Jag har hur mycket som helst att läsa. Det är nya pedagogiska böcker och broschyrer om musik, lek och tal. Mycket spännande och mååååånga sidor. Dessutom läser jag gestaltlitteraturen som jag läst förr om åren, men nu på ett nytt sätt. Jag tycker jag förstår mer och kan integrera teorin på ett annat sätt än förut inuti mig. Frågan är om jag kan komma ihåg så mycket på en gång om allt. Bäst att jag tränar nya datorprogrammet jag med, jag är numera coach till Robomemo, ett datorprogram som tränar arbetsminnet hos skolbarn. Kanske på mig med? Jag testar på mig själv, samtidigt som jag ska arbeta med min första elev. Är det så att programmet fungerar för att hjälpa barnen, så är det självklart att det ska ingå som en del av vad skolan kan erbjuda. Frågan är om jag står ut med själva arbetssättet.

Vi sover gott tidvis, både jag och katten. Han sover mer och mer genom hela natten. Jag sover bättre, när han inte är uppe varje natt.
I går kväll var det dock jag som var uppe ända till halv fyra på morgonen. Jag var på en helrolig överraskningsfödelsedagsfest på lördagskvällen. Efter lite trevande prat med i stort sett nya människor, god mat och roliga tal, började orkestern på sju personer spela och sjunga. Dansen satte igång och jag dansade i stort sett hela tiden, tills de slutade. Några danser var tillsammans i pardans med män. Mest tillsammans med kvinnor i fri dans. Så befriande roligt jag hade det. Det är faktiskt något av det mest roliga jag vet, att dansa till så bra musik, tillsammans med andra.
Idag är jag mest trött. Trött som katten. Och det var det värt.

Jag går mellan att göra ingenting till att göra ingenting. Att slänga in en tvätt och hänga upp den räknar jag som ingenting. Att se på tv är ingenting. Att skriva här är ingenting. Att diska är ingenting. Att hänga upp nya blommor! (hängande murgröna) i köksfönstret gränsar till någonting. Att städa på köksbordet är något. Det undviker jag. Där finns högar med papper att läsa. Högar med papper att sortera. Medicinförråd. Frukter. Allt i en enda röra. Klart jag undviker sånt! Jag är strutsen som stoppar huvudet i sanden återigen.

Kommer hem sent från jobbet. Hämtade min kamera på väg hem, optiken byttes på garantin. Jätteskönt, då slapp jag köpa nytt. Så mindes jag auktionen på Tradera som skulle avslutas om några minuter. Himla tur att jag hann hem och kom ihåg den! Nu är jag ägare till en cabaré med fyra indelningar, en föregångare till Blått band-porslinet, som sedan blev erkända Blått band-delar. Den här har jag aldrig förut sett, utan mitthållare. Inte heller sett med andra dekorer. Vad spännande att jag nu fick tag på den. Bara nya ovanliga delar kan få mitt hjärta att slå numera. Jag tycker jag har allt porslin jag behöver. Skönt att vara mätt på porslin, utom ibland. Nu är jag hungrig på annat.

Dagens största nyhet är att Bella Förlag nu är med i Bokrondellen. Då distribuerar jag min egen bok med deras hjälp. Några delområden återstår att få styr på: att få diktboken recenserad i media och att ”någon” säljer boken. Vem gör det? Jag antar att det är jag som är motor för att något mer ska hända. Och lära mig bokföring. Och göra PR. Och sälja. Små detaljer i det hela. Eller hur!

Skönt att den här dagen är över. I morgon är en ny dag.

Bra att dagarna går. Redan den tredje. Och november. Det är som om jag plötsligt vaknar upp. Snart vinter. Snart slut på året. Tredje november. Ett datum jag aldrig någonsin kommer glömma. Idag.

Jag är hopplöst fast i att titta på Hell´s Kitchen och Top Model. Undrar vad det är som jag gillar? Programmen är motsatser på sätt och vis. Programledarnas stilar är helt olika. Den ene är arg och skrikig och förolämpar deltagarna om och om igen. Den andra är mer uppbygglig för att deltagarna ska utveckla sig. I båda programmen är det tävlingar, utmaningar, utveckling, kreativitet. Kanske är det sånt jag gillar också i mitt eget liv? Mitt ytliga jag får sitt. Mitt djupare jag träder åt sidan här.

För övrigt köpte jag liljor till mig själv idag med blomstercheckar från min bortgångna ex-svärmor. Tur att jag hittade dem innan de slutar gälla. Precis idag var rätt dag att använda dem.

Jag är hemma nu. Allt gick bra. Jag körde i ett sträck. Kisse letar efter trädgården. Jag ska dricka te och se på tv. Inget annat. Sedan sova. Jag är yr i huvudet. Så kan jag bli ibland efter en långresa.

