Här är en länk till det danska radioprogrammet Tro og Eksistens med en intervju med Martin Lönnebo, biskop emeritus, ”Stilhedens apostel”.
Jag får frid i hjärtat vid att lyssna på honom och hans röst. Kanske får du det med.
”Jag har länge varit som död för denna världen.
Varje dag blir min kropp svagare
och snart vill den vända tillbaka till jorden.
Det är inte svårt att avstå från det här livet
eller den här världen,
men att ge upp Din kärlek,
det är svårt – nej, omöjligt.”
”När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.
Om du kommer vid slutet av mitt liv
när jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.”
”Om du kunde bli fri från ditt eget jag
bara en gång
skulle hemligheternas hemlighet
öppna sig för dig.
Det okändas ansikte
dolt bakom universumet,
skulle visa sig
i din sinnesförnimmelses spegel. ”
Jag tittar på en dvd med den danska serien Klovn, första säsongen. Jag har bara hört att den är rolig. Det är den. Fast… hur mycket missar jag av skämten? Den är otextad. Bara danska talas. Bra för mig att öva på. Och jag missar helt säkert massor av undertexter i det språkliga. Tja…
Jag tittar tio dagar framåt i tiden idag och på vad som kommer hända. Jag ska först till Västkusten på gestaltkurs, inte till Danmark den här gången. Sedan till Norrland. Och jobba. Och gå på mässa. Och jobba mera. Bilen är varken körbar eller hemma. Hur ska det gå? Det kallas för spänning, att inte veta.
Nix, ingen lottovinst. Fick tre rätt som mest. Vad står hoppet till nu?
Vad blir det av den här dagen? Jag har sovit länge och tungt. Dags att gå upp och göra något.
Kisse är nära, spinner och pratar. Och min dotter och jag har haft ett långt samtal nu på morgonen om allt möjligt.
Städa? Tvätta? Gå ut? Baka? Har inga särskilda planer alls. Ingenting griper tag i mig – än. Jag vill väl inte bli gripen heller. Söndag kan få vara en slödag.
Att ligga sjuk på vårdhem, ensam i en liten lägenhet där, ur stånd till att kunna röra sig själv, utan hopp att bli bättre, är ingen höjdare. Och det bestämmer man inte själv. Det bara är som det är.
Livet lovar en ingenting, sa en klok vän en gång till mig. Sannerligen är det så.
Det är en gåva att kunna gå, sa ett biträde till mig, när jag skulle gå till ett annat ställe, till ett annat hus, på Stora Sköndal. Området där är både stort och vackert.
Min vän hade inte berättat att han flyttat. Jag hittade honom till slut. Jag la mig i hans säng så att jag kunde se och höra honom bättre. Med Parkinson är det så att talet blir otydligt och jag har svårt nu att förstå vad han säger. Att han har vilda drömmar och är osäker på vad som är dröm och verklighet är också en del av sjukdomen verkar det som. Jag gick därifrån med en känsla av att livet flyr undan mer och mer. Det är verkligen höst både i hans liv och på riktigt.
Käraste vän. Än så länge glimtar det till i dig trots allt. Jag kommer snart tillbaka och hälsar på dig igen.
Hela natten har jag drömt om fakturor och paket och stor försäljning. Planerna går mot att som förlag gå med i Bokrondellen och sköta distributionen av boken själv. Det borde kunna gå. Jag får hjälp med det. Annars hade jag inte funderat på saken. Kanske är det det jag behöver göra, få erfarenhet av alla delar i en lång kedja, från ax till limpa, så att säga.
Vad kan andra planer vara då? Att översätta? Jag har ett möjligt uppdrag, som ger mer erfarenhet än pengar. Och ett drömuppdrag ligger ännu i sin linda. Jag väntar och väntar på besked.
Tiden går och jag väntar. Vinner jag på Lotto idag? Jag har sex spelfält och en jokerrad ordnade. Jag vill gärna vinna pengar till en ny bil. Det vore häftigt.
Idag tar jag bussen till vårdhemmet och hälsar på min vän som har Parkinsons. I den bästa av världar skulle inte Parkinsons, stroke och Alzheimer finnas. Men de finns. Och olycklig kärlek. Kärlek. Sorg. Vrede. Lust. Glädje. Allt finns, i livets oändliga mosaiker.
Köp diktboken ”Från ett hjärta till ett annat”! Beställ här:
litenupplaga.se
Bokus
adlibris
Å vad skönt att vara tillbaka på jobbet och må så bra! En helomvändning sedan igår. Skönt! Tänk om jag kunde lita mer på vad min kropp vill säga, så slapp jag den där ambivalensen mellan vad jag är och vad mitt huvud tycker jag borde vara och klara.
Nu är det helg med glass och chokladsås. Mums! Ingen alkohol. Jag har en vit månad och det är jätteskönt att vara som jag var förr i tiden.
Nu vill jag ha det bra i helgen och göra det jag har lust med. Och så njuta av värmen hemma.
Bilen har jag inte hört något om, den är kvar på verkstan. Jag har bokat tid på en rekondfirma till onsdag. Hoppas bilen är lagad tills dess, vad det nu är som är fel på den, det som orsakat mögellukten. Jag kan väl spela lite på Lotto till helgen med, det vore fint att vinna några miljoner just nu.
