Sjunger klagovisor idag. Tysta såna. Har denna hemska hosta som river djupt ner i bröstet och halsen. Tur att jag inte hostar hela tiden, det gör riktigt ont.
Jag vill inte vara sjuk. Jag är sjuk. Åker till Danmark i morgon. Resan dit kan bli en riktigt plåga. Hur ska jag kunna delta om jag mår så här? Det kan jag undra.
Ligga på en madrass där och ha ett täcke på mig. Det kan gå.
Inte har jag tid att vara sjuk inte. Men är det. Förkyld, feber och ont i halsen. Bara att vara hemma och ta hand om mig.
Drömmer drömmar som jag är glad att vakna upp från. Verkligheten just nu är bättre än i drömmen. Och så kan jag medvetet bestämma vad jag vill och inte. Inte som i drömmen, med drömmens begränsningar. Där finns liksom bara ett val, att flyta med och ta allt knasigt som det kommer.
Och så är det förresten semmeldagen idag. En gång om året vill jag äta hetvägg. Idag.
Knappt har jag kommit hem från Danmark, förrän jag packar till nästa resa. På onsdag reser jag söderut igen. År 3 börjar, på gestaltterapeututbildningen. Spännande!
Jag skulle egentligen jobba några dagar, men börjar veckan med att stanna hemma istället. Börjar bli förkyld. Behöver ta hand om mig. Så kan jag kanske bli frisk fortare. I alla fall inte jobba hela dagen. Får se hur morgonen utvecklar sig.
Men varför klickar mellanslaget och ny-rad-knappen så mycket på min nya dator? Allt annat är dämpat. Så irriterande! Jag har verkligen känsliga öron, känns som explosioner i öronen. För att inte tala om alla dessa dragspel som finns i Farsta Centrum… vilken tortyr att behöva lyssna på dessa dragspelstorterare. De kan ju oftast inte spela på riktigt.
Och när jag ändå klagar: Att gå till centrum är oftast lika med att behöva gå genom en rökridå. Rökförbudet i innecentrum, gör att rökande människor står i klungor utanför ingångarna numera. Så har jag svårt med cigarettrök med. Känslig för lukter och irriterande ljud. För vad mer? Massor!
Och så sa Perls: ”Lose your mind and come to your senses.”
Jag vet inte jag. Ibland är det bra att kunna stänga av sinnesintrycken, hålla för öronen, hålla andan, blunda eller tänka på annat osv. Deflektera med andra ord. Alternativet är att välja sin omgivning mer noggrant.
Jag klarade min muntliga teoriexamen på Nordisk Gestalt Institut.
Tack till mig själv. Tänk vad jag kan! Hurra, hurra!
Så är det dags att börja packa för att vara borta i 33 timmar. Jag ska till Danmark i morgon för en timmes muntlig teoriexamen på lördag kl 11. Det känns lite knasigt att behöva åka ner till skolan bara för en timmes möte. Men så får jag sova hos en god vän och gå omkring i några timmar i Köpenhamn med. Det är en bonus. Passande för ett sportlov. Och sen hem till lilla kisse igen. Så får det bli.
Och det jag inte har läst på två år, har jag inte läst. Nu kopplar jag mest av. Håller mig undan från alla böcker. Det jag vet, det vet jag. Och jag vet också att jag har läst av lust, inte av tvång. Det är jag glad för. Och jag kommer fortsätta läsa. Jag tycker om teorin. Den passar mig.
”There is nothing so practical as a Good Theory.” sa Kurt Lewin, enligt en tillförlitlig källa. Jag håller med!
Idag fick jag en farmorsdag tillsammans med mitt lilla barnbarn på 7 månader.
Vilken underbar liten söt flicka hon är. Såklart säger farmor det, och så är hon också det ljuvligaste jag sett på länge… ja, sedan mina egna barn var små då…
I ett här och nu, att vara nära en baby, är en riktig sinnesupplevelse. Att se, höra, känna, dofta, smaka, ja allt! Så underbart härligt!
