Om jag skulle få bort smärtan i halsen, så skulle jag må mycket bättre. Och jag har min hals med så ont. Bara att stå ut. Som en tortyr, att behöva svälja. Jag tror aldrig jag haft så ont i halsen förut.
Har sovit mycket senaste dygnet. Och mår bättre i lederna. Vill inte prata bara. Och inte äta. Och inte svälja. Och inte snyta mig. Det gör ont då med i halsen. Och så måste jag. Klaga, klaga.
Gubbar har tagit ner snö från taket. Men inte kommer de och ordnar med värmen som saknas. Det är kallt! Klaga, klaga.
Vad är bra då? Att jag har en säng att sova i, att jag har en tv att titta på, att jag har min son och svärdotter hemma. De lagar mat och pysslar om katten när jag inte orkar. Skönt.

Jag har genomlidit natten, med tryck på att lida. Jag ska till doktorn kl 11.
Tack vårdcentralen, att jag får komma, klaga och bli omhändertagen och bli lyssnad på.
Usch, vad jobbigt att ha så ont i halsen att jag inte vill svälja. Och fatta vad människor gör hela tiden utan att tänka på det? Ja just det! Sväljer! Och snarkningarna går som ett brännande band i mig. Jag kan inte ens snarka i fred! Kan vara influensa. Eller halsfluss. Bakterier = medicin. Virus = lida vidare.
Feber över 39 grader. Sänka över 60, vad det nu betyder… Ordentligt sjuk, sa doktorn. Inga bakterier heller sa han. Vad synd då.
Vaddå jul om tre dagar. Det spelar ingen roll just nu. Vara sjuk är det enda som räknas nu.

Aj, jag är SJUK! Har jätteont i kroppen. Ont i halsen. Att dra av mig kläderna smärtar min hud. Har jag influensa? Det känns så. Jag har blivit vaccinerad, men det finns väl andra varianter att bli smittad av. Eller en ”mildare” influensa. ”Klarade” födelsedagsfesten med piller. Och inte ta i någon. Nu har jag tagit piller igen. Stoppat ner mig i sängen. Behöver bara klara natten nu. Inget annat. Aj! Ont. Liten. Stackars mig!

Vaknar med så ont i halsen så jag har svårt att svälja. Igår var snuvan värst. Bäst att gå upp och ta mig en kopp varm mjölk med honung i. Sen kan jag ligga och läsa och skriva i sängen. Bra att inte behöva gå upp och passa tider. Varför gå upp om jag inte behöver? Om jag vill kan jag gå upp och se på Axess tv, nya avsnitt av Hos terapeuten. Kl. 9.40. Det är inte som gestaltterapi, men spännande ändå. Och vill jag inte gå upp, så slipper jag. Jag spelar in serien.
Snön hänger tung på tallarna utanför. Det snöar lite. Skönt att vara inne och kunna titta ut. Fortfarande kallt i tre rum. I morgon får jag säga till om det, när kontoret är öppet.

Hade trots allt inte tid att vila idag. Mycket att fixa. Micke hjälper mig att komma igång. Men varför åka till Farsta Centrum med bil lördagen före jul? Det är dumt, det ska jag inte göra om. Har köpt ett till element till huset i norr. Behöver få igång värmen snabbare där. Och håller på att ordna med födelsedagspresenten till min dotter. Den blir inte klar. Så är det med det. Varje gång jag kommit hem från affären saknas det något nytt. Jag ORKAR inte åka iväg en endaste gång till idag.
Men papper och kartonger är kastade, konservburkar och kompost likaså. Har bakat. Har skrivit brev och skickat. Har lite lust att dricka lite gin. Men varför bryta en snart tre månader lång alkoholfri period? Känns inte värt det. Inte än. Kanske till julafton. En snaps till sillen vill jag kanske ha.

Ack, vad jag är slö. Har ingen motor att sätta igång. Startar en sväng. Slutar. Motstånd. Läser ur ”Krama min skugga” av Debbie Ford. Där finns en del att fundera över och arbetsuppgifter. Känner en stress gripa tag i mig. Tänk om… jag inte blir klar med allt jag tänkt. Födelsedagspresenten. Slänga allt skräp. Städa. Laga mat. Baka.
Ute är det vackert som ett julkort. Snön hänger ner från taket. Mäktigt.
Nä, sätt igång nu igen, Dana! Gör lite i taget, så syns väl någon skillnad till slut.

Först handlade vi, jag och mina gäster. Sedan somnade jag. Snark, snark. ”Vill du höra hur du lät? Du lät rolig”, sa Micke. Nej tack. Jag tror dig.
Och nu är kvällen här med tandvärk och kyla i kök, badrum och pysselrum. Jag luftar elementen och där kommer det bara ut kallvatten. Får se om det blir bättre i morgon eller om jag är en isbit då.
Kim Larsen sjunger på DR1. Och vad vill jag nu? Jag vet vad jag INTE vill. Inte frysa. Inte vara avstängd. Inte vara trött. Och jag fryser. Känner mig avstängd. Är trött. Nå, det är ju bara fredagkväll, trött efter en lång arbetsvecka, utan värme i halva huset. I morgon är det en ny dag.

