Arbeta och mötas. Läsa och skriva. Drömma och leva i verkligheten. = viktigt.
Bli frisk. Ta mig och katten till Norrland. Åka skidor. Elda i kaminen. Vara. = viktiga planer.
Får se hur det blir med allt.
Ta nya tag.
Svara
Ja ha, en sån kväll.
Det är ingen vidare bra kväll för mig. Jag sover och sover och har hosta och ont. Måste nog beställa tid hos doktorn igen. Undrar om jag kommer orka åka till Norrland på sportlovet? Just idag känns det inte så. Ju närmare lovet kommer desto osäkrare blir jag. Att köra upp ensam och komma till ett vinterkallt hus känns inte lockande. Och att vara orolig för om rören har frusit, att öppna systemen för några dagar där, är det värt besväret? Å, så jag våndas!
Idag lyxade jag till mig med några liljor. På facebook, denna förunderliga anordning, finns en spåkula, som tyckte jag skulle ha blommor till glädje och healing. Javisst. Tänk att en påhittad spåkula behöver tipsa mig om det. Vad i hela friden är det som hindrar mig från att köpa blommor till mig själv när jag vill? Hm…
-9ºC.
Bilen står ute på gatan. Den startade snällt igår. Men min parkeringsplats är insnöad och ena bilgrannen har tagit en del av min plats, så jag kommer inte in på den.
På jobbet är parkeringen snart borta. Den är fylld av jättestora snöhögar.
På Huddingevägen såg jag en lastbil fylld med snö. Konstigt att se någon köra med ett lass snö. När det finns så mycket överallt.
Snö. Knarr under kängorna. Vitt. Vackert. Evig vinter. Just nu känns det som om det alltid kommer vara vinter. I alla fall i hela februari.
-23ºC.
– 23 grader nu på morgonen. Luften står stilla. Tågen står stilla. Världen står stilla. Kommer min bil att starta?
Inne är det varmt och gott. Jag har duschat och ätit frukost. Har lite ont här och där. Så är det bara. Jag står också stilla. I mitt universum.
Upp och ut. Vilken utmaning för dagen.
Snöängel.
På morgonen var jag ute och gjorde en snöängel. Jag hade glömt hur man gör märkte jag senare, när jag såg på bilden.
Jag går ut sent på kvällen och gör om. Änglarna flyger säkert omkring både i ljus och mörker.
Söndagsmorgonens ljus.
Min utsikt är som en tavla.
Jag har alltid ett ljus tänt inne. Och nu är det solljus ute.
Tavlan med ljuset har Lars Berg målat.
Jag har svårt att fånga snöns tyngd i tallen på bild. Den är för mäktig för kameran. Den här bilden verkar bättre än den förra.
Och här är kisse. Han lyser också upp i min tillvaro.
Så vitt jag vill.
Jag blir också insnöad idag. Till och med på tredje våningen täcks fönstren mer och mer av snö. Rätt så skönt, så länge jag inte behöver ut och åka. Ska vara hemma.
På skivtallriken snurrar Joni Mitchell. I huvudet snurrar tankarna på var receptet på sommarens godaste rulltårta är, den som jag skulle baka till mina arbetskamrater till måndagens möte. Hm. Jag får leta!
Här finns högar att leta i. Tidningar och kartonger att slänga. Papper att sortera. Allt som jag under hela hösten helst inte ville se och ta hand om. Allt ligger ju där. Och vem får ta hand om det? Jag. Ingen annan. Kanske behöver jag skaffa plastfack som sorterar allt bättre, än att ha det i en och samma hög? Tja… planer , planer. Eller ta hand om alla papper direkt.
Och internetuppkopplingen är instabil. Avslutar sig om och om igen numera. Än så länge är jag rätt så tålmodig med det. Hur var livet före internetuppkopplingar hemma? Det har jag glömt. Och att vara med på facebook är både kul och inte. Mest kul att skoja runt. Tycker om att le åt det knasiga där. Skönt att jag kan. Och saknar en hjärtevän. Det är jag inte ensam om att göra. Vi är många som saknar någon. Istället har jag böcker som bästa vänner hemma. I böckernas värld kan allt hända.
