Och ja, jag bytte klänning mellan mina åtaganden. Jag var ute med min dotter veckan innan på inköpsrunda. Vi hittade två passande klänningar. Eftersom jag inte kunde välja vilken jag ville ha, använde jag båda. Smart, eller hur! Nu får jag hitta nya tillfällen att använda dem på.

Idag, på Tuvas 15-månadersdag, blev nya kaminen i fritidshuset installerad. Tuva är precis som en kamin, hon sprider värme i mig. Och glädje. Jag behöver bara tänka på henne, så blir jag varm och glad. På tisdag efter jobbet ska jag hämta henne på förskolan. Härligt att få vara barnvakt.
Kaminen är lätt att elda i och det är hur fantastiskt som helst att se elden genom fönstret. Varför gjorde jag inte det här för länge sen? kan jag undra. Bra gjort av mig att jag tog det här beslutet i somras. Annars hade det dröjt ännu längre.
Värmen från kaminen sprider sig i rummet. Vågar jag stänga av elementen helt? Jag får prova mig fram. Jag behöver inte mata elden hela tiden som med den gamla antika kaminen. Den står i källaren nu och ska säljas till högstbjudande. Som möbel är den vacker, men som eldningskälla inte särskilt effektiv. Behöver renoveras. Det får någon annan fixa.
Visst kan jag sakna någon att dela det här med. Längtan efter Den Älskade finns i mig fortfarande, och samtidigt kan jag också fortsätta leva mitt eget liv, som det är. Det har tagit tid att komma hit. Jag kan glädja mig åt annat lättare nu. Att sitta här och se elden brinna är ett bevis för det. Och ändå får jag erkänna min längtan, ja, den finns där. Antagligen för alltid.