”Jag har länge varit som död för denna världen.
Varje dag blir min kropp svagare
och snart vill den vända tillbaka till jorden.
Det är inte svårt att avstå från det här livet
eller den här världen,
men att ge upp Din kärlek,
det är svårt – nej, omöjligt.”

”När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.

Om du kommer vid slutet av mitt liv
när jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.”

”Om du kunde bli fri från ditt eget jag
bara en gång
skulle hemligheternas hemlighet
öppna sig för dig.
Det okändas ansikte
dolt bakom universumet,
skulle visa sig
i din sinnesförnimmelses spegel. ”

Idag kan jag verkligen vara nöjd med mina insatser. Vilken energi! Vilken kreativitet! Vilket geni! Nå, nu tar jag väl i lite väl mycket, jag är i alla fall tillfreds med att vara så aktiv. Jag har:
– köpt ett blått band-kakfat på Tradera. Mitt tredje.
– målat om en skåplucka i hallväggen, från blått till grått.
– borrat och skruvat fast vinkeljärn i hatthyllan, som legat klar i några år.
– målat klart i källartrappen. Vackert grått och grönt.
– målat klart fuktspärren i toalettfönstret.
– lagat mina klänningar och lite annat. Bland annat min parisklänning. Den får jag vara rädd om. När kommer jag väl till Paris igen och köper mig en klänning där igen? Kanske aldrig.
– ätit lunch. Ovanligt.
– handlat.
Och när jag behövt vila har jag läst Perlsboken, rumidikter, och sett på hitchcockfilm. Dessutom lyssnat på Mozart, Anne Linnet och sommarprogrammet.
Ska jag eller ska jag inte sätta upp tapetbården i sovrummet med? Jag har aldrig gjort sånt förr. Men jag tror jag kan klara det. Att sätta upp hatthyllan däremot kräver fler armar än jag har. Jag får ringa hantverkaren som brukar hjälpa mig ibland. Han kommer säkert om han är hemma. Jag måste inte göra allt själv.

Sen kommer tomheten. Och saknaden. Tja. Bara att vara där med.
Och så flyr jag in i arbete istället och målar en dörrkarm i hallen. Bara så där. Fattar noll.

Jag och kisse har våra morgonrutiner. Han väcker mig vid 5-6-7-tiden. Jag släpper ut honom. Jag går och lägger mig igen. Ibland somnar jag om. Ibland surfar jag runt.
Idag är det mulet och lite blött ute. Inget väder att städa bilen inuti på. Inget gräsklipparväder heller. Har jag hemreseångest? Jo. Jag ska hem på måndag. Börjar jobba på tisdag.
Vad behöver jag göra innan dess? Städa bilen. Klippa gräset.

Dagens fråga: Hur får jag en dansk IP-adress? Ska jag köpa en bärbar dator i Danmark då? Om jag hade en dansk IP-adress, då skulle jag kunna se dansk tv över nätet, var jag än är. Och sånt är ju viktigt!

Så ska jag titta klart på mina inspelade tv-program, det handlar om tre bröder och deras skapande. Det är Johan Cullberg med sin bok: ”Mitt psykiatriska liv” om sin uppväxt och sin ena bror, som fick schizofreni. Staffan Cullberg och hans bok: ”Färgen och hela härligheten” och Erland Cullberg, konstnären som fick schizofreni och som hade en utställning i våras.
Och så tittar jag på ”En fri kvinnas bekännelser” som går just nu i sex avsnitt. Filmaren själv är kär i två män, varav den ene är gift, och hon söker svar på sina dilemman, från sina vänner, kvinnor i hela världen. Mycket bra.

Jag får en bild i huvudet av mig själv. Vad är det för ett tomrum jag får syn på? Kanske skulle jag måla den bilden. Jag tänker på frånvaron av djup närhet. Jag saknar närheten, som i rumidikten:
Jag är närmare dig än din halspulsåder.