Och att ha ansvar för ett sånt litet barn är… ansvarsfullt. Att mata, sköta om, ha omsorg för henne. Se till att allt fungerar så enkelt och lätt som möjligt. Det är inte alls så lätt. Jag beundrar hennes mamma, som får allt att flyta, dag efter dag. Jag minns en del av att ha småbarn, men absolut inte allt. Då var jag ständigt trött, det minns jag!
Nu kan jag njuta och vara närvarande på ett annat sätt. När sötnosen såg på tallarna, upp mot den blå himlen, tittade jag också dit. När hon log, log jag med. Att se henne öppna sig mot världen och följa hennes utveckling, det är guld värt. Tusen tack!
Var det här en slappardag eller vad? Jag är ledig och har mycket att göra. En del saker undviker jag. Det vet jag om.
På mammografin idag mötte jag en f d granne, kul att prata igen. Förrförra gången jag var där, mötte jag också en gammal vega-granne, en som har samma födelsedag som jag. Märkliga sammanträffande just där…
Sen åkte jag till Ikea och köpte en barnstol till lilla Tuva. Hon blir 7 månader gammal nu i dagarna. Klart hon ska kunna sitta med vid bordet på sin egen plats också hemma hos sin farmor! I morgon är det du och jag Tuva!
Men vad är det som drar med tv:n? Oj vad jag har suttit och glott idag. Och ätit god middag och efterrätt. Och snart blir det House. Kan det bli en bättre tv-kväll? Nix!
Jag ska snart börja att skruva ihop min nya cd-hylla Benno. En röd. En sån som jag tänkt skaffa ett längre tag. Den kommer lysa upp fint i hallen. Den gamla i bok kan jag ta med till jobbet istället.
I morgon åker min australiensiske bror hem igen. Får se när vi ses igen. Lite vemodigt känns det. Vi ställde upp oss för fotografering på rad i åldersordning, inte alla kände det enkelt att stå så. Vad är det för krafter som gör att det känns onaturligt? kan jag undra. För mig var det bra att få känna på min plats där i raden. Att ta plats. Att ha plats.
Trots att jag har sportlov, är dagarna bestämda till det ena och det andra. Tur att jag har lov! Annars skulle jag behöva ta ledigt flera gånger till viktiga saker. Och hur lätt är det inte för mig att undgå att läsa? Jättelätt! Sen, sen, sen säger någon i mig. Nu, nu, nu säger en annan. Det är läsningen som behöver fånga mig. Inte tvånget. Och när jag väl sitter där, blir jag fångad. Ända tills något annat händer och jag ska iväg någonstans. Nu får jag nog disciplinera mig. Läsa klart en bok först. Sen ta nästa. Och klara mina andra åtaganden med, fri från arbetet som jag är. Jag har ju, som tur är, sportlov!
Så underbart att ha en hel morgon till att fördjupa mig i Perls, Freud, Friedlander, Husserl, Jung, Reich och min egen process. Jag ser en väv, ett hav, som sitter ihop, delar som ger en helhet. Ett hav, en väv, som förändrar sig hela tiden och skiftar i färg, form och mönster. Ett fält i rörelse. Jag är mitt i och ändå på ytan, vill fördjupa mig i teorin och i mig själv. Jag och teorin blir ett. Märkligt. Känn dig själv, sa Sokrates. Känn din teori, säger jag.
Mitt i läsandet ser jag på Merlin. Som avkoppling och vila. Det mytiska stråket behöver också få en plats mitt i det psykologiska. Och som polaritet till djup finns yta. Ja ja, det finns massor att säga om allt. Nu vill jag gå vidare.
Sportlov!
Lov!
Lov att göra vad jag vill.
Måste inte sporta alltså.
