Semestern har varat i tjugofyra dagar nu och ännu har ingen stadig sommarkänsla infunnit sig. Stunder av sommar har funnits, fragment, men inget mer.
Regn och kyla, blåst och dis. Det är vad som är som oftast. Jag har satt på element och är inlindad i filtar. Att äta glass är inte till att tänka på. Fast jag tänker på det. Längtar efter sommaren och värme! Jag brukar inte bry mig så mycket om vädret, men nu gör jag det.
Besökare har kommit och åkt. Och nu vill jag ha lugn och ro ett tag. Bara bilen ska tillbaka hem från servicen. Sen kan jag boa och dra mig tillbaka från världen igen. Har inga planer direkt. Bara vara i mitt varande. Drömma lite. Skriva lite. Läsa lite. Och häcka i soffan och göra inget särskilt.
Författararkiv: Dana
Tjugonde dagen.
Kalasdag! Huset fyller 80 år!
Firar det med Öppet Hus. Smörgåstårta. Kasslerpaj. Blåbärstårta. Rabarberkaka. Bullar. Porslin och bestick. Glas och koppar. Massor att ordna med. Och nu kommer solen fram! Toppen! Och stort tack och ♥ till min hjälparvän. Du är guld värd! Och jag med!
Och Huset fick fyra finfina blombuketter, choklad och en ångermanlandsflagga!
Huset tackar så mycket för presenterna!
Dessutom blev allt ätbart uppskattat. Jätteroligt det också!
Vilken dag är det nu då?
Jag har fullt upp med att ordna ett kalas. Huset fyller 80 år på måndag. Det vet jag för att jag hittade en blyertsanteckning om det under nocken, under fasaden. ”Detta hus brädades 9/7 1932.”
Så nu har jag bjudit in grannarna på gatan och några exgrannar och en från tidningen som dokumenterar byn i bilder.
Jag ser fram emot att ha Öppet Hus och visa upp huset som det ser ut just nu. Inte är det klart. Och inte ser det ut som för 12 år sedan när jag och Leffe köpte huset. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Idag ska jag baka bullar. I morgon kommer en vän från Göteborg. Jag har handlat allt jag behöver inför kalaset. Men hela tiden behöver jag nya saker. Roligaste inköpet är en fasadflagga med Ångermanlands flagga. Den ska också sättas upp. Men var? Hm…
Trettonde dagen.
Jag tror jag tror på det… Men vågar jag tjoa högt? Har myrorna flyttat ut från huset?
Anticimexsprutningar, byte av ruttet trä, cement- och silikonspärrar har kanske till slut gjort susen, efter flera års trägen kamp! Och kylskåpet var helt avstängt i vintras. Ibland bygger myrorna bo under golvet, under kylskåpet och drar nytta av värmen som kylskåpet alstrar.
Jag har inte sett en enda myra på och i huset på elva dagar…. De små verkar i alla fall vara borta. Jag tittar sydsidans källarvägg vid källarfönstren och ser… inga myror.
Och de stora luriga då? Hästmyrorna. Jag hoppas de är borta med! Ingen har i alla fall i år gått över vardagsrumsgolvet, som jag sett. Jag rev bort den ruttna verandasidan förra året, som antagligen var deras ”ingång”. Hantverkaren bytte lite fasad och en rutten offerbräda. Men har de flyttat? Eller bidar de sin tid? Jag får hålla ögonen öppna ett tag till. De går en och en, inte i flock och på natten helst. Jag väntar ett tag till innan jag vågar ropa hurra högt. Jag gör det viskande nu: Hurra!
Nionde dagen.
Dagarna går i sin stilla lunk…nej, förresten det gör de inte. Jag har besök av min son och äldsta lilla barnbarn. Det är bara att gå upp vid sju. Äta frukost. Hitta på något att göra. Idag bakade vi bullar och diskade. Sedan planterade vi om en gräslöksplanta. Gott med gräslök! Vi har suttit i hammocken och ätit bulle och ätit saft. Och sen gjort pannkakssmet tillsammans. ”Gå farmor” säger Tuva. ”Nej” säger jag, ”jag måste vakta.” När hon blir fyra kanske hon kan få stå och vispa smeten själv… ungefär då.