Först vara på jobbet och avsluta. Sedan jullunch. Sedan JULLOV!!! Hurra, hurra!

Oj vilken snökaosdag det har varit i stockholmsområdet idag. Härligt för ungarna att pulsa omkring och leka i den höga snön. Härligt att se naturkrafterna utmana och vara i snön med en högre uppmärksamhet än min vanliga, rätt så avstängda uppmärksamhet.
Nu har jag fått besök hemma. Slut med slödagarna. Här ska lagas mat och städas och fixas. Och imorgon är det julavslutning i skolan. Jag har inte gjort allt jag skulle. Så är det bara.
En kväll i december för sex år sedan minns jag väl. Enstaka dagar och händelser ristas in i minnets arkiv och glöms inte bort på lång tid, kanske aldrig. Andra dagar bara är och försvinner. De flesta faktiskt.

Ack, vad lat jag är. Å, vad skönt att bara göra ingenting.
Energilös. Slapp. Arbetsblyg. Vilande. Lat. Trögstartad. Trött. Bara att välja bland orden. Klandrande eller accepterande? Snällt helst. Ingen blir bättre av klander, varken från sig själv eller andra. Eller hur!

Tre arbetsdagar kvar till jullovet. Jag ska ställa klockan på lördag med tror jag, bara för nöjet att stänga av den och sen vända mig om till andra sidan och somna om.
Nu får jag inte somna om. Håret måste fixas. Hur? Inte bara att självtorka märker jag. Just nu är det mitt största problem. Skönt att inte ha det värre än så då denna morgon.
Kisse sitter bredvid mig här och spinner. Jag känner en ro med det. Lugn och ro. Men hallå, vad du är dammig! Är det dags att städa idag möjligen? Nu fick jag genast mer att tänka på. I morgon får jag jullovsbesök. Dags att tvätta, fixa och möblera om lite hemma då.

Idag fick jag en inbjudan till ett dop. Vad roligt! Det vill jag gärna gå på.
Och så har jag suttit hos frisören i en och en halv timme. Saho fick klippa som han ville och sedan färgades en liten del av håret, i en slinga runt huvudet. Märkligt att göra sånt. Jag känner inte igen mig, när jag ser mig i spegeln. Och mina kläder att slappa i här hemma, passar inte till frisyren. Nu måste jag klä upp mig, så att resten av mitt yttre passar till håret. Oj oj oj, vad har jag gett mig in i? Måste jag fortsätta med det här om jag har börjat? Eller kan jag komma tillbaka till mitt vanliga utseende snart igen? Va? Och kommer frisyren se okej ut i morgon när jag tvättar håret? Eller måste jag sluta duscha nu? Äsch, jag får väl ta en huvudduk på mig i morgon i värsta fall.

Med fokus på en sak i taget, kom jag igenom dagen och glömde då och då att jag var förkyld med. Nu märker jag det igen, i stillheten hemma.
För ett år sedan var jag i Danmark. Jag minns det som det var igår. Men det var det inte. Tiden går. Minnena bleknar väl sen. Fast ikväll minns jag och ler. Goda minnen ska väl inte glömmas bort, va!

Sista skolveckan före jullovet, börjar som förra veckan slutade, med att jag är förkyld. Är varken eller-sjuk, varken för dålig för att vara hemma, eller för bra för att känna mig frisk. Nyser ibland. Snuvig ibland. Rinniga ögon ibland.
Fem morgnar kvar att gå upp i ottan. Idag är det kallare och det snöar. Jullovskänsla. Bäst att vara tapper nu och hålla ut. Har massor att göra innan lovet. Jobba på. Jag trodde jag skulle klara mig fram till mållinjen. Får se hur dagen blir nu.

Lussemorgon framför lucian på tv. Mycket vackert och i irländska toner, är det så eller är det bara i min fantasi? Den irländska trumman bodhran, finns med och harpa. Massor av ungdomar där som sjunger och spelar helt vidunderligt fint. Säkert en upplevelse för livet att vara med om.
För precis ett år sedan var jag i Danmark på kurs. Likaså för fyra år sedan, med luciafirande i svenska sjömanskyrkan i Skagen. Mycket hände då. Mycket är annorlunda nu. Att leva i det förflutna med alla minnen, är ingen lösning. Att leva med framtidshopp inte heller. Att leva här och nu, är det enda som ger mig ro i längden.
Idag Lucia med mörker och ljus och önskan om en fin dag för alla.

”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.”