Nu: sortera, städa, diska, tvätta, läsa, lyssna på musik och njuta av naturens makt att skapa vidunderliga vintervita landskap åt oss.
Fredag.
Fredag. En vanlig fredagskväll. Varken mer eller mindre.
Semmeltorsdag.
Mums vad det här ser gott ut!
Jag blir bjuden på en semla idag. Vilken lyx! Tack!
Vad gott med varm mjölk till.
Och teet var också gott. Chokladte. Var får jag tag på sånt månntro?
Onsdag.
Igår var jag i stan en helt vanlig tisdagskväll. Mycket ovanligt för att vara jag.
Marie Bergman ledde en samling människor ut i ett musikaliskt äventyr. Vi som var där skulle tillsammans med henne, få en erfarenhet av toning. Ordet kommer av tonus = spänning. Vi sjöng på låga toner och höga toner och mittemellantoner. Ingen bestämd ton. Bara sin egen. Så var det lite meditation och toner på olika vokaler efter chakrapunkterna ihop med en affirmation. Det var en fin kväll. Kanske kan jag få hjälp av henne Marie att bearbeta min numera svaga och lustlösa sångröst. Jag vill göra något med rösten. Jag vill sjunga. Jag vill kunna det igen. Jag vill höras. Jag vill kunna sjunga mina egna sånger utan att komma av mig.
Undrar vem som kommer skriva på gästbloggen nästa gång? Och när? Hm… det blir en överraskning för oss alla. Bara den som skriver vet.
Måndag.
Helgen har gått. Skönt att vara hemma och vila. Skönt att den tog slut. Jag har läst en massa och varit tyst. Bra för halsen, jag hostar fortfarande om jag pratar. Pratandet på jobbet irriterar halsen. Och jag har svårt att vara tyst där.
I huvudet snurrar tankar och i kroppen känner jag en massa hit och dit. Ingen ro alls i mig just nu. Jag har ett dilemma som jag inte vet hur jag ska hantera.
Under tiden är jag glad om att jag kan fokusera på jobbet och på läsningen av Homecoming av John Bradshaw.
Gästbloggare: Kristin Fridtun, studerande i Trondheim.
Auga i hjartat
Auga i hjartat
♥ Det er ei kjend sak at Dana, eigaren av dette vevritet (d.e. ’bloggen’), hev skrive ei bok som heiter ”FRÅN ETT HJÄRTA til et andet / fra et hjerte TILL ETT ANNAT”. Eg tenkte å dvelja litt ved kjerneordet i denne boktittelen: hjarta. Kva gøymer seg i og innimillom desse seks bokstavane? Ja, for hjartat er vel meir en berre eit muskelorgan som held blodet vårt i gang?
♥ I skriftmålet mitt, som er landsmål/nynorsk, vert ordet bøygt soleis: eit hjarta, dette hjartat – mange hjarto, alle hjarto. Ei fager bøying, med andre ord. Hjarto! Det kling godt. Det finst mange fagre måtar å bruka ordet på òg, anten det stend for seg sjølv eller er samansett med andre ord.
♥ Me segjer gjerne at hjartat er sentrum for kjenslor og tankar, at sjæl og sinn og vårt inste indre held til i hjartat. Me talar um gode hjarto og vonde hjarto, um lette hjarto og tunge hjarto, ord kann koma frå hjartat, og ord kann leggjast på hjartat. Ja, sjølve livet er tett bunde til hjartat – me kann ikkje liva utan det.
♥ Kjærleik og elsk høyrer hjartat til. Eg ber elsk til det gamle, norrøne språket – eg granskar det, les det og grev meg ned i det kvar dag. Kva er vel då meir naturleg en å sjå kva dei sagde og skreiv um hjartat i desse gamle tidene? Det var mykje, og det norrøne målet hev ei mengd ord med hjarta i seg. Eg vart nøydd um å velja ut nokre fåe ord, so dette vesle gjesteinnlegget ikkje skulde verta for langt, og eg valde meg desse tvo godbitane: hjartaauga (’hjärtaöga’) og hjartablóm (’hjärtablom’).