När jag reste hem från västkusten förra veckan, i mörker och regn, hade jag känslan av att vara i en svart tunnel. Det fanns bara en väg och den gick framåt, obevekligt och hårt, utan chans att se varken bakåt eller åt sidorna och om jag inte körde på skulle jag fastna i ett ingenting och aldrig komma hem.
När jag körde hit var det också delvis mörkt, ett annorlunda mörker, visserligen mörkt men med en kontakt uppåt, jag kunde ana himlen och stjärnorna och ljus från andra bilar bländade mig tidvis.
Nu är det november. Är det också som en mörk tunnel månne? Jag hörde på radion andras tankar om månaden, som en plågsam tid som bara måste uthärdas, helst under ett tjockt täcke. De bestämde att november skulle bli till en festmånad istället, där man skulle bjuda in varandra till middagar för att liva upp sig och varandra.
Jag vet inte hur årets november kommer kännas och bli. Kanske som alla dessa bilder. Mörk? Ja. Regnig? Troligen. Kall? Tja… Stjärnklar? Förhoppningsvis. Ljuspunkter? I alla fall två-tre än så länge. Jag hoppas på fler. Svåra tider blir det också. Några stycken att vara i, vet jag om redan nu. Håll ut! Håll om!

Sista kvällen i stugan stundar. Alla helgons dag. Har separations- och hemreseångest. Tiden här går så fort. Dagarna går och jag bara är.
I natt går Danmark över till digitalutsändning på tv-nätet. Och jag har precis vant mig vid det digitala, det tog några år. Nu är jag på jakt efter en nyare begagnad tjock-tv. Den gamla jag har föll i golvet och den har fel färger på rutan nu. Jag har inte pengar till en platt-tv. Det är inte viktigt i alla fall för mig om tv:n är platt eller tjock.
Jag slötittar på tv nu om Skogskyrkogården. Jag är inte hemma och kan sätta ljus på mormors, morfars och mosters grav. Jag tänder ljus här istället för alla döda, framför min lykkefundros med myskmadra runtom. Det ser mäktigt ut, nästan som ett altare. Till våren ska jag plantera myskmadra på graven hemmavid. Den växten fanns på min mosters sommarstugetomt. Därifrån kommer all den myskmadra jag har omkring mig.
Det är den sista oktober idag. Sen börjar november med mörker och djupaste höst. Jag ska tända ljus i mörkret. Och åka till fjärde kursomgången i Danmark, också det är som ett ljus i mörkret. Snart har första året gått på Nordisk Gestalt Institut, med gestaltpsykoterapi, utbildning och personlig utveckling.

Här ligger jag i soffan och tycker andra är glömska. Och så inser jag att det är jag som är glömsk! Ren projektion! Jag har glömt att det finns en rolig affär här som har massor av billiga saker. Dit vill jag såklart åka innan jag ska hem i morgon. Och så vill jag till Konsum och se om de har kvar de bästa handskarna som jag gillar och som jag ständigt tappar bort den ena av. Är affärerna stängda idag förresten? Hm…
Frukost: bullar och te.
Tv: dvd-inspelning av Sexual healing från kanal 5. Vilka modiga människor som är med. Det är terapi och övningar de har under en vecka.
Bil: smutsig. Jag tror faktiskt jag ska köra den till biltvätten när jag kommer hem igen. Why not?

Märkligt nog har jag klippt gräset alldeles nyss. Aldrig har väl det hänt så sent på hösten. Idag var det ingen frost heller. 2 grader ute visar termometern. Och 20 grader inne.
Jag har sett klart på alla videobanden nu. Vad ska jag göra sen då? Har ingen aning.
Läsa? Lyssna på Anne Linnet? Dansa? Baka bullar? Sova?
Alltid dessa frågor. Frågor utan svar.
Inte åka till stan i alla fall. Inte såga ved. Inte äta. Än.
Kanske duscha. Tänk att jag har så svårt att bestämma mig för något. Jag har inte tillräckligt med lust till något.
Till sist, efter Anne Linnetsånger, telefonsamtal, mejlskrivande har jag bestämt mig.
Jag ska baka bullar och duscha. Till tröst.
Skönt att baka. Ger mig ro.
Och skönt att duscha. Ger mig också ro.

Jag tror att jag har glömt hur jag vill leva. Att leva. Att leka. Är orden tagna ur varandra? Jag leker med orden, medan jag lever här just nu:

leca
leda (substantiv)
leda (verb)
lega
leja
leka
Lena
lera
(lesa)
leta
leva
(lexa)

Ord kan vara vidunderliga. Att orden leva och leka är släkt med varandra, bestämmer jag mig för. Det ger mig en mening.

Idag, hittills, kommer bara trista mejl. Ett säger att jag har vunnit 470 000 euro. Det skulle ju vara fint om det vore sant. Och så kommer det reklammejl och ett tråkigt mejl från tryckeriet.
För övrigt funderar jag på topdog/underdog. De tar stor plats i mig. Och säkert i andra med. Och i många relationer runt om i världen.
Jag gör pannkaka nu. Behöver äta. Vill inte särskilt mycket för övrigt. Slö. Oföretagsam. Väntande.
Bär in björkgrenar som ska sågas sen. Bär in sågade små björkpinnar. Ringer två norrlänningar. Handlar. Fixar pannkaka. Såna småsaker räknar jag visst inte. Men de finns också där.