Planer:
Middag med en kär vän.
Ut med århuskursen, en återträff.

Dessutom:
Rena golv och tomma ytor.
Fina blommor fortfarande.
Ledig.
Minus på vågen.

Å, så sköööööööönt! Äntligen fredag och helgledig. Det har varit en lång vecka med flera sena kvällar och nu är jag kravlöst hemma. Bara tvätta och städa och skura golv och sånt. När jag vill. Om jag vill. Först ska jag bara sova.

Det var ett tag sen jag hade en reflektionsstund med mig själv i lugn och ro, utan att vara helt trött och halvsovande och utan att ha andra tankar i huvudet än mig själv och mitt inre. Skönt att skriva av mig. Skönt att få ordning på tankarna. Skönt att vara i en process, där jag förhoppningsvis lär mig att sortera ut vad som är mig och mitt i förhållande till andra och deras.
Jag mår så bra med att boken äntligen har kommit ut och har blivit så fin. Jag vågar mer och mer vara i den glädjen. Sen vet jag att jag bom pang, kan vända till annat, lätt och snabbt som vinden kan vända. Och sån är jag, halleluja. Tack och lov att jag har känslor. Tack och lov att jag är jag. Med alla mina sidor.

Nu börjar flera ha läst min bok och jag får höra lite om det. Jag vill gärna ha in läsupplevelser – läsarröster, som jag sedan kan lägga in på Bella Förlags hemsida. Det är ju ni, mina läsare, som också blir recensenter och tyckare.
Läsarröster alltså. Mejla mig. Skriv på en lapp. Berätta och jag skriver ner. Vilket som. Vill du inte ha ditt namn med, bestäm ett förnamn bara.

Äntligen hemma i dagsljuset. Jag sköter om mina blommor och njuter dem i dagens soliga efermiddagsljus. Jag orkar inte särskilt mycket mer än så. Och det behöver jag inte heller. Just nu är vilan bäst för mig. Liljorna doftar helt underbart. Kanske skulle jag alltid ha liljor hemma? Och rosor. Och orkidéer. Och kärleksört. Och aster. Och prinsessblommor. Och cyklamen. Och höstfärgsblommor. Och röda gladioler. Och alla blommor. Jag älskar blommor.
Och jag älskar min katt. Han tål att höra det också. Han stannar kvar hos mig ändå.

Och sen tillbaka till det vardagliga livet som tal/specialpedagog. Tur att jag har en trygghet på jobbet att vila i. Min bok har blivit väl mottagen av mina arbetskamrater och jag är glad för att höra att tårar rinner, inte bara på en, utan på flera. Bättre beröm kan jag inte få! Fin bok. Fina dikter. Fint!
För övrigt jobbar jag till kl 19.30 två dagar i rad. Såklart är det inte det bästa, med tanke på alla blommorna som jag vill njuta av. Jag lägger mig på en madrass på golvet och tittar och förundras över alla vackra blommor och fina presenter.

Tusen tack till alla som kom och förgyllde min stora bokutgivningsdag. Jag hade en helt fantastisk dag! Vilka underbara människor ni är! Vilka underbara blommor och presenter jag fick! Så fina ord jag fick höra och särskilt tack till berördheten och känslorna.

Fler bilder kommer senare…

Idag blir det ett releaseparty hemma hos mig. Massor av människor kommer för att fira att boken ÄNTLIGEN, efter sju sorger och åtta bedrövelser, kommit ut.
Det är en fantastiskt fin morgon med sol och blå himmel. Lägenheten är städad och röjd i stort sett klart. Vinet inköpt. Tilltugget kommer sen. Min käraste dotter på väg hit. Andra kära hjälpare kommer senare. Och en duktig gitarrist tillika poet. Vad mer kan jag begära?
När jag fyllde femtio år hade jag inget att vara glad för, det fanns inget då som jag ville fira med andra. Jag ler när jag tänker på mina respektfulla arbetskamrater, som då firade att jag hade jobbat där i fyra månader istället! Och jag som trodde att de inget visste…
I dag VILL jag fira min lilla diktbok och mitt Bella Förlag, som jag är så glad för. Den yttre glädjen stämmer överens med min inre glädje.
Nu börjar en ny fas i mitt liv. Dikterna, som hittills få människor har läst, ingen mer än jag har läst alla, utom några på tryckeriet då, blir offentliga, öppna att tycka och uttala sig om. Jag vet vad jag vet. Att jag tycker om dem. Och hoppas att andra också gör det. Och att böckerna blir sålda allihop, annars blir jag såld. Bästa stödet andra kan ge mig är att köpa boken. Och dra sig sedan undan lite och läs i lugn och ro.
Idag blir det inte lugn och ro. Jag kan inte riktigt fatta att det är dags. Nu måste jag gå upp ur sängen och sätta igång med dagen. Nu börjar den!

