Söndag, söndag. Den helige Mikaels dag. Dags att gå till kyrkan och få lite andlig spis. Men jag går inte. Kroppen är inte i ordning. Förkylningen säger nej. Huvudvärken. Jag får äta rabarberpaj istället. Som tröst, för kroppen.

Jag behöver gnälla. Var finns det rätta gnällstället? Inte på facebook. Inte här. Inte med vänner. Inte på jobbet.
Jag behöver handledning. Jag behöver måla bakgrunder till zencitat och behöver egentligen bara ta fram grejorna. Jag behöver läsa igenom pappershögen på köksbordet först och det är så himla trist. Jag har ingen energi. Jag är sjuk. Jag hostar. Jag vill sova längre än till kvart över sex en ledig lördag! Och hör sen kisse! Sluta väck mig då! Ja, det lovar han såklart. Jag behöver städa i köket och ta in blommorna från balkongen och riva upp klinkern på hallgolvet och jag orkar inte börja. Jo, köksfönstret är fixat förresten. Och svampen jag plockade förra lördagen, vill inte torka lika bra som den veckan innan.
Och batteriet på telefonen tar slut hela tiden. Jag är så trött på det, att ständigt vakta på den. Och detta datorberoende. Suck! Och inga tv-program som jag vill se just nu. Och när de går, har jag ingen lust att titta. Ont i ryggen. Tandvärk. Hittar inga marimekkoblock någonstans. Längtar efter de fina färgerna blocken har och det goa pappret. Var, var, var kan jag köpa dem?
Ja, gnället kommer ut här i alla fall. Så må det. Jag är också gnällig och frustrerad emellanåt. Irriterad. Ja, till och med arg. Det är det. Jag är arg.

Musik! Hittar ingen bra version av ”Vem tar hand om hösten?”
Men den här kan gärna duga den med. Och Vem tar hand om denna obrukbara spillra av en kvinna? Tja… jag gör det rätt bra själv. Särskilt idag, när jag är förkyld och bara vill ligga under täcket och sova. Och jag är rätt så inställd på att vänta i tusen dagar. De behöver inte vara mörka för det. Jag tänder ljus såklart!

http://youtu.be/ti2esa_ZCM4

Jag kommer hem sent från jobbet idag. Har jobbat en mastodontlång dag från 8 till 18 utan mer än ett par kortare raster med jobbprat mest. Nu vill jag inte ha något ljud i öronen heller. Ja ja… tinnitusen i ena örat går inte att välja bort.
Jag tittar igenom tv-programmen på kanalerna jag har. Tänk att trots så där en tjugo kanaler, så är det inget som lockar mig. Faktiskt rätt så skönt. För då kan jag göra annat. Inte planera för morgondagen bara. Jobbet har fått sitt för idag. Jag lägger mig nog i sängen och läser istället. Och somnar jag, gör det inget. Jag vill ha min egen tid nu. Ända tills i morgon. Då blir jag slav igen.
(Ps/ Det sägs att pedagog betyder slav. I Wikipedia står det: ”Skolväsendet i Aten hade inte samma statliga förankring, där en slav med titeln pedagog assisterade vid undervisningen och hämtade barnen om morgonen till skolan från hemmen.” )

Nu har ännu en arbetsvecka gått. Jag har en del att göra hemma. Valet står mellan att slappa och slöa eller att göra saker som jag blir nöjd av att göra. Valet är inte så enkelt som jag först tror. När jag nu sitter här, är jag inne på slöspåret. För jag är trött. Orkar inte börja med något. Kroppen protesterar och vill inte mer.
Jag behöver handla innan jag faller ner i dvala. Bara det. Kan jag klara det och komma hem i ordentligt skick igen blir jag nöjd och får belöna mig med… ja vaddå? Har ingen susning. Men det ordnar sig. Jag är bra på att belöna mig själv med slöa saker. Frågan är om jag kan vara nöjd då? Joda. Det är ju tröttfredag idag. Då är allt tillåtet! Och så är det höstdagjämning med. God helg!

Morgnarna är mörkare kl 6. Det regnar och blåser mer. Bladen gulnar. Termometern går inte över 15 grader. Det är höst.

Hm… jag kan inte låta bli att undra över om den danska dramaserien ”Borgen” föregick det danska valresultatet med att Danmark nu ska få en kvinnlig statsminister…. hm…. Bilderna från valsegern såg så lika ut på TV. Held og lykke, oavsett.

Är söndagen en vilodag eller fixardag? Det är frågan. Jag börjar få lust att göra om klinkern i hallen, vid ytterdörren. Den är trasig. Just nu ligger en matta där och den ska bort idag. Då återstår ett beslut att börja knacka loss klinkern. Frågan är inte om jag ska, utan när. Bäst att börja ställa in mig på det.

Tänk vad en ledig dag kan göra för livsnjutningen. Jag gjorde sånt som stod på ”att göra-listan”. Åka till graven och se till den inför hösten. Gå ut i skogen och plocka svamp. Handla till söndagsmiddagen.
Jag har inte plockat svamp till mig själv, med mig själv, på flera år. Jag njöt verkligen att stå i den tysta skogen och bara höra… tystnaden, ja förutom min egen tinnitus då. Jag visste inte om jag skulle känna igen svampen, efter så lång tid borta. Plötsligt såg jag att jag stod i en hel ring av höstkantareller. Vilken lycka! Jag kunde hitta svamp! Sakta gick jag runt och lät ögonen scanna marken. Jag hittade lite taggsvamp med. Ikväll blir det rostat bröd med svampstuvning och egenodlad tomat till. Mums!
Efter skogen åkte jag till polariteten till skogen: stormarknaden. Vilka kontraster. Nå, nu har jag nästan allt jag behöver till söndagsmiddagen i morgon.
I kväll njuter jag friden. Städar kanske. Firar:
Lilla Tuva har lärt sig att gå idag. Gullunge! Du är bäst! säger farmor!

Efter tolv dagar utan sovmorgon och ledighet, har jag äntligen en ledig helg framför mig. Jag börjar med att diska. I morgon ska jag njuta kökets tomma diskbänk. Och handla till söndagsmiddagen med mina barn och deras familjer. Hoppas jag kommer ihåg hur jag sätter på spisen!
Svampskogen ropar på mig med. För länge sen var jag på ett särskilt ställe en bit bort. Kanske hittar jag tillbaka dit. Jag får se. Lovar inget.
Så har jag en massa omogna gröna tomater i plantan som står på balkongen. För länge sedan gjorde jag syltade tomater på sånt, i mitt gamla liv, när jag var gift och hade en man som odlade tomater i växthus. Jag minns ett år när frosten kom tidigt och jag fick plocka in allt som fanns kvar och det blev världens godaste syltade tomater. Kan jag göra om den bragden tro?
Det verkar bli en hushållshelg. Husmodern i mig vill ta plats. Vill jag ge henne det? Får se om inspirationen håller i sig.
God helg alla!

Dagarna de går och går efter varann… torsda´n försvann!
Skönt att komma hem tidigt från jobbet. Det var länge sen. Skönt att inte ha något annat avtalat, än att äta middag på stan med en vän. Det var ett tag sen vi sågs, så jag känner en god energi i mig till att orka åka till stan, trots att jag också är trött. Jag har jobbat elva dagar i streck utan att vila. 11! Och så blir det en dag till i morgon = 12. Sen ska jag baske mig ha fritt på lördag. Bara göra vad jag vill och inte titta på klockan alls.
Fast jag har saker att göra. Jag ska leta efter sånger som passar att sjunga på höstfesten på mitt gestaltinstitut. De ska gå i österns färger och känsla. ”Jakten på Dalai lama” är självskriven. Men fler? Kom gärna med förslag!
Jag ska måla tavlor med zen-citat på till festen med.
Och så leta passande kläder att ha på mig till festen. I min takt kan jag behöva börja tänka på det redan nu. Jag får nog ringa ett samtal till min personliga klädrådgivare och be om hjälp. Men jag behöver inte göra allt på lördag.
Att byta den trasiga D-strängen på gitarren går först. Kanske nu. Bara att stränga om. Igen.
”Bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna sin båge.”

Oj oj oj, vad mycket jag har att göra. Just nu är jag inte i fas med att skriva. Så är det bara. Tankarna behöver komma på plats. Kroppen landa. Idag, denna fullmånedag, börjar en ny arbetsvecka. Upp och iväg!

Jag har ju börjat ta sånglektioner hos Marie Bergman. På onsdag åker jag ner till Danmark. På torsdag spelar Marie i Helsingör. På fredag i Fredriksvaerk. Allt medan jag är mittemellan dessa två ställen, i Fredensborg. Hoppas luften blir fylld av hennes toner….

Det är lördag och jag har sovit och handlat. I huvudet funderar jag på olika saker att göra: städa, kasta hallmattan vid ytterdörren, riva bort klinker under där, putsa fönster, sortera pappren på bordet, ringa en vän, tvätta, laga en kudde, möblera om, kasta bort mera saker, plocka svamp och lingon, koka sylt… tja… listan kan göras hur lång som helst.
Framgångsrika människor, har jag hört, gör det de ska, utan att vänta och lägga uppgifter på hög, och är inte heller allmänt lata.
Jag är mer på den icke-framgångsrika sidan då. Jag väntar på lusten, fantiserar, drömmer om hur saker kan bli, lägger papper och saker i högar, sorterar, kommer liksom inte riktigt fram till något. Känslan är sån i alla fall. Men visst, något uträttar jag mellan varven. Men mellan de gångerna är det lugnt. Ko-lugnt.

Det är två timmar kvar av augusti 2011. På hemvägen från jobbet märkte jag att det dominerande gröna massiva i skogen, har inslag av gult i björkarna. Hösten närmar sig med andra ord. Blir det flera varma dagar månntro eller har jag badat i sjön för sista gången i år? Antagligen.
September, september. Vad kommer du med? Vad önskar jag mig av hösten?
1. Att min mammas knäoperation går bra, när den nu blir av.
2. Att min utbildningsmodul i Danmark nästa vecka går bra.
3. Att jag mycket snart kan få en apnéskena som fungerar, så jag slipper vara orolig när jag ska sova.
4. Att kisse ska må bra.
5. Att jag kommer vara frisk och klara jobbet.

Jag är orolig för allt nytt som ska in i skolan och allt som ska göras om. Organisationen är stor och alla har mycket att göra. Där finns en ökande stress som alla är drabbade av.
Samtidigt går min gestaltterapeututbildning in i ett nytt skede och jag med. Behöver gå nya vägar, som jag aldrig förut gått. Jag har ingen guide med mig längre. Behöver andra saker, som jag inte förut varit mogen för. Jag vet hur min karta ser ut nu. Och jag behöver läsa, läsa, läsa. Vart tar tiden vägen egentligen?
Minns i november den ljuva september…. Hoppas det blir så.

Och till sist, en elevs fråga till mig idag:
– Dana, hur gammal är du egentligen?
– Jag är 54 och ska fylla 55.
– Jag trodde du var 61.

Tja… ibland tror jag det med.