Det är ganska kallt ute. Det blåser. Soligt. Efter middagssömnen åker vi till havet och tar med fika. Det blir lagom så.
Och så har barnbarnet börjat sjunga för sig själv, i bilen och i hammocken. Jag njutningslyssnar. Och så trallar jag. ”Farmor lallar”, får jag höra. Mysigt!
Femte dagen.
Här är den! Äntligen! Min hammock!
Jag började drömma om en hammock förra sommaren, men då var jag för sent ute. Nu var det mitt första projekt, att ordna en jag ville ha.
Sussie i Sundsvall hjälpte mig per telefon, att mäta lådorna, så jag kunde planera för transporten. Hon tog sig tid och jag fick alla uppgifter helt utan stress. Så roligt att prata med henne med. På midsommarafton åkte jag dit. Jag fick hjälp av andra där i affären att få in den i bilen. Och så hem! Första försöket att få ihop den, på midsommarafton, gick inte bra. Jag tvivlade på att det var rätt delar. Och fattades det inte skruvar med? Beskrivningen var minst sagt svår att förstå. Inte ritar jag muttrar från sidan till exempel.
Idag ringde jag och fick prata med Sussie igen. Hon tog sig återigen tid för mig och till att kolla hur benen såg ut i en annan låda. Och de var precis lika de jag hade. Plötsligt fick jag energi att prova igen. Och hurra, nu kom jag vidare.
Tack snälla, goa Sussie! Du är bäst! Och jag med! Jag kan sätta ihop en hammock! Och tack alla uppmuntrare omkring mig på facebook. Ni är också goa! Nu ska jag ut och gunga lite. Och leta efter en mutter. Och balansera marken. Lätt som en plätt!
Fjärde dagen.
Nu börjar sovmorgonen bli längre, klockan ringer inte mer på ett tag. Och jag fungerar över vad det är att vara lat och odisciplinerad i ledigheten. Jag tycker inte det är konstigt att vara disciplinerad och göra det jag har tänkt. Annars sker ingen utveckling. Varken på det mänskliga planet eller det materiella planet.
Jag behöver rensa ogräset i trädgården, likaväl som att njuta av latheten. Städa huset för att gästerna och jag ska trivas.
Jag behöver läsa och förbereda mig inför hösten, så att jag kan koppla av bättre redan nu. Annars blir det till ett obehag att tiden går och en känsla av att jag slösar bort tiden. Det vill jag inte.
Det är en konflikt mellan de två. Jag behöver båda delarna i mitt liv för att må bra. Och jag antar då att ibland tar den ena sidan över och ibland den andra. Det kan jag leva med. I så fall vill jag unna mig ledigheten ett tag och litar på att disciplinen kommer på sen. De är som polariteter jag behöver. Min egen disciplin, över mig själv.
Hammocken jag köpte i går, ligger nu i delar. Jag fick ihop själva gungstället, men då såg jag att benen var precis likadana. Fyra vänsterben, så att säga. Och hur jag än tänkte, så blev det fel. Och delar till ihopskruvningen fattades. Vad dåligt! Och vad jag saknade någon att få bekräftelse av att det verkligen var fel. Så fick jag bestämma det själv. I morgon ska jag ringa till affären. Jag får användning av mitt självstöd här.
Hammocken är symbolvärdet på att både vara lat och disciplinerad. Där skulle jag ligga och läsa hela sommaren, var min tanke. Och där skulle mitt lilla barnbarn gunga. Nu får jag tänka om, så att inte besvikelsen tar över.
Idag är en ny dag. Jag får se vad jag hittar på. Om jag är lat eller disciplinerad. Jag behöver dem bägge!
Andra dagen.
Jag kom igår och har egentligen bara kommit fram med kroppen. Har jag färdats för fort då?
Och här i paradiset, kissar katten i lådan, som står precis innanför dörren. Ytterdörren till trädgården står vidöppen. Men vad är väl en hel trädgård att kissa i, om man är van vid lådan.
Jag har varit i stan och handlat till helgen. Inte firar jag midsommar själv, det blir det lilla i så fall med sill, potatis och snaps. Det kan jag klara. Jag glömde köpa jordgubbar.
