Här är en länk till danskaprovet, det omdebatterade, danska testet, som är en del till att avgöra om en invandrare får bli dansk medborgare.
På högst 45 minuter, ska man besvara 32 av de 40 frågorna rätt. Dessutom ska ansökarna bland annat också avge en ”tro- och lova”-förklaring, ge upp sitt gamla medborgarskap, ha permanent uppehållstillstånd i Danmark och bo där samt ha dokumenterade danskakunskaper.
Jag får inte ansöka. Jag bor inte permanent där. Det verkar dessutom knasigt att behöva ge upp sitt ursprungliga medborgarskap. Varför inte få ha kvar dubbla medborgarskap om man vill? Men jag klarade 32 av 40 frågor, utan att behöva studera extra. Jag är nöjd med det.

Jag mår inte så bra idag. Håller jag på att bli förkyld? Vill inte bli sjuk, nu när jag har så mycket roligt att göra i helgen. Typiskt! Eller så mår jag bättre i morgon. Hoppas.
Dagarna går, ännu en vecka närmare jullovet och faktiskt bara fem arbetsdagar kvar till ett låååångt jullov. Atjoo! Det nös jag på!

Å, så skönt att vara hemma efter dagens alla viktiga möten. De gick bra alla.
Jag tittar nu på nobelfesten och firar på mitt eget sätt framför tvn, med gott att äta på en nobeltallrik. Och visst skulle jag vilja vara med där i Stockholms stadshus, åtminstone en gång. Tänk att få sitta där och äta gott i vackra kläder och sen ta en svängom till bra musik. Det skulle vara fint. Kanske nästa år då…
Jag åkte förbi Konserthuset vid 17.30-tiden och det gick väldigt sakta. Det tog säkert en halvtimme att komma fram 100 meter. Riktig snigelfart.
Och nu? Vila och bara vara.

Jag vaknar. Vill inte vakna. Måste upp. Vill inte upp. Lång dag. Många viktiga möten. Bara att ta ett möte i taget och vara där.
Och sen komma hem till egen nobelfest då. Duka med mitt nobelporslin. Äta något till nobelmiddagen. En tv-middag.
Hoppas att dagen går bra. Och att jag har koll på känslorna. Är öppen. Lyssnar. Är med. Ikväll vet jag hur dagen blev.

Nej, den här kvällen händer inget mer än att jag somnar. Först framför tvn före klockan 19, sen framför datorn en timme senare. Jag är helt enkelt trött. Efter mejlet jag fick i eftermiddags, med bilder på trötta djur och människor, så känner jag mig helt utmattad, jag med. De såg alla ut att ha det så avslappnat sömnigt skönt. Jag vill också. Nu! Godnatt.

Eller inte. Ont i halsen och huvudet. Biter ihop. Övertrött. Tänker för mycket. Längtar alldeles för mycket efter en kärlek. Koppla av. Andas. Så ja. Andas. In. ut. Lugn. Ro. Stillhet.

Och nu går året vidare mot terminsavslutning och jullov. En sak i taget bara. Nobeldagen och Lucia först. Och idag, en onsdag att vara i.
I natt började jag få igång tankarna på att gå vidare med att sälja min bok. Kära nån, slår det mig, jag har gett ut en bok. Jag är möjligen inte riktigt klok. Antagligen inte. Men jag har faktiskt gjort det. Och den behöver säljas. En realitet. Hur gör jag? Det är frågan.

Köp diktboken ”Från ett hjärta till ett annat”! Beställ här eller i bokhandeln:
Bella Förlag
Bokus

Idag fyller jag år. Och min faster. Och min fd granne. Och några till.
Grattis till oss alla!

Idag var en intensiv dag i skolan med två härliga lekarbeten. Jag är så glad över att jag har den kompetensen att vara lekarbetspedagog. Att få vara där i lekrummet, både som observatör, vittne, bekräftare och lekkamrat är en gåva.
Idag har jag också blivit vaccinerad och ömheten brer ut sig i armen, jag känner mig kraftlös där nu.
Jag ligger och läser om gestaltterapi ikväll. Och pratar med syrran som fyller år idag. Och vad vill jag bjuda på imorgon då när jag fyller år? Hm… Jag har en idé. Och jag hinner säkert få fler idéer tills imorgon eftermiddag.
Och jag skulle behöva en mentor till gestaltutbildningen. Vem kan jag fråga om det? Någon att bolla teori och upplevelser med. Vem skulle tänkas vilja?
Mycket snurr i huvudet just nu. Snurr, snurr! Bäst att gå till ro snart då kanske. Och vila stackars mitt huvud, jag har lite huvudvärk med. Inte bra.
Och så hänga upp en tvätt. Diska. Göra rent en kattlåda. Och skriva ett brev att inte skicka. Det vill jag också göra innan jag säger godnatt.

Jag läser ur Profeten av Kahlil Gibran:

Då sade Almitra: ”Tala till oss om Kärleken.”
Han lyfte sitt huvud och såg på folket och en stillhet föll över dem. Med hög röst sade han:
Då kärleken kallar er, följ honom,
Fastän hans vägar är svåra och branta.
Och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom,
Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra er.
Och när han talar till er, tro honom,
Fastän hans röst kan lägga era drömmar i spillror, såsom nordanvinden ödelägger trädgården.