Allt i allt, var det en bra söndag. Jag har skrivit och tänkt. Letat efter en dikt jag skrev i våras, inspirerad av några engelska rumidikter. Var är den då? Jag såg den ju för bara ett par dagar sedan… Pratat danska i telefon. Jag har börjat såga i min ris- och vedhög och kroppsarbete är väl alltid bra om man gör det frivilligt. Så kom jag på att jag har en flismaskin i källaren, kanske får jag igång den sen, då blir jag av med det mesta riset.
Söndag är sconesdag. Osötat bröd med ett kors på, passar bra ihop med blått band-porslinet. Och nu är det gin-kväll och hoppas att jag inte gör några dumheter då. Ibland blir jag en aning gränslös och gör saker som jag brukar få ångra sen. Men nej, den vägen ska jag inte gå. Inte jag inte! Slut med sånt.
I ugnen värms min mumsiga lökpaj med köttfärsbiff till. Det blir en bra söndagsmiddag. På videon ska jag se slutet av den så sorgliga filmen Magdalenasystrarna och i datorn finns slutet på Riget. Båda filmerna handlar om ondska. Kanske hopp med.
Kvällens bästa är Sommar på radion med Pia Johansson. Precis vad jag behöver lyssna på. Tack för det!
I morgon ska elmätaren bytas. Jag har inga särskilda planer i övrigt. Det får bli som det blir.

Jag läser hellre högt för mig själv ur
The Way of the Lover. Rumi and the Spiritual Art of Love av Ross Heaven, än att jag skriver klart min sista uppgift på danskakursen, att översätta
Hjertesorg av H C Andersen och kommentera hur jag gör och tänker.

Sista inlämningsdag var i förrgår.
Först det ena, sen det andra.
Oh, yeah!

Inget jobb och ingen danska idag. Inte lika smärtsamt sjuk och gnällig idag hoppas jag. Men jag får snällt stanna i sängen och soffan. Orkar inte mycket. Som tur är ringer det ibland i telefonen från jobbet, det piggar upp och jag får annat att tänka på.
Resten av veckan långledig från skolan. Jag hade tack och lov inte gjort upp några resplaner. Då slipper jag gråta för inställda resor i alla fall. Jag kan ägna mig åt att läsa danska, jag har två uppgifter att göra. Jag ska översätta H C Andersens ”Hjertesorg”. Det kan väl passa mig tänkte jag. Och så ska jag skriva något om språkliga förändringar i danskan. Det blir en utmaning. Jag har en idé om hur jag ska göra. Så gäller det att idén håller. Och så har jag fått en rumidikt på engelska. Jag läser den och förundras över orden, tanken, rytmen. Jag ska ha den nära mig ett tag och se vad dikten gör med mig.

Jag har sett dervischerna dansa! Här är de.

Läs gärna dikterna av Rumi här.

Det börjar bli dags att tänka på att beställa biljetter till en musik- och danskväll i Rumis anda. Dansande dervischer, sångare och musiker kommer till Kulturhuset i Stockholm 29 november. Då ska jag vara där! Absolut! Jag vill se dansande dervischer åtminstone en gång i mitt liv.

Fast… det blev inte som jag tänkte. Ibland går det helt fel. Biljetterna är slut.

Jag har precis läst klart den här boken ”En poet för alla tider – Rumi i Rinkeby” (Fondi Förlag 2007, red. Dorothea Rosenblad). Den är jättefin. Jag blir rörd av att se skolbarnens arbeten med att lära sig om Rumi och hans liv. Genom projektet Abrahams barn arbetar man tvärs över alla religionsgränser, för ”att söka det gemensamma i religiösa traditioner, istället för att fokusera på skillnaderna.” (s 5) Jag är inte förvånad över att det är samma slags metod, att ta till sig litteratur och läsning, som jag tidigare läst om i boken ”Listiga räven”, ett läsprojekt från Rinkeby. Boken beskriver IE-metoden, Identifikation skapar Empati. Undrar varför jag inte oftare hör talas om den metoden? Hm…
Här skriver olika människor om sina upplevelser och relationer till Jalal al-din Rumi, om Rumis liv och om hur svårt det kan vara att översätta Rumis dikter. Och ändå blir människor i hela världen berörda av dem. Eleverna har också givit många bidrag till boken. Läs den!
Boken beställs från Rinkebys bibliotek för 175 kr.