Jag går runt och ser allt jag kan göra. Vad pockar på? Vad kan jag klara med två armar som behöver vila? Jag ringer sjukgymnasten på måndag och hoppas på övningar som hjälper.
Solen skiner. Termometern visar 18 grader. Det blåser kallt. Det är sommar. Jag ska bara fatta det.
Och medan jag mäter utrymmet i bilen för hammocken jag ska köpa i morgon i Sundsvall och byter halvljuslampan, kommer snälle, fine grannen och undrar om något är fel. Ja, bromslampan kan jag inte klara. Den fixar han! Toppengranne!
Nytt från fronten!
Hemsidans wordpress är uppdaterad och jag känner inte riktigt igen mig. Jag är som en gammal hund, som vill ha det lika hela tiden. Jag blir förvirrad när jag inte känner igen mig. Och förvirring är bra, enligt gestalt, så det är bara att gå i nya riktningar nu. Nya sättet med bilder blir så här, om jag inte lär mig mer eller helt enkelt gör som förut:
Ute är det också turbulent. Stambytet kommer närmare. I sommar gräver man upp kulvertarna ute, för att byta rör. Inomhus renoveras fönstren på tredje våningen. Hos mig alltså. Och nästa år blir det rörbyte inomhus. Badrummet ska bli större och byggas om helt. I köket behöver diskbänken, arbetsbänkarna och kaklet bytas. Men inte behöver jag väl satsa på nya skåp? Det känns onödigt just nu. Men ökar värdet på lägenheten, då kanske. Jag ska inte bo här jämt.
Och så är det dags att börja packa för semestern. Jag reser norrut och behöver ha med mig böcker, en massa skrivblock, barnsaker, symaskinen, mat och lite sommarkläder. Annars har jag det mesta där. En hammock ska jag köpa med. Det blir sommarpresenten till mig själv. Och lilla barnbarnet kommer och hälsar på några dagar, hon har lärt sig säga hammock och älskar att gunga. Men husmålningen blir inte av. Hantverkaren fick inte tag på någon byggnadsställning. Hm… ja ja… jag behöver bli bra i armarna med. Det var lika bra det.
Träning är sommarens utmaning. Och att läsa. Jag har MASSOR att göra! Datorn och tv:n är riktiga tidstjuvar. Hoppas jag får jobba med terapi med. Och så ska jag förbereda drömkursen. Den ska bli så rolig att ha!
Ja, jag kan redan längta till hösten. Till drömkurs och återkomsten av Marimekkos fina, färgglada, blommiga kollegieblock med tjocka skrivglada papper. Och förhoppningsvis fina fönster.
Men först sommar. Och idag regnar det hela dagen. Ösregn. Såna dagar finns med. Till sist en länk till fina fiskgjusar i Estland: Meditativt och fascinerande i realtid. Jag såg första ungen kläckas i tordags kväll. Nu är de två. Den andra måste ha kläckts i natt eller i morse.
Väntar. Längtar.
Det enda jag vill just nu, är att börja sommarlovet. Men än så länge är det tre-fyra dagar kvar att jobba. Suck!
Sommar. Lov. Kravlöst. Vara vaken. Sova. Gå i mina egna tankar och spår. Bara vara.
Å, detta ljuva sommarlov.
Beslut: Startar en drömgrupp.
Jag har idag beslutat mig för att starta en drömgrupp, en kurs för drömarbete på gestaltterapeutisk grund. Bara tanken på det känns jättespännande och nu sitter jag och spånar vad den kursen i drömarbete kan innehålla. Och så bestämmer jag ett startdatum.
30 augusti hemma hos mig. Ca 3 timmar per gång. 600 kronor för fem gånger. Jag leder den. 4-5 deltagare känns lagom många.
Wow! Jag ska starta en drömgrupp! Beslutet känns enkelt. Och kul! Och spännande! Och jag ska nog klara av det. Jag har det i mig. Beslutsamheten och viljan. Kunskaperna och utmaningsbehovet. Och jag vill. Viljan sitter inte ute i skogen här inte. Nix! Jag har den i mig! Tjoho! Nu finns ingen återvändo. Bara att vänta på intresserade deltagare nu…
Stressa före semestern?