Ty liksom kärleken kröner er, skall han också korsfästa er.
Liksom han är till för er växt, så är han också till för er tuktan.
Liksom han stiger upp till er högsta höjd och smeker era spädaste grenar, som skälver i solen,
skall han nedstiga till era rötter och skaka dem där de klänger sig fast vid jorden.
Liksom sädeskärvar samlar han er till sig.
Han tröskar er för att göra er nakna.
Han siktar er för att skilja er från agnarna.
Han mal er tills ni blir vita.
Han knådar er tills ni blir smidiga;
Och sedan överlämnar han er till sin heliga eld på det att ni må bli heligt bröd till Guds heliga fest.
Allt detta skall kärleken göra med er för att ni skall lära känna ert hjärtas hemligheter, och i den kunskapen bli en del av Livets hjärta.

Men om ni i fruktan endast söker kärlekens frid och kärlekens njutning, då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärlekens tröskplats,
till ett liv utan årstiders växlingar, där ni skrattar men inte allt ert skratt och gråter men inte alla era tårar.

Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet, utom från sig själv.
Kärleken äger icke, vill ej heller ägas; ty kärleken är nog för kärleken.
Då ni älskar skall ni inte säga: ”Gud är i mitt hjärta” utan snarare: ”Jag är i Guds hjärta.”
Tro ej att ni kan bestämma kärlekens väg, ty om kärleken finner er värdiga, bestämmer den er väg.
Kärleken har ingen annan önskan än att fullborda sig själv.

Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt detta bli er önskan:
Att smälta och bli som en porlande bäck, som sjunger sin melodi för natten.
Att lära känna smärtan av för stor ömhet.
Att bli sargad av sin egen insikt om kärleken.
Att blöda villigt och glatt.
Att vakna i gryningen med bevingat hjärta och tacka för en ny dag av kärlek.
Att vila i middagstimmen och begrunda kärlekens hänryckning.
Att vända hem med tacksamhet när aftonen är inne.
Och sedan somna med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsång på läpparna.

Idag vill jag inte göra något mer än att njuta av vilodagen. Visst har jag saker att göra, och allt får ske i sin egen takt, eller inte alls.
Jo, det är Nikolaus med, och jag har ett barn hemma. Men vill han verkligen fira det? Han har inte ställt ut sin stövel, så Nikolaus visste inte om att han är här ju. Så var det med det. Vi kan ju sjunga Nikolaussången ändå sen kanske.

Idag blir det familjefest! Två människor som i somras gifte sig med varandra, ska idag ta nästa steg och förena sina gamla familjer med varandra.
Hurra, hurra, hurra, hurra! för Mikael och Helen!

Ack vad snabbt jag blir uttråkad. Jag och Micke sitter här mittemot varandra, framför varsina macdatorer och hänger. Så har jag sett klart på Forbrydelsen II och gissat rätt på vem som var mördaren. Godt gået! Om det nu stavas så.
Jag har ingen större energi till att gå ut. Ska handla senare ikväll om jag får lusten. Eller inte. Matlagning? Nä. Tvätta? Nä. Klippa håret? Varför inte göra det som en födelsedagspresent till mig själv på tisdag? Jag har lovat frisören Saho att han får klippa mig hur han vill nästa gång jag går dit. Varför inte då? Sen kan jag ha tomeluva på mig resten av terminen och på jullovet, om jag inte gillar resultatet. Jag avskyr förändringar. Märks det? Och så är livet fyllt av dem.
Och jag förändrar mig visst med. Facebook. Jag säger bara Facebook. Och annat som gör så ont in i själen, är i process att förändras. Jag är i smärtan. I sårbarheten. Hjärtat är trasigt på mig. Och ändå slår det. Märkligt.

Så där ja! Nu har även jag gått med i den stora klubben. Efter flera års ointresse, har jag den här hösten blivit mer tvekande och försiktigt nyfiken på facebook. Micke tog mig i handen och ledde mig in på dessa okända stigar. Han har lett mig förr, t ex när han hjälpte mig till att ordna en hemsida för porslinet jag samlar på. Han är ofta en pådrivande uppmuntrare, som när jag skulle köpa en ny dator och annat. Härligt att jag har en sån son!
Vad händer nu? Har ingen aning. Sakta, sakta rör jag mig i riktning mot nya saker, människor och upplevelser. Och ibland kastar jag mig ut i livet, utan att tänka på konsekvenserna. Jag känner väl till båda mina sidor. En dag kanske jag blir mer balanserad… eller inte.

Jag har kommit på att jag inte är särskilt nyfiken av mig. Jag har ett motstånd mot att prova nya saker. Jag väntar tills rätt stund infinner sig. Och det kan dröja flera månader ibland eller år till och med. Sedan blir jag fast eller inte. Då har jag svårt att släppa istället.
Nu har jag bäddat i nya sängen. Jag har krupit ner under täcket. Jag skriver på datorn. Viktigt att vi harmonierar här, min dator och jag.
Nu dröjde det bara tre dagar innan jag tog mig hit. Kanske blir jag mer nyfiken nu när jag är mer uppmärksam på hur jag är. Är det en bra lässäng? Sudokusäng? Sovsäng? Får se i morgon. Godnatt.

Tack och lov att jag att jag får kunnig hjälp med tvisten. Jag skulle inte orka hålla på min rätt annars. Och tacksam är jag för att ha fått bytt till vinterdäck idag, med alla minusgrader och frost i morse. Jag skulle inte ha vågat köra till jobbet annars. Och bildörren gick upp med hjälp av nyckeln. Jag slapp krypa in från fel håll. Och tandläkaren och sköterskan är så jätterara med mig. Och jag använder mig av min förmåga att deflektera där. Bra att ha!
Och vad mer? Nå, det räcker väl.
I morgon kommer min son hem några dagar. Hurra! Kisse är så fin och mår bra. Det tackar jag också för. Han är ett troget sällskap.
Bäst att städa lite. Vädra i sovrummet. Inte har jag invigt sängen än. Den luktar starkt fortfarande. Kanske i morgon då?