Den här morgonen är mina tankar i drömmen jag drömde, jag tänker på jobbet med nyfikenhet och när jag stiger upp, gör jag det bara, utan att känna smärta, även om den finns där. Vilken skillnad från igår och de andra dagarna. Idag ska jag jobba! Hurra! Jag ska åka buss. Det blir bra det.
Tänk om bilen går att fixa till utan alltför stora kostnader…
Tänk om jag skulle spela in något på studion i helgen…
Tänk om jag blir kär i en spännande man, som blir kär i mig…
Tänk om jag kommer på ett nytt kreativt projekt…
Tänk om helgen blir varm…
Tänk om jag slutar vänta….
Tänk om jag kommer vidare med allt…
Tänk om allt ordnar sig till det bästa…
Det vore himla bra och något att se fram emot.
Nu fungerar fyra av sex element hemma och temperaturen är över 19 grader för första gången på länge. Jag kan vara hemma utan att ligga och frysa under ett täcke. Lyx!
Inte lyx däremot att må dåligt fortfarande. Min kropp, själ och materiella verklighet är överens om att de är i otakt med det mesta.
Tur i oturen att jag var hemma idag. Fastighetsskötaren kom inte kl 07, som jag hade bett om. Han kom kl 14.45 tillsammans med en annan. Fastighetsskötaren ville gå in med skorna. Han sa att han inte ville ha katthår på strumporna. Jag sa nej ändå till att gå in med skor. Hans kompanjon tog snällt av sig skorna och den andre gick.
Tur att jag var hemma, jag säger bara det. Kompanjonen hade inte koll på var alla elementen fanns. Han tänkte gå innan kök och badrum var klara. Och jag behövde torka upp blött på vägg och golv efteråt.
Jag ska köpa en luftningsnyckel till de nya elementen. Att lufta element kan jag klara själv hädanefter.
Men något är fel i hela värmesystemet i föreningen. De har inte kommit på vad än. Felsökning pågår i långsam takt. Det här har de vetat om i två veckor nu.
Jag behöver ställa mig i bostadskö till en hyressrätt. Jag ska inte bo kvar här hur länge som helst. Var vill jag bo? Hm… Det är frågan…
Jag är hemma idag med. Nu börjar jag äta medicin igen och hoppas att värken i kroppen ger med sig lite. Många bäckar små-fel ger en stor å av ont-fel. Hoppas jag får värme hem idag med. Det tar också på kroppen att frysa så lång tid.
Bilen ska lämnas till verkstad idag före kvällen. Det är bara att göra det. Ingen gör det åt mig. Jag måste orka själv. Och sen ta nya tag och hoppas att både jag och bilen blir fixade och fina igen.
Jag vaknar tidigt, innan klockan ringer. Innan jag äter frukost har det gått över en timme. Jag är inte hungrig. Jag fryser. Jag vill inte gå upp. Jag känner mig sjuk både i kroppen och i själen. Lång dag väntar. Först jobba. Sen till terapin.
Att gå en gestaltutbildning är att arbeta med sin egen personliga utveckling. Jag håller på att lära känna mig själv på ett djupare plan. Och det är inte alltid så himla kul. Det är som ett pussel jag lägger och jag hittar hela tiden nya bitar. De passar inte alltid ihop med de jag redan har. Mönstret på min bild förändras ibland. Nya bilder, smärtsamma att se, träder fram och blir synliga. Och ändå är det jag, samma gamla jag, på bilden. Just nu är jag så här i alla fall.
I morgon kommer de och ska lufta elementen igen. Undrar om det hjälper den här gången då? Eller är huset som en spegling av mig? Huset behöver renoveras och byta stammar.
Nej, det blir inget jobb idag. Kroppen säger sjuk. Huvudet vill inte lyssna.
Det fattas något i mig. Något som stoppar och som förstår bättre. Något som har med en acceptans att göra. Jag saknar något, en sorts gräns, som jag tror de flesta andra människor har.
En dag kanske jag finner det som saknas. Jag har börjat leta efter det i alla fall. Jag behöver det verkligen. Klarar mig inte utan det. Tills dess jag finner det, är det tomt på den platsen i huvudet eller var det nu hör hemma. Den som söker, hon letar. Kanske finner jag det. Hoppas snart.
Med Aerosmith. Har jag aldrig hört förr. Nu hör jag den flera gånger istället.
I Don´t Wanna Miss a Thing
I could stay awake just to hear you breathing
Watch you smile while you are sleeping
While you’re far away and dreaming
I could spend my life in this sweet surrender
I could stay lost in this moment forever
Where every moment spent with you
Is a moment I treasure
Don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
’Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
’Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
Lying close to you
Feeling your heart beating
And I’m wondering what you’re dreaming
Wondering if it’s me you’re seeing
Then I kiss your eyes and thank God we’re together
And I just wanna stay with you
in this moment forever, forever and ever
I don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
’Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
’Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
I don’t wanna miss one smile
And I don’t wanna miss one kiss
Well, I just wanna be with you
Right here with you, just like this
I just wanna hold you close
I feel your heart so close to mine
And just stay here in this moment
For the rest of time
Don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
’Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
’Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I’d still miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing
Don’t wanna close my eyes
Don’t wanna fall asleep, yeah
I don’t wanna miss a thing