Jag har mycket att göra dessa sista dagarna före sommarlovet. Jag vill hinna vara med mina barn, mina barnbarn, mina vänner och hälsa på mamma och Lasse och Kurre med. Hur ska jag bara hinna med allt? Det får gå! Jag hoppar över personalfesten i morgon. Sen få jag ta allt från dag till dag. Och så satsa tid på mig själv med, jag har ont på många ställen just nu.
Om tre dagar är det skolavslutning. Sedan jobba tre eller fyra dagar till.
Jag ska packa saker till sommarlovet i Norrland med. Vad behöver jag ta med? Hm… Symaskinen är tung att bära. Men den är rolig att ha där utifall att jag vill sy. Och lite sommarkläder jag tycker om. Kisse och hans saker. Ska jag köpa en hammock här eller där? Också ett frågetecken. Vilken sort och var?
Och hur blir det med målningen av den sista fasadsidan? Det lovar inte gott med inflammationerna jag har. Och det vore så skönt att få det gjort. Efteråt. Men ibland orkar jag inte ens krama ur disktrasan med höger hand. Inte bra alls.
Och så göra ett eller ett par drömarbeten innan sommarlovet. En står på tur. Kanske vill fler ha hjälp att tolka en dröm? Jag vill i alla fall.
Idag har jag gjort i ordning hallen så den är ren och fin igen. Mitt äldsta barnbarn kommer hit i eftermiddag och vad ska vi så hitta på? Det ger sig. Vi är påhittiga båda två!
Fest med grannarna.
Och i kväll…. fest med grannarna i porten. Vi sitter ute i solen, utanför porten på gräsmattan. Jag ska ta fram bordet från källaren och lägga på en duk. Rabarberpajen är bakad. Hoppas den är god. Ska koka vanlijsås, grilla kyckling och göra en sallad med. Vi tar med vad vi vill och delar med oss av allt. Det blir annorlunda att sitta vid samma bord, istället för att bara ses i trappan någongång och snacka lite snabbt, när man går förbi. I kväll har vi inte bråttom. Och vi har säkert massor att prata om… fönsterrenoveringen, stambytet och tja… vädret!
Ont!
Aj aj aj! Jag har så ont i kroppen! I dag fick jag göra en ny magnetröntgen. Kanske ligger nerver i kläm i ryggen som påverkar benen. Det är i alla fall doktorns teori. Det kan förklara att knäna viker sig ibland när jag går i trappan. Och att höger ben ständigt gör ont, ända ner i foten. Men som en sa: Du kan ju i alla fall gå och du har i alla fall två armar. Det är ju en tröst! Att kunna gå är viktigt!
Och så har jag så ont i högerarmen. Tennisarmbågen blir bara värre och värre. Ibland kan jag inte ens krama ur en disktrasa. Hur ska det här gå, att måla sista fasaden på huset i Norrland? Det bådar inte gott… Och det måste göras. Och en tand verkar vara sprucken, hoppas få en tid hos tandläkaren med innan jag reser norrut. Helst vill jag förtränga det, men vaknar jag på natten, så är det dags att gå, även om jag helst inte vill.
Jag får se om jag kan få nya piller som lindrar smärtan. Det är inga särskilt glamourösa ont-tillstånd jag har. Om det nu finns såna. Att vila mellan varven är viktigt. Inte skriva så mycket på datorn. Det blir bättre med det när skolan tar slut.
Just nu är det ungefär åtta arbetsdagar kvar. Eller sju. I morgon har jag sista lektionerna för våren. Sen är det skrivande och pappersfixande som tar vid. Ja ja… städa skåp och lådor ska jag också hinna med innan sommarlovet börjar. Och utvärdera och jobba med gemensamma uppgifter i arbetsenheten. Jag fattar inte riktigt att det redan är sjunde juni. Jag hänger inte med i tiden. Men kroppen säger: Vila!
I morgon verkar det bli fint väder. Vi ska ha fest ute, vi som bor i samma trappuppgång. Det ser jag fram emot. Men vad ska jag göra för mat? Hm… Det blir rabarberpaj till efterrätt. Och nu, tvätta. Planera festen. Och sen köra en barnstol till Farsta. Och prata med en god vän i telefon. Och se på tv. Och äta. Och…. ja ja ja…. vila!
6 juni: ”Sverige” med Kent.
Sverige
Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus, i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är