Sakta vaknar jag till liv här i norr. Solen skiner och det är frost i gräset. Jag tar det lugnt och stilla med allt. Ingen jäkt och panik här. Jag är långsam både i kropp och sinn. Strax går jag väl ut och tittar lite på min trädgård.

Ha! Jag är hemma! I mitt hus! Hurra!
Det är tretton grader varmt inne nu. På uppgång. Eldar i kaminen. Fryser. Kisse är ute. Han fick sin belöning efter flera timmars jobbig resa i sin bur i bilen. Nu ska jag dricka mer te. Och röra på mig. Fötterna är som isbitar.
Jag tycker inte att hastigheterna på vägarna ska sänkas. Jag vill komma fram fort. Men det är väl inte pk att tycka det.

Förr kunde jag få en hälsning från han i Danmark, i en omsorg, med en förhoppning om att jag kommit fram ordentligt till huset i Norrland och ha det bra där.
Det saknar jag som fan nu. Nu är det tyst på mejlen. Han är borta. Så är det. Saknaden efter de små orden är stor.
Jag förbereder mig nu på att komma fram till tystnaden. Snart, snart åker jag!

Å ena sidan vill jag åka norrut direkt efter jobbet. Å andra sidan vill jag packa och städa hemma i lugn och ro innan jag åker.
Å ena sidan vill jag vara på jobbet tidigare idag, så att jag hinner packa upp väskan med alla kataloger jag tog med från mässan igår. Å andra sidan vill jag ligga kvar i sängen så länge som möjligt och blogga och surfa runt lite och äta frukost länge.
Å ena sidan vill jag inte bära ner en massa packning till bilen som sen ska bäras upp igen när jag kommer hem. Å andra sidan finns det massor av bra-att-ha-saker att ta med. Sånt jag kanske skulle behöva där.
Vad vill jag?
Vad behöver jag?
Jag vill veta hur jag skiljer på dessa meningar. Jag behöver veta skillnaden på dem. Jag har lättast att veta vad jag INTE vill och behöver.

Distributionskanalen av diktboken på Recito är uppsagd. Nytt avtal ska skrivas. Det är en läskig känsla. Jag är ute på okända vatten.
Hur ska jag komma vidare med lanseringen av boken? Jag har ju egentligen inte börjat med det. Något håller mig tillbaka. Jag är inte road av den sidan av företagandet. Den är trots det nödvändig och jag vill inte längre undvika det. Road eller inte, boken ska säljas också. Jag behöver fortsätta tro. Och tro mycket.
Kisse är hemma igen. Han har haft det så bra borta. Och jag hade en jättefin kväll borta med god mat och gott sällskap.
Och innan jag lägger mig, biter jag sönder tanden som håller på att fixas till. Den sprack. Drömmar och tänder som spricker, det är inget nytt. Ja ha, så är det bara.

Min bror har hjälpt mig med bilen, bytt luftfilter och sprejat med ett specialmedel. Kanske räcker det för att få bort lukten. Något klirrar i motorrummet, men vad är löst och vibrerar där då? Kameran har gått sönder, bilden är suddig. Måste lämnas in på lagning. Hoppas att allt blir bra ändå med kameran, bilen och mig. Allt.

Ny vecka, med studiedagar och höstlov. Härligt avbrott mitt i höstterminen.
Jag ska få hjälp med bilen i eftermiddag. Hurra! Hoppas det hjälper. Jag har kört hundra mil i helgen, med möglig starkstinkande sommarstugelukt i bilen. Det är inte upplyftande. Och på onsdag ska jag köra långt igen upp till huset i Norrland. Hurra, hurra! Jag har inte varit där sen i somras. Nu längtar jag helt vilt upp dit.
Och så har jag sovmorgon, en hel halvtimme! Jag kan helt klart vara glad för det lilla. Och det lilla kan kännas stort.

Jag är framme i Borås och har druckit te och ätit bulle med Mike och Helen. Nu vill jag ut en sväng i höstrusket innan jag åker vidare en timme till. Kursen börjar kl 18. Jag har huvudvärk.

Ok, allt fixat, utom bil och kärlek. Bra ändå.
Bäst på denna dag är att se min dotter och hennes fästman och lämna kisse i deras trygga vård. Och i morgon ser jag min son och sonhustru och får vara i deras trygga vård en stund innan jag åker på kurs. Båda barnen får varsin påse med kanelbullar jag bakade igår.
Det sista packar jag i morgon och efter ett par timmar på jobbet kör jag västerut ännu en gång denna höst. Har laddat med musik, godis och matsäck.
Hoppas jag kan sova nu och drömma goda drömmar. Anne Linnet sjunger mig till sömns i natt.

Åka bil till jobbet-dag.
Packa resväskan-dag.
Lämna katten-dag.
Arbetsdag.
Ringa försäkringsbolagsdag.
Fixa ny verkstadsdag.
Handladag.
Allt på en dag-dag.

Jag väntar med att känna efter hur arg jag är, hur ledsen jag är, för allt, allt, allt, och jag släpper inte ut det heller. Jag håller det oftast inom mig.
Bilen kostar 12 500 kr att laga och sen rekond 1500 kr på det. Bilen är hemma igen efter en vecka borta för ingenting mer än felsökning. Laga AC och byta kylare behöver göras. Jag kan fortsätta att köra med den bara jag står ut med lukten och den luktar verkligen illa. Och lukten fastnar i kläderna med.
Dessutom är kroppen i olag, med tänder, trokanterit (inflammation i höften) och så har jag ett hormonfel antagligen.
Har ingen att vara nära mer än katten och tack och lov att han finns.
Så mycket är svårt just nu. Hade jag bara pengar skulle jag köpa en ny bil. Och betala alla skulder. Och börja om från början med allt.
Det skulle väl inte vara så omöjligt, va?

Tisdagar är riktiga tv-kvällar. Det är Christine, Ugly Betty, Doktor House, Hammerslag, Runway och Hell´s Kitchen. Och så spelar Liverpool mot Lyon.
Nej, nej, nej, jag kan inte titta på allt på en kväll. Jag spelar in och tittar lite i taget under veckan sen.

Jag är hemma nu på morgonen för jag ska till doktorn och få kortisonspruta. Plötsligt blir jag osäker, är det idag eller imorgon? Jag har skrivit upp tiden på två olika dagar. Jag ringer och kollar. Puh, det är idag.
Sen till jobbet. Med buss och gå. Tar en massa tid. Får tid att tänka på. Tid att vara i. Tid att fördriva.
En del skriver att tid är det mest värdefulla som de har. De vill inte slösa bort tiden. Jag tror inte jag ser det så. Jag slösar jämt med tiden. Annat är viktigare för mig:
Pengar. Glass. Choklad.

Hur ska jag ta mig till ett ställe norr om Göteborg på fredag med återresa på söndag eftermiddag? Enkelt, bra och billigt, det är frågan. Och helst med ett besök i Borås på vägen ner.

Bilen är fortfarande på verkstad. De hade inte börjat jobba på den än. Skruttigt! Tre vardagar där plus hela helgen utan att de ens börjat felsöka. Och så rekond bokad till på onsdag. Har ingen bil att lämna in där just än…
Jag, arg? Antagligen. Börjar bli riktigt missnöjd i alla fall.

Kære Dana

Husk du er værdifuld, uanset hvad – og hvor meget eller lidt – du præsterer!

Kærlig hilsen
din hjerteven

Jättesvår lektion för mig.
Och ni andra som läser det här, kom ihåg att detta gäller för alla, också du är värdefull, utan att behöva prestera och vara duktig.