Precis idag firas minnet av den store diktaren och sufiern Mevlana Jalaluddin Muhammed Rumi, runt om i hela världen. Jag var på konsert i går på Södra Teatern i Stockholm och ska dit idag med för att lyssna och se på föredrag, diktläsning, sång och dans.
I går kväll var det fler som var där. Inte som tidigare på föredragen. Mer av fest och glädje också. Inre vila, kallades konserten. Jag förstod inte vad de sjöng såklart, jag förstår inte persiska alls, trots att Dana på persiska betyder kunskap. (eg. stor visdom) Ändå satt jag där i mörkret och både skrattade och grät. Jag vet inte jag… Det rör väl upp något i mig. Och jag är glad för att bli berörd. Oavsett språk. Över gränserna. Rumi var och är sån som berör människor. Då som nu. Läs Rumi och bli andligt rikare!
Detta är en bild från igår kväll, på Rumi ensemble från Stockholm, som ”sjunger och spelar traditionell persisk sufimusik i Rumis spår.” Huvudsångare: Bahram Bajalan.

Och här kan du se dervischer dansa.

Det här är en av de vackraste kärleksdikterna jag vet. I år är det 800 år sedan Rumi föddes.

Gå inte utan mig

Dansande i extas går du,
min själarnas själ –
Gå inte utan mig.
Leende med dina vänner
kommer du in i trädgården –
Gå inte utan mig.

Låt inte himlen vrida sig runt utan mig.
Låt inte månen skina utan mig.
Låt inte jorden rotera utan mig.
Låt inte dagarna gå utan mig.

De två världarna är glädjefyllda
tack vare dig.
Stanna inte i denna världen utan mig.
Gå inte till den nästa utan mig.

Låt inte dina ögon se utan mig.
Låt inte din tunga tala utan mig.
Låt inte dina händer hålla något utan mig.
Låt inte din själ röras utan mig.

Månens ljus visar himlens strålande ansikte.
Jag är ljuset, du är månen –
Gå inte upp utan mig.

Taggen är skyddad av rosen!
Du är rosen, jag är taggen –
Visa inte din skönhet utan mig.

Jag är bågformen på din hammare,
de små stenarna under din mejsel.
Slå inte på stenarna utan mig,
rör inte mejseln utan mig.

Å, du kungens lycklige ledsagare
drick inte utan mig.
Å, utkik på taket,
stanna inte däruppe utan mig.

Stackars de som reser ensamma…
Ni känner varenda sten,
ni har gått på var väg –
Res inte utan mig.

Några kallar dig kärlek,
jag kallar dig kärlekens kung.
Du är bortom alla föreställningar,
du tar mig till ställen
jag inte en gång kan drömma om.

Å, härskare över mitt hjärta,
vart du än går…
Gå inte utan mig.

Idag har jag det så
att jag inte kan skilja lasten från åsnan.
Jag har det så
att jag inte vet
vad som är taggen
och vad som är rosen.

Min Älskade har bragt mig i detta tillstånd.
Jag vet inte vem som är älskaren
och vem som är den Älskade.

Igår förde mig berusningen
till den Älskades dörr.
Idag kan jag varken finna
dörren eller huset.

Förra året hade jag två vingar.
Fruktan och hoppet.
Idag känner jag inte till något om några vingar,
jag vet inte hur jag ska flyga
och min rädsla är inte försvunnen.

Idag ägnar jag tiden åt eftertanke och diktläsning. Jag skriver listor med, på saker jag verkligen vill göra och sånt som vore bra om jag gör klart, för att få ett avslut på påbörjade saker. Sen bockar jag av det jag har gjort. Andra listmänniskor vet precis hur skönt det känns…
Här är en dikt av Rumi som kan få stå för min inriktning. Självklart gäller ”han” också ”hon”.

Det spelar ingen roll om du är tung och trög
eller lätt och livlig, för Messias ord står fast:
”Den som söker, han skall finna.”
Själva sökandet är en god vägvisare.
Använd all din tid till att söka,
för varje hungrande människa finner föda till sist
och härlighetens sol skall kasta sina strålar
på hans hjässa.

Hitta mer Rumi genom sökrutan till höger.

En dikt av sufiern Rumi, som levde på 1200-talet:

Allt började med ett rop från min krävande själ:
”Ge mig näring, för jag är hungrig, och skynda dig,
för tiden är ett skarpt svärd.”

Fler dikter av Rumi hittar du, om du söker på Rumi i sökrutan till höger.