Idag är det 803 år sedan Rumi föddes. Jag kan undra hur de vet det prick på dagen, eller var det igår? Hm… Jag var i alla fall i Stockholm på 800-årsjubileet och lyssnade på föredrag, dikten Vassflöjten reciterad på persiska, det vackraste språk jag någonsin hört och med den stämman som läste, och på musik med en hel orkester och sångare.
Virvlande dervischer såg jag året efter i kulturhuset. Vilka upplevelser! Jag minns det än med glädje.
Här är en av mina favoritdikter:
När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.
Om du kommer vid slutet av mitt liv
då jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.
Idag läser jag dikter av Rumi. Du kan läsa fler dikter här, på min rumisida.
Stäng språkets dörr
Det finns en kyss vi önskar oss
av hela vårt hjärta,
andens beröring av kroppen.
Havsvattnet tigger pärlan
om att bryta sig ut ur skalet.
Och liljan, o hur lidelsefullt
önskar den sig inte en vild älskare!
Om natten öppnar jag fönstret
och ber månen komma
och trycka sitt ansikte mot mitt.
Andas in i mig.
Stäng språkets dörr
och öppna kärlekens fönster.
Månen vill inte använda dörren,
men fönstret.