Nu har böckerna kommit tillbaka och ser ut i stort sett som de skulle ha gjort från början. Mina böcker. Min vision. Mitt skapande.
Jag är inte euforisk. Jag är inte sprudlande. Jag är inte i fas med mig själv än. Jag har en känsla av overklighet. Inte så konstigt kanske, jag har aldrig förut varit med om något liknande.
Mina böcker ligger som smycken på mitt skrivbord i vardagsrummet. Visst har jag en glädje i mig. En försiktig sån. Ett mål är avklarat, ett steg till taget. En fas slutar och en annan börjar. Mitt livs kärleksdikter är ute i offentligheten. Tur att jag har vant mig vid att synas på nätet. Men vad framtiden kommer med, det vet ingen.

Allt går i snigelfart nu. Jag rör mig sakta. Handlar lite. Städar lite. Putsar ett fönster. Sätter upp en gardin där jag aldrig förr haft gardin. Den ska bort efter helgen igen.
I morgon blir det en lång dag borta.

Det var länge sen jag satte in en bild i dagboken. Jag är lat. Det är enda orsaken. Bilder har jag hur många som helst. Här är kisse i paradiset i Norrland. Här får han vara en utekatt. Här är det han som är kung.
Och nu är han en innekatt, som inte har särskilt stor stimulans av något, han har bara tråkigt. Det berättar han för mig varje dag. Jag är viktig för honom och han är viktig för mig.
Idag måste jag börja rensa upp och städa i ordning till ett releaseparty på lördag. Kommer böckerna tillbaka i tid? Kommer de jag har bjudit in?
Is i magen, det behöver jag ha nu. Och däremellan jobba i skolan, med värme i hjärtat.

Dagen idag är avklarad och snart väntar sängen på mig igen. I morgon är en ny dag, med nya utmaningar eller lugn och ro. Nu orkar jag bara slöa framför tv:n och någon gång reser jag mig upp från fåtöljen. Jag har bara ingen ork att göra mer. Jag är trött.

Vaknar tidigt och går upp för att säga hej då till kattvakten. Nu pirrar det obehagligt i magen. Jag ska till tandläkaren på förmiddagen. En tand måste antagligen borras upp, den blev lagad i somras och jag får så ont när jag tuggar. Inte kul. Skulle jag inte kunna få en hammare i huvudet innan? Nå, det kanske inte hjälper precis. Något annat då?

Aaaah! Hemma! Nu börjar den nya veckan med allt som ska hända. Jag är rädd. Mycket. Jag förstår inte vad jag har gett mig in i. Jag förstår inte hur jag ska uthärda veckan. Tiden går oavsett vad jag gör och hur jag mår. Bäst att göra det bästa av allt då. Inte krypa ner under täcket och gömma mig, som jag helst av allt vill. Fast… just nu passar det att jag gör det. Det är natt och dags att sova.

Att vara på kurs är mycket krävande. Bara på morgonen har jag varit utanför huset. Då cyklade vi, tre stycken, ner till stranden till att bada i havet. Det var ganska kallt. Jag simmade lite och sen upp igen. Tången låg i tjocka lager och det fanns badbryggor över den och själva strandkanten. Badebroer, heter det på danska.
Och igår handlade jag en tegelsten på Netto, politikens ordbog för 95 DKR. Ett fynd? I alla fall tungt. Och visst är det tungt att gå på kurs. Och samtidigt lättar det inre bagaget något, trots att det yttre ökar.