♥ Det siste fyrst: hjartablóm. Kva kann dette tyda, tru? Hjartablóm er det same som ’hjarteblom’, eller ’hjarteblomst’. Eg veit ikkje um det faktisk finst ein blome som heiter hjarteblom, men det norrøne ordet hjartablóm er ikkje namnet på ein blome. Hjartablóm tyder ’kjærleiken i hjartat’. Sjølvsagt! Kjærleiken er som ein blome: Han slær rot i oss, spirer og gror, men han er ein svak vokster som treng varme og næring, elles visnar han og døyr ifrå oss. Og er det ikkje so at kjærleiken blømer best um våren og sumaren, just som blomane?
♥ Det andre ordet eg hev valt ut er hjartaauga. Eit auga i hjartat. Kva trur du det er? Hjartaauga er det indre auga vårt. Eg skal ikkje segja at eg veit heilt visst kva eit indre auga er. Kann henda er hjartaaugat eit auga som ser kjenslone og tankane inni oss, i staden for ting og hendingar utanfor sjølve kroppen? Eg veit ikkje. De kann tenkja på det, og melda ifrå so snart de hev ein idé eller tanke um kva det kann vera.
♥ Slik eg tolkar det, so handlar ”FRÅN ETT HJÄRTA til et andet / fra et hjerte TILL ETT ANNAT” um både hjartablóm og hjartaauga. Um kjærleiken og um det indre synet vårt. Med dette ynskjer eg god helg, og tak godt vare på hjarto dykkar!
Kristin Fridtun, norska, studerande i Trondheim. Här är Kristins blogg
Snart.
Lagom till alla hjärtans dag som infaller på söndag, kommer Kristin Fridtun, studerande i Trondheim att skriva här som gästbloggare. Hon skriver på ”lätt” nynorska – hon vet att vi svenskar inte förstår så bra annars. Och jo, hon kan ”vanlig” norska också.
Kristin är en ung kvinna som jag lärde känna för ett par år sedan i Århus. Vi var båda där för att lära mer om Danmark, dansk litteratur, textanalys och annat. Det var lite märkligt på ett sätt. Vi pratade inte särskilt mycket med varandra. Däremot läste Kristin min blogg under de dagarna fick jag veta. En kväll gick vi en fin promenad i de danska villakvarteren.
Vi har då och då hållit en kontakt på mejlen och genom våra hemsidor. Hon skriver. Hon diktar. Hon spelar gitarr och sjunger. Hon går på tur i den norska naturen. Hon åker skidor. Hon kan skidhoppning. Hon kan så mycket. Dessutom är hon ovanligt bildad. Hon läser massor, tar in och reflekterar. Hon lär ut vidare och ja, vad kommer hon månne tillföra det norska kultursamhället? Något blir det, det är jag helt säker på. Redan nu gör hon mycket för att nynorskan ska ha plats och inte försvinna.
Hoppas att ni som läser hennes inlägg i helgen kommer med många kommentarer. Det vore roligt för både henne och mig.
Morgonfredag.
Vad fort veckan har gått, det är fredag återigen. Jag har mycket att göra på jobbet, dagarna är fyllda av arbete och tanke, teaterövningar, utvecklingssamtal och möten på olika plan. Det är intensivt och skönt att vara så fokuserad. Jag önskar jag var mer så hemma med.
Ikväll ska jag skriva om Kristin. Hon är den första gästbloggaren i den här omgången. Läs gärna gästbloggarna från för två år sedan. Klicka på gästblogg i högerspalten.
En dikt om dagen.
Ibland undrar jag:
Är det verkligen i spåren efter andra jag ska gå?
Är det min väg? Eller bara din väg?
Guds vägar är för alla.
Där jag går, finner jag mening.
Och några går före. Andra går efter.
Att gå i någons fotspår…
Följer spåren i sanden.
Spårar i sanden.
Vart gick du?
Var är du?
Jag är här.