Nu är det två dagar kvar att jobba före sportlovet. Härligt! Har planer: Ska läsa till examen. Ska på födelsedagsuppvaktning. Åka till Danmark en kort sväng. Och annat.
Och framför allt: Inte behöva vakna klockan 6 på morgonen. Fast… det gör jag väl ändå kanske och kan i så fall med gott samvete somna om. Dubbelt så skönt!
Idag packade jag äntligen upp den nya synten jag köpte före jul till mitt jobb, till mig och mina elever. Men vad snopen jag blev, när det inte fanns någon sladd till den. Så fick jag åka och köpa en. I morgon kanske jag får tid att sätta i kontakten och testa att spela på den. Nu gäller det att öva upp mitt pianospel, som är amatörmässigt, men duger till att spela enklare barnvisor.
Att spela piano har alltid varit förbundet med att inte duga. Där sitter jante och klagar och skriker ”sluta!” Men jag struntar i det. Jag spelar som jag vill! Och hör sen!
Jag har alltid velat kunna spela piano. Tänk att bara kunna sätta sig ner och spela på och fingrarna bara löper fritt på tangenterna och ljuv musik uppstår… Ibland improviserar jag, alldeles för sällan. Och spelar ännu mer sällan. Pianot står där och fyller ut sin plats. Behöver komma till mer nytta, precis som jag själv.
Så… till vilken nytta kan jag själv komma? Det jag trodde jag skulle kunna göra och utveckla mig och berika världen med, blev intet av. Och Anne Linnet har fortfarande inte hört av sig igen heller. Men hon har ju fullt upp av annat.
Att sjunga och spela igen, med barnen i skolan, fyller kanske något. Hoppas!
Jag läser och läser och läser nu… och drar mig också undan och ser på tv och gör annat som inte alls har med läsningen att göra. Helgerna är högprioriterade till att läsa på i alla fall, för i arbetsveckan orkar jag inte.
Nu börjar tankarna på den muntliga examen i gestaltterapins rötter komma. Jag känner en oro komma krypande. Det var länge sen jag hade muntliga läxförhör och har nog aldrig haft en enda muntlig examen. Jo, kanske en i biologi, på lärarhögskolan, om växter och träd. Och den klarade jag. I Danmark är muntlig examen en del av skolkulturen. I Sverige har vi det väl bara i läxförhör. Prestationsångest heter oron och jag har en rädsla för att antingen vara helt tom eller svara helt fel.
Jag behöver öva på att svara på frågor. I morgon kommer en vänlig gestalthjälpare hit och har lovat att förhöra mig. Jag behöver vänja mig vid själva examinationssättet. Jag tror att jag har kunskaper i mig, bara jag vågar lita på mig själv och det som jag har i mig, har jag ju. Och det jag inte har, går inte att låtsas att jag kan.
Rätt svar! Fel svar! Bedömning! Går ju bra att utsätta andra för sånt, men mig själv? Icke! Fast… jag vill ju klara mig. Så jag kommer göra det ändå.
Kompositören George Shearing dog igår, 91 år gammal. Tack för Lullaby of Birdland!
Jag minns så väl när min egen pianist spelade den här. Jag sjöng väl kanske till ibland. Den är inristad i minnenas musik. Passar så bra att lyssna på just idag.
Jag är fortfarande upptagen av tankarna på att möblera bättre i vardagsrummet. Kisse vill gärna ligga i nya soffan. Hur länge kan jag hålla honom borta därifrån? Den är INTE till att vässa klorna i. Och det gör han ju instinktivt. Trots klippta klor. Dörren får vara stängd dit när jag inte är där helt enkelt. Kisse blir då frustrerad av detta stopp, krafsar på dörren, jamar och vill in. Jag inser att det inte går att ha dörren stängd hur länge som helst. Var det i ”The Nanny” som hennes föräldrar hade sin soffa inplastad? Kan det vara något för